Kärlek

På måndag morgon åker sambon iväg på tjänsteresan till Canada.

Jag har redan separationsångest. Vi har aldrig varit så länge ifrån varandra förut. Dessutom kommer han ju att vara i en helt annan tidzon så det blir svårt för honom att lyckas prata med sonen i telefon.


Min mamma kom hit ikväll. Underbara mamma. Hon städar och donar, plockar med disk och leker med barnen.

Vi är inte sådana att vi pratar en massa, Mamma och jag. Hon är ganska tystlåten. Båda mina föräldrar är från Finland och dessutom tornedalingar. Tornedalingar pratar inte gärna om kärlek (Såvida vi inte har alkohol innanför kragen). Men sen uppväxten är jag van vid det. Jag har alltid vetat att så länge vi har mat på bordet och rena hela kläder på kroppen så räcker det som bevis på att man är älskad. Men hon visar verkligen sin kärlek på andra sätt. Hon stickar sockar till hela familjen och hjälper till med allt som bara tänkas kan.

Länge var jag avundsjuk på de kompisar som hade föräldrar som kramades och hade så lätt för att säga "jag älskar dig" till sina barn. Jag ville också ha det så.

Nu har jag lärt mig att uppskatta det jag har, och se kärleken i handlingar istället för ord.