onsdag, december 31, 2008

Nyårsmiddag 2008 a'la Ina

Förrätt: Avocadosoppa med räkor.

Varmrätt: Oxfilé med potatisgratäng, rödvinssås, murkelstuvning, haricot verts och svartvinbärsgelé.

Efterrätt: Vitchokladparfait med hallonsås.

Nyårsafton tillbringas hemma med familjen plus svägerskan med nyfunnen kärlek.
Pictionary, Galenpanna och några raketer står redo.

Ute blåser det katter och hundar och tallarna står och svajar kraftigt i sidled. Aldrig har jag varit så glad över att slippa åka in till stan och glo på stans flådiga fyrverkerier.

Nu: laga färdigt maten.

måndag, december 29, 2008

I väntan på att åka till badhuset

Storebror: -"Kan inte lillebror vakna snaaart?!?"

Jag: -"Han vaknar alldeles strax och då skall vi åka."

Storebror: -"Men ååååååh. Det tar ju typ flera år ju!"


Snart kränger vi in ungarna i diverse overaller och vinterutstyrslar och så styr vi kosan mot badhuset för ett dopp. Pojkarna är eld och lågor över denna fantastiska utflykt (vi borde kanske göra sånt oftare ehhrm), och har pratat sig blå om det hela dagen.

Själv är jag inte lika entusiastisk. Det är inte riktigt bikinisäsong just nu känner jag.

Faständåsåatt.
Hålla på och bry sig om det.
Jag säger som barnen: Orka!

söndag, december 28, 2008

Just nu

Aaaah. Mjölksyra i armen.
Guitar hero overload.

Lillebror förfinar övertalningsmetoderna

Tidigare idag:

Jag: -"Vi skall inte diska nu"

Lillebror: -"Gullejag vill diska!"

Vi håller tummarna för att han fortsätter försöka övertyga mig om att han verkligen vill diska även i femtonårsåldern.


På TV:n snurrar Tom Cruise runt på en motorcykel för brinnande livet just nu. And I could not care less.

Jag tar och vattnar TomCruise-granen och går och nannar istället.

lördag, december 27, 2008

Efterdyningar

Julen suger verkligen musten ur mig.
Jag har fortfarande inte hämtat mig riktigt från julafton.
Sitter skelögd i soffan och och tittar på när Storebror spelar Guitar Hero på våran splitternya Xbox360 som tomten var snäll nog att leverera. I ögonvrån lutar Tom Cruise-granen mer för varje dag. Jag hoppas att den inte lägger sig ner självmant innan det är dags att kasta ut den.

I varje vrå står fortfarande kassar fulla med ihopknölat julklappspapper och varannat steg jag tar i vardagsrummet så trampar jag på någon liten brandman eller polisgubbe som redan har tappat hälften av sina lemmar. På bordet ligger en apstor begagnad kartbok från 1978 där länder som Sovjetunionen och Jugoslavien stoltserar som fakta. Någon med goda intentioner kom med den på julafton och jag vet inte riktigt om jag skall skratta eller gråta. Jag som har spenderat timtal innan jul med att rensa ut böcker som fortfarande har vettigt innehåll bara för att få mer plats för förvaring, vet nu inte vad jag skall göra av den där värdelösa kartboken. Slänger jag den riskerar jag att göra givaren sårad och det vill jag inte. Ett litet problem som plötsligt känns jättestort i kombination med allt annat.

Så jag gnäller på bloggen så känns det lite bättre sedan.

Nu är det visst fikadags för Lillebror som är nyvaken och grinig. Bäst att göra en insats.

torsdag, december 25, 2008

Lillebror i sitt esse

Tidigare på julafton:
"Tomtens skoter har gått sönder, batteriet är trasigt så tomten fick gå en bit".......

Lite senare hänger Lillebror och drar med händerna i handtaget in till tvättstugan.

-"KAN NÅN LÄLPA MEEJ?!?!"

-"Vad skall du in i tvättstugan och göra"

-"Hämta batterier. Tomtens skoter är sönder"

-" Men gubben, det är inte vanliga små batterier Tomten behöver. I skotern har man ett stort batteri"

-"Jahapp".

onsdag, december 24, 2008

Jul jul jul

Igår bakade jag och barnen lussebullar inför julafton.






Lillebror gjorde sin alldeles egna lussebulle fullproppad med russin.

