Anton Hysén

Jag är förvånad över vilken enorm mediahysteri det blev kring det här att Anton Hysén kom ut som homosexuell.

Visst är det modigt och jättebra, men att det ens skulle behövas mod för att berätta det gör mig ledsen. Det borde vara en självklarhet för Anton och alla andra människor att få vara sig själv, oavsett om de är hetero- eller homosexuella.

Är det inte otroligt sorgligt att Antons sexualitet skall behöva bli så omdebatterad? Det känns väldigt märkligt att det på något sätt skulle finnas någon slags gängse uppfattning om att homosexuella män inte skulle spela fotboll. Precis som att homosexualitet medförde helt andra intressen och yrkesval. Som att det var det som styrde, och inte vem man är som människa. (För det vet väl alla att alla småflickor gillar rosa och alla småpojkar gillar blått, och de pojkar som gillar rosa garanterat är homosexuella och herreguuud tänk om en pojke som gillar blått och spelar fotboll blir kär i andra killar!)
Frågan är väl inte hur många manliga homosexuella fotbollspelare det finns. Frågan är väl snarare hur mycket fördomar resten av befolkningen faktiskt bär omkring på.

Jag säger i alla fall HEJA ANTON! Jag önskar dig all lycka med fotbollskarriären och med kärleken.