Jag satt uppe och slog in paket i natt och somnade först efter tre.
Nu är klockan åtta på morgonen och det är dags att börja laga julmat.
Det är tyst och mörkt i resten av huset. I vardagsrummet glittrar granen tyngd av pumlor och dekorationer gjorda av barnahänder. Foton och smällkarameller i rosa och blått slåss om uppmärksamheten med mina röda och silverfärgade glaspumlor. I år har barnen dekorerat granen helt själv. Jag har inte hängt en endaste liten pumla.
Och det gör den extra fin.
Mycket finare än mina tidigare granar med krav på enhetlig färgskala.
Barnens gran gör mig sentimental och ger mig en helt annan julkänsla än någon annan gran tidigare har gjort. Och det är väl så det skall vara.

Jag önskar alla en riktigt God Jul!

tisdag, december 23, 2008

Tomte sökes!

Att det skulle bli ett sådant stort problem och projekt att hitta en vettig tomte till julafton, det hade jag aldrig trott.

Storebror här hemma tror på tomten och är så besviken över att det alltid bara är "farfar som klär ut sig, och aldrig den riktiga tomten som kommer".
Vi behöver hitta en tomte som han inte känner igen och som han tror på. Då duger inte någon "masktomte" tydligen heller.
Vi har tomtekläder, vi har skägg, men vi har ingen som kan klä på sig dem och vara en trovärdig tomte.

Och imorgon är det julafton och tomtepaniken närmar sig med stormsteg.

Någon som vet nån, som kan tänkas ställa upp som tomte, eller vill "utbyta tomtetjänster" här i Luleå?
Vi erbjuder en jättebra tomte i pojkarnas farfar... som gärna tomtar till någon annan familj i utbyte.

MAILA FORT eller ring (för er som har numret).

måndag, december 22, 2008

El Grano

Det blev en Tom Cruise-gran.
Snygg, men kort.
Och så har den kraftig slagsida, men det ska vi nog råda bot på.

söndag, december 21, 2008

Saker man inte vill vakna till

...ljudet av att grannen renoverar före åtta en söndagmorgon, när man själv är sjuk och barnen för en gångs skull verkar ha sovmorgon.

Morr.

lördag, december 20, 2008

Frääääääs

Herreminje vad jag har städat och fejat idag.
Trots rinnande näsa och värkande axel har jag banne mig sett till att huset börjar vara julstädat så man slipper skämmas inför tomten på julafton.

Brorsan dök upp, med en ny blondin på sin arm.
Brorsdotter E, snart åẗta månader, har nämligen bytt hårfärg sedan vi sist såg henne. Bara en liten mörk synthtofs fanns kvar i nacken av det tidigare mörka håret. Och så de där ögonen; knallblå med mörka ögonfransar långa nog att effektivt fläkta omgivningen med en varm dag. Svårt gullig unge.

Själv har jag fått hålla mig på behörigt avstånd med alcogelflaskan i ett stadigt grepp i den ena handen och snorpappret i den andra. Så har det varit hela dagen. Fräääääs, pump pump, gnida in alcogel. Frääääs, pump pump, gnida in alcogel. Jag luktar som en nyöppnad flaska koskenkorva med jämna mellanrum. Allt för att inte smitta ner resten av familjen.

Bäst att jag tar mitt snorpapper och går och sover mig friskare.

Just nu

Ungarna skriver julsagor, jag stryker gardiner och snart skall årets julgran inhandlas.

Väntar på att min Lillebror skall komma hit idag med ultrasöta brorsdottern som jag inte har träffat på vad som känns som evigheter.

Axeln känns lite bättre, men jag kan fortfarande inte lyfta armen högre än i max 45 graders vinkel ut från kroppen.
D blir tvungen att tvätta håret åt mig, eftersom jag kan inte når själv. Det blir intressant.

fredag, december 19, 2008

Ska vi göra en insats?



Sarah McLachlan säger det så bra i "World on Fire". Jag kan inte se den utan att gråta och genast skänka pengar.
Gör det du också.

Här kommer några länkar så blir det lite lättare.

Röda korsets online insamling

Skänk tid och engagemang - Bli frivillig i röda korset

Rädda barnens insamling

BRIS

Amnesty

Eller läs den här listan på hjälporganisationer hos bidra.nu och skänk en slant.

Stjärnor

Årets julfönster hemma hos mig.


Min fina blommiga favoritstjärna som bildar så vackra mönster i taket i vårt sovrum.


Pojkarnas djungelrum med extra gröna väggar i psykedeliskt mönster. Och så den vackra stjärnan med guldtrådar som Storebror valde själv förra året.
På väggen hänger Storebrors önskelista.


Storasysters rum. Bollar som är snygga nog att hänga uppe året runt, men som vi bara tänder vid jul.


Hallen uppe. Utomhus snö på taken... bara tomten är vaken.


Vardagsrummet. Kolla in min nya adventsljustake, med rejäla ljus som garanterat inte brinner ner innan julafton.


Stjärnhimmel bakom TV:n och så en annan favoritstjärna på den.
Vem annars om inte Taylor Kitsch. Mitt frikort i fantasin.
Svårt snygg.

Jag gillar


konstigt nog Mariah. (kors i taket).

Jag är inget Mariah fan i vanliga fall, men den här låten.
Äckligt poppig, sliskig och ändå....
så underbart julig och fin.

Jag har gillat den ända sedan jag hörde den först, men jag har smugit med det.

Det har varit lite svårt att acceptera det hela. Nästan så att jag hade behövt delta i en stödgrupp eller ett tolvstegsprogram.
Alla har vi våra hemligheter.
Vissa super till på julen.
Jag lyssnar på Mariah.
I alldeles nyktert tillstånd.

Gnäll

Hålögd masar sig maken ur sängen på morgonen.

-"Jag har knappt sovit inatt. Du har snarkat massor precis hela natten!"

Jag känner mig förnärmad och undrar vad tusan han pratar om, tills jag inser att jag knappt kan andas med näsan och att jag får fräsa ut tjockt gult snor.
Hello förkylning. Du gav mig bara en veckas frist den här gången.

Natten har varit allt annat än bekväm. Tänk er själv att ha en i stort sett obrukbar arm som värker natten igenom. Självömkan ligger tung i luften idag, så det är tur att jag är ensam hemma hela förmiddagen.

Nu tänker jag lägga mig i sängen igen och försöka sova mig lite friskare så jag orkar ta itu med allt som skall göras innan julafton.

torsdag, december 18, 2008

Ouch

Halkade i trappan på Åhléns idag. Det var det första jag gjorde efter att jag varit till min sjukgymnast och faktiskt kände mig nästan as good as new.
Den känslan varade inte så länge med andra ord.

Jag höll i mig i räcket med vänsterhanden när fötterna och resten av kroppen bara drog iväg längs trappan. Det vill säga allt utom vänsterhanden som fortfarande höll i räcket, med följden att det kändes som att min arm skulle slitas av när armen rycktes uppåt och snett bakåt när resten av kroppen var på väg neråt.

Jag kan knappt röra min vänsterarm nu. Den är endast brukbar i avlsappnat läge längs med kroppen så länge jag inte behöver använda musklerna överhuvudtaget. Jag kan inte ens lyfta den utan att det känns som att jag skall avlida. Än mindre hålla något i handen och lyfta samtidigt.
Dessutom var jag så upptagen med smärtan i armen att jag inte kände hur det gick med ryggen. Och det kan jag tala om att ryggeländet fick sig en rejäl sträckning den också. Godfreakindammit.
Lagom till jul då. Kul kul.
Men för helvete.
Skall jag aldrig bara få må braaaaa?!?!?

onsdag, december 17, 2008

Jul jul strålande jul

Såg ni SVT:s luciafirande i lördags?
Jag satt ensam kvar i soffan med datorn i knät medan TV:n stod på.
Mot slutet när O helga natt (38:50 min in i klippet) och Jul jul strålande jul (50:45 min in i klippet) strömmade ur högtalarna så stod håren upp på mina armar.
Äntligen fick jag höra Jul jul strålande jul med en riktig kör, utan andra instrument, precis som det skall vara. Då fylldes mina ögon av tårar. Så överjordiskt vackert var det.

Lyssna.

En fin utmärkelse

Titta vilken fin utmärkelse jag fick av Kramgo72's tangentbordsklotter. Den gjorde mig jätteglad.


"Denna blogg byggs och fylls av NÄRHET - närhet i rum, tid o relationer!

Dessa bloggar är osedvanligt charmerande och söta, och syftet är att finna och att vara vänner. De är inte upptagna av utmärkelser och själviskhet. Vårt hopp är att när banden på dessa utmärkelser är gjorda, kommer ännu fler vänner ha fortplantat sig.
Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa!!
Ge denna utmärkelsen till åtta bloggare, som i sin tur väljer ut åtta bloggare. Kopiera in texten o bilden på deras utmärkelse…”

Och nu skulle jag välja jag ut åtta bloggar som jag verkligen tycker om...men jag fick ångest för att jag tycker om fler än åtta så jag kunde inte välja.

Ni kan titta i min bloggroll till höger istället.

(Fast jag kan avslöja att senaste favoriten just nu är Mård på öppen gata).

tisdag, december 16, 2008

Kaffe?

Idag är minstingen febrig så D vab:ar hemma.

Jag passade på att dra fram både piskan och stora godisskålen och så ömsom snärtade jag till och ömsom lockade jag med godisskålen tills han tog fram sågen och kapade draperiskenan i rätt längd och borrade upp den i taket. Endast ett år sent. Det går framåt!

Jag misstänker att kaffedrickandet har med saken att göra, att saker nu äntligen händer lite då och då på renoveringsfronten.

Från det att vi träffades och fram tills för ett år sedan ungefär så var både D och jag kaffehatare av rang. Sedan övergav han vår gemensamma övertygelse och sjönk sakta ner längre och längre i koffeinträsket. Så långt att han numera måste ha kaffe varje morgon för att överleva dagen.
Själv har jag stadigt stått emot den hiskeliga drogen, men D:s betydligt piggare uppsyn de senaste tolv månaderna (från "jag är så trött att jag döööööör. Jag måste sova, väck mig nästa sommar" till "jag måste ha en kaffe för att orka med den här dagen" får mig faktiskt att överväga dess positiva effekter och börja knarka den där vidriga drycken själv.

Jag måste bara hitta ett sätt att få i mig det och lära mig att gilla det lite i alla fall.

Någon som har några kaffetips?
Sorter, tillbehör? Hit me!

ps: "Mycket socker, mycket mjölk" duger inte. Det är inte tillräckligt bra ändå. Inte normalt kaffe i alla fall. ds.

måndag, december 15, 2008

En riktig superhjälte

Modiga fina Storebror trotsade sin scenskräck och sitt ont i magen och breakade lös med de andra superhjältarna igår inför 800 personer på Kulturens Hus.
Alla elever på Exiled Dance Crew dansade och var så otroligt duktiga att jag blev alldeles tårögd mest hela tiden.


I mitten på golvnivå: Storebror som Batman med jobbig cape som bara fastnade överallt.

Julgodis för ögonen till frun

Brev till min man:

D, jag tänkte att om jag monterar en stång mitt i vardagsrummet så kan du ta upp en ny hobby och svänga runt lite här hemma när barnen sover.

Det är nog jättebra träning och du slipper få ont i axeln av volleyboll och blåmärken av innebandy.
En win/win situation helt enkelt.

Ps: Om du mot förmodan skulle råka ramla, så lovar jag att utöva mina nya första hjälpen skills på dig. Jag har tränat massor med gånger på att ringa 112, och jag behöver varken munskydd eller hanskar för att ge HLR till dig. Special price for you. Ds.

söndag, december 14, 2008

Låst var det här

"Jamen ta iiii då!!!"

suckar jag och tvingar D att gå igenom min rygg en gång till.
Jag har fått låsningen från hell mitt mellan skulderbladen och det finns inget bekvämt sätt att vara på. Allt gör ont.
Igår på bion höll jag på att vrida mig ur stolen och halvlåg/halvsatt om vartannat sådär snitsigt som ungar gör när de går på bio och föräldrarna bredvid väser "sitt ordentligt" hundra gånger i ett desperat försök att slippa skämmas ögonen ur sig.
Men hur mycket D än trycker och bänder på kotorna så sitter låsningen kvar. Den släpper inte.
Det är bara att vänta till torsdag och tiden hos min sjukgymnast. För när Maggan knäcker till ryggen så finns det inte en låsning som kan stå emot.

Tillbaka till gårdagens biobesök. Filmen vi såg var The Day The Earth Stood Still. Ganska oengagerande story även om Keanu var snygg men stel som utomjording. Inget att lägga biopengar på skulle jag vilja säga. Det räcker bra med trailern tills DVD:n kommer ut.

lördag, december 13, 2008

Lusselelle

Lucia idag dårå.
Jag tänkte baka lussebullar och handla julklappar.
Det här med klapparna är ett gissel.
Varför i hela fridens namn beställde jag inte rubbet på nätet för några månader sedan. Det hade varit obeskrivligt skönt att ha det gjort.

fredag, december 12, 2008

Det börjar växa mossa på Kevin snart

Men ååååh. Säg det nu bara, Jihde.

*suck*

Vilken dag är det egentligen?

Igår försökte jag tajma in idolfinalen på TV. Det gick sådär.
Imorse tvingade D mig att scanna igenom TV-tablån för att klura ut varför det minsann inte var Luciamorgon på SVT som vanligt.

"Kanske för att det bara är den 12 December idag"
svarade jag efter lite letande.

Några minuter senare sändes ett luciatåg live från något dagis i nollåttaområdet.

De kanske också glömde att titta på text-tv imorse och se att Lucia är först imorgon.

torsdag, december 11, 2008

Otroligt

Wooohooo!
Jag klarade mig undan den här gången.
Underbart!

Bowling for columbine

För några år sedan gick Michael Moores dokumentär Bowling for Columbine på Bio.
Om du av någon anledning har missat att se den så tycker jag att det är dags nu.

Varsågod, här är del ett.


Del två till tolv hittar du här.

Dag två

Det är idag det gäller.
Blir det jobbigt eller inte?

Jag trotsade tillståndet igår och drog iväg på salsakursen eftersom det var sista gången.
Det gick ganska bra, i allafall till slutet när jag blev så yr att jag nästan svimmade och fick lägga mig ner på golvet med fötterna i högläge.
Vad är det man brukar säga: Är huvudet dumt, får kroppen lida.

I natt har jag sovit ruggigt dåligt. Drömt svettiga mardrömmar och fått byta tröja två gånger. Drömde att jag blev stucken av en hel getingsvärm på låret, och att en släkting hade galet mycket fåglar hemma. Det var som i Hitchcocks "Fåglarna". Vi satt där i deras kök och överallt satt det fåglar av alla de slag och kluckade hotfullt och var vidriga.
Man kan lugnt säga att det inte blev så värst mycket sömn för mig.

Nu: frukost.

onsdag, december 10, 2008

So far?

Det är lugnt faktiskt.
Än behöver ingen tycka synd om mig.
Jag är faktiskt helt okej.

*håller tummarna*

Hur ond är du?





Du är 4% ond!



Du är så himla god. Så god så att onda människor skrattar åt dig. Akta dig så att du inte blir trampad på!



Hur ond är du?

Waiting to exhale

Nu kom den.
Helvete vad rädd jag är.
Jag känner efter och analyserar minsta lilla dragning eller stick i magen.
Vad var det där? Var det gaser, hunger, vanlig mensvärk eller börjar det nu igen.
Det sticker till ibland.
Det drar lite ibland.
Igår när jag stod i mitt mörka sovrum vid midnatt på väg att lägga mig i sängen så kom det där första utdragna sticket i magen. Den här gången på vänster sida.
Jag höll andan.
Väntade.
Och tänkte att åh gud åh gud åh gud nu börjar det igen.

Jag tar en timma i taget nu.
Kanske blir det bara vanlig mensvärk. Den här gången kanske det inte blir mer. Jag kanske kan packa mina högklackade skor och min vattenflaska i väskan i väntan på kvällens salsalektion och be till gudarna att det inte blir mer än så.

Snälla, snälla, inte mer än så.

tisdag, december 09, 2008

Kors i taket!

Hemma från dagis, med tre glada ungar.
Smidigt och snabbt, och jag har knappt hämtat mig än från chocken.

Den enda skillnaden var att jag:
1: Hade med mig rattkälken (boben/snowracern, fast så heter det ju inte egentligen).
2: Lät dem dra den första biten
3: Drog den med båda pojkarna på efter halva vägen. "SPRING MAMMAAA!!" ropade de där bakom. Och jag sprang. Jäklar vad jag sprang. Jag var som Forrest, men i -10 minusgrader.

Fyra i rad?

Till helgen väntar jag besök av en röd vän.
Det är bara det att den här vännen inte är så vänlig längre.
Mer fiende.
För det är väl så det definieras om man blir så rädd för besöket att man ligger och skakar i sängen när lampan är släckt bara för att man vet att om några dagar, då kommer den igen. Kommer och förvandlar starka mig till en skakande svag trasa.

Kanske slipper jag den här gången.

måndag, december 08, 2008

Malin Wollin är ute och cyklar

Nej Malin, du har fel.
Man blir inte arg av att spela spel om andra världskriget, eller andra skjuta pang pang-spel. Det är de spelen som man blir lugn och glad av.
"Avreagera sig" kallas det visst.

kramar/ Ina - trebarnsmorsa, humanist, volontär och tv-spelare.

Det gäller att andas rätt!

Det är -18 grader ute.
Minus arton.
Det är jävligt kallt.

Jag tror att jag är född på helt fel plats. I mitt tidigare liv levde jag garanterat i något tropiskt land, för jag klarar banne mig inte av kyla när den är så extrem.

Förra vinterns nyttigaste upptäckt/lärdom fick jag av min man när vi var ute och promenerade på vintern och jag som vanligt gnällde och klagade högljutt över att det gjorde så ont i ansiktet och särskilt näsan. D tittade förvånat på mig och utbrast:
"Det är väl inget problem med näsan. Den blir ju varm när du andas"
"Det blir den väl inte. Det blir ju ännu värre om man andas genom den. Jag andas bara genom munnen när det är såhär kallt. Annars går det inte. Och om det blåser så kvävs jag nästan"
"Men älskling, du måste andas in genom munnen och ut genom näsan."

Det var lätt årets mest revolutionerande upptäckt. Här har jag, med äkta finskt blod i ådrorna och med rötterna i Tornedalen (där temperaturen bara höjs över nollstrecket ett par veckor i juli och renarna står och fryser skaven av sig på bakgårdarna resten av året), otroligt nog aldrig lärt mig att andas ut genom näsan på vintern!

Varför har ingen talat om det här för mig förut?! Förutsätter föräldrarna bara att alla ungar norr om polcirkeln automatiskt vet hur man andas på vintern för att inte förfrysa ansiktet, och därmed borde klara några timmar i pulkan i någon snödriva när snöstormarna yr?
Lidande andades jag, vinter efter vinter utan bättre vetande, bara genom munnen och frös näsan till en istapp.

"Det som inte dödar det härdar" och "Det är inte meningen att livet skall vara lätt, det är bara meningen att man skall överleva tills man dör", var fraser som farsan slängde omkring sig på rungande finska om vi klagade.

Om jag hade vetat det här med att andas ut genom näsan, redan när jag var yngre, då hade kanhända nära döden upplevelserna i skidspåret i Pajala på idrottslektionerna också varit betydligt färre.
För är det något jag minns tydligt så är det att det alltid var skidor på schemat hela jäkla vintern, och med en köldgräns på -20 så låg temperaturen ständigt på -19.8 grader. Garanterat.

-"UUUT I SPÅREN MED ER! Killarna åker runt så många varv ni hinner och tjejerna följer efter i mormorstakt", gastade vår stenhårda polska idrottslärare, och vi svor och plågade oss runt elljusspåren på bakhala låneskidor från skolan, år efter år.
Jag hatade verkligen skidåkning med hetta på den tiden.

Nu idag älskar jag skidåkning. Den där motviljan mot skidor på idrotten hade knappast med själva sporten i sig att göra, utan andra faktorer som kylan (och att jag då var en obstinat tonåring på skidor som åkte mer bakåt än framåt). Jag hatar fortfarande kyla.
Så det här med att bara andas ut genom näsan, det är minst sagt revolutionerande.
Det är helt enkelt en nyckel till vinteröverlevnad för en sådan som jag, som verkligen helst bara vill ha sol och palmer året om.

söndag, december 07, 2008

Första hjälpen

Jag känner mig något mör idag. Har till och med träningsvärk i rumpan, vilket är minst sagt oväntat med tanke på vad jag gjorde igår.
Jag tillbringade en heldag på Röda Korset och gick kurs i första hjälpen och hjärt och lungräddning. Jag fick till och med lära mig att använda defibrillator, och just det var faktiskt löjligt enkelt jämfört med vad jag alltid har trott. Hela dagen var väldigt intressant och kul. Känns riktigt bra att få kunskaper i hur jag skall göra om jag någon gång mot förmodan skulle ställas inför en sådan situation där HLR behövs.
Till våren skall jag gå fler, mer ingående kurser.

Just nu håller jag på och röjer här hemma. Det ligger så mycket bråte överallt att det känns som att jag vadar i gamla räkningar emellanåt. Och det jävliga är att det tar sådan förbannad tid att rensa upp allt. Jag känner mig sur och irriterad på alla saker som tar upp sådan plats här hemma. Jag vill ha ordning och reda, men det känns helt hopplöst att ensam försöka röja upp. Jag hinner bara börja i ett rum och blinka till lite snabbt så ser det likadant ut igen. Ett mission impossible.

lördag, december 06, 2008

Skräptelefon

Jag avskyr min mobiltelefon med hetta.
Min gamla gick sönder och slutade funka som den skulle, och istället för att köpa en ny, fattig som jag är, så fick jag överta dotterns gamla avlagda snorbilliga fjärt till telefon.
Jag kommer på mig själv med att vilja kasta sönder den mest varje gång jag använder den för att den är så ologisk och dålig.

Jag har lovat mig själv att den dagen jag får jobb så är det jag som stegar till närmsta elektronikaffär och köper en ny telefon, sanna mina ord.
Tills dess får jag svära åt dotterns avlagda och bli påmind om att jag är värd något bättre.

torsdag, december 04, 2008

Kenya believe it!


Favorit i repris.
Den smittar. I dare ya!

Snart blir det väl löv i träden

KABAAAM låter det och så trillar ännu ett ton blötsnö ner från taket.
De första tio gångerna hoppade jag till som om det precis hade briserat en bomb på bakgården. Men så var det inte, det var bara våren som kom till Norrbotten den 3 december.

onsdag, december 03, 2008

Trotsmonstret

Jag sitter och väntar på att svärmor skall komma hem med ungarna från dagis och skola.
Igår hämtade jag dem själv. På väg dit var jag på så bra humör och ryggen verkade vara i finfint skick.
Och sen träffade jag minimonstret med tvåårstrotsen från hell.
Efter att ha lyckats åla på honom tjocksockar, fleeckläder, overall och en sko så var det stopp. Hur jag än försökte så kunde jag för mitt liv inte få på honom skon. Jag kämpade mig svettig och bände så det vitnade om knogarna, men inte fasicken gick det ändå. Ungen kämpade emot för kung och fosterland samtidigt som har vrålade som en distad siren. Helt otroligt vad stark, snabb och smart han har blivit. Så fort ett ben var i ena skon och jag började med nästa så hade han lyckats vrida ur antingen den första foten eller någon annan lämplig kroppsdel ur overall eller sko. Jäkla onge. Han är som Houdini, han tar sig alltid ur knipan och man har ingen aning om hur det gick till.

Jag försökte hota med att gå hem utan honom. Han brydde sig inte ett skvatt trots att jag gick iväg. Tillslut blev jag tvungen att bära honom till vagnen och på något sätt vika ihop honom tillräckligt för att få ner honom så att jag kunde gå vidare. Utan handskar och med bara en sko, gick vi sedan i -10 grader till Storebrors skola under tiden som Lillebror fortsatte att förära omgivningarna med sina imponerande röstresurser.
Han var billig då vill jag lova.

Idag är min rygg mer än lovligt mör, så farmor fick nöjet att hämta hem dem. Då får hon ta striden om det krävs.
Det blir intressant att se hur det går.

Lifted


Det här är nog den roligaste kortfilm som Pixar har gjort.
Underbar!

tisdag, december 02, 2008

Oops!

Storebror: -Mamma, vi måste ju sätta upp den där julkalendern på väggen. Det är ju den första december och jag har inte öppnat något paket!
Jag: -Visst skall vi sätta upp kalendern, men det blir inga paket i den i år. Vi har inte råd med det.
Storebror: -Vadå råd? Det är ju Tomten som kommer med paketen på natten när jag sover... Eller vadå är det NI som köper paketen och sätter dit dem?
Jag: Ehh... alltså... nej.. men alltså...

(här fick jag lite tunnelseende och en minneslucka. Jag minns inte hur jag tog mig ur situationen riktigt.)

söndag, november 30, 2008

Att pynta eller...

Pynta, pynta my little (nja, inte riktigt va) ass off.

So far har jag:

1: Allvarligt övervägt att gå uppför trapporna till övervåningen, hämta vita gardiner, stryka dem, ta ner de gamla, hänga upp de nya och begrunda verket.

2. Övervägt att gå till garaget och hämta kartongen med julpynt.

3. Övervägt sannolikheten att behöva åka till ICA och köpa lampor, eftersom de gamla lamporna i adventsstjärnorna knappast fungerar längre.

Ja ni märker. Jag ligger fortfarande på tankestadiet i mitt julpyntande. Det är mycket snack och lite verkstad. Och nu kommer lillmonstret också hem hör jag bestämt och då kan jag ju kyssa möjligheten att svära över alla miljarder meter ihoptrasslade sladdar till julpynt ifred.

Jahaja. Nu hör jag hur han vrålar utomhus. Den här eftermiddagen blir säkert kul.

Första julbordet avklarat

Gårdagen spenderades på Western Farm i Boden, med julshow, julbord och tjurridning. Inte för att jag satte mig på tjuren, men jag psykade D tillräckligt för att han skulle försöka, och trots att han förmodligen har blåmärken lite här och där idag, så var det värt tjatet att få honom att ställa upp. Han satt kvar längst av alla, precis som jag gissade att han skulle göra. Det är inte utan att jag blir löjligt stolt. Jag tänker att sådant regnar av sig lite på mig också eftersom jag är gift med människan. Jag gillar att vara fjortiskär och imponerad av min man.

Hursomhelst var showen bra, och jag som redan var förkyld sedan innan, har knappt någon röst alls idag.
Jag var spiknykter och körde bil hem så vi slapp ta bussen. Som vanligt var det otroligt kul att se hur andra söp till och dansade vingligt på borden. Ingen från D:s företag släppte lös, men det fanns andra företag där, vars anställda säkert har fångats på både ett och annat mindre smickrande foto, avslöjande nog att användas till kraftig utpressning.
Det mest förvånande var att se att så många 40+ kvinnor villigt satte sig på den mekaniska tjuren för en ridtur, trots kortkort kjol/klänning så trosorna lyste vita och blommiga i grenen genom strumbyxorna varje varv som tjuren tog. Det hela avslutades i regel med en pose med ett ben spretande åt vardera håll och kjolen uppdragen i midjan vid landningen på madrassen. Obetalbart.

Idag är det skyltsöndag och än så länge är ungarna utackorderade hos mormor och farmor.
D passar på att ha sovmorgon och försöker ta igen de senaste två årens förlorade sömn, men jag är vaken och tänker utnyttja den här sovmorgonen till att städa och pynta så det glöder i fingrarna. Iallafall gör jag ett tappert försök till pyntning mellan turerna till toan för att spotta upp alla vidriga sega slemklumpar som verkar hålla sig fast i luftstrupen med näbbar och klor. Det är ett under att det går att andas alls med tanke på vad som produceras i min hals. Det är inte vackert vill jag lova.

fredag, november 28, 2008

Lillebror försöker bestämma

- Mamma, se Pingu.
- Men hjärtat, mamma ser på ett annat program nu.
- Nej. Mamma inte se annat. Mamma fixa Pingu nu.

Nyss gjorde jag en macka åt honom. Han ville absolut ha ost. Men när jag satte ost på mackan så dög det inte alls utan han slet bort osten, rev den i småbitar och kastade dem på köksgolvet. Då slängde jag ostbitarna, varpå han ställde sig och slet i luckan och tokskrek i en halvtimma för att han inte fick fiska upp ostbitar ur soporna.

Eventuellt har jag tinnitus nu. Jag orkade nämligen inte hämta öronproppar, eftersom jag är så sjuk och ynklig idag. Men jag tror att det hade behövts. Det var nästan så fönsterrutorna sprack av hans röstresurser.
Han gör sitt yttersta för att bestämma den lille rackarn, men det är nu det gäller att stå fast och vara konsekvent. Annars är det bara en tidsfråga innan det urartar och han som finnig femtonåring drar iväg och terroriserar grannskapet på första bästa stulna moppe. Det är därför jag sätter ner foten nu.
Ingen mat ur soporna alltså.

Lisa

Ibland hjälper inte sökverktygen på internet.
Jag har letat efter henne och undrat.
Ingenstans har jag hittat hennes namn.
Ingenstans tills nu.
A berättar via Facebook att Lisa har omkommit i en bilolycka.
Jag vet inte när.

Jag kan se henne framför mig som om det var igår.
Lisa som var den enda personen jag träffat med exakt samma gråblå färg på ögonen som jag. I spegeln på konstlinjen jämförde vi.
Nu har det har gått över sju år sedan den sista gången jag såg henne.

Vi mailade varandra ibland. När hon skrev sitt sista mail till mig, så var hon i fjällen och åkte snowboard och hade det bra.
Men sedan blev det tyst och jag tänkte inte så mycket mer på det. Jag hade fullt upp med mitt eget liv och man tappar så lätt kontakten.

Men jag trodde aldrig, aldrig, att tystnaden skulle vara så definitiv.

Du finns i mina tankar Lisa, var du än är.
Vila i frid.

torsdag, november 27, 2008

Idag

Sjuk, förkyld, däbbd i däsan, hostig, slemmig och trött som en gnu.

Men mest av allt: sorg i hjärtat.
Jag tänker på vänner och familj och på att livet är så skört.
Skriver mer om det senare.
Just nu orkar jag inte.

onsdag, november 26, 2008

Då och nu

Häromdagen hittade jag gamla foton i garderoben där jag fåfängt försökte rensa i typ en kvart innan jag gav upp och gjorde något annat. Jag hittade bilder från Konstlinjen, på en av tjejerna som jag umgicks mest med, och jag kände att jag saknar henne. Hon var verkligen en så genuint positiv och varm människa. Och vacker som synden. Jag undrade vad det blivit av henne och fantastiska Facebook kom till min hjälp. En snabb sökning, och där var hon igen, åtta år senare. På andra sidan landet, med avundsvärd utbildning och ett fantastiskt jobb i fickan.

Själv står jag här och stampar i radhuset.
Det känns som att jag inte har hunnit någonting!

"Amen, du har ju fått flera baaaaarn", brukar folk runtomkring vara snabba på att påpeka när jag gnäller över min icke-existerande karriär.

Sure, det är förvisso sant.
Men allvarligt talat. Det enda jag har gjort sedan utbildningen är att jag fått ligga några gånger, blivit på tjocken, gift mig, vaggat omkring i några månader och klämt ut två kolikbarn.
De är förvisso jävligt fina ungar, men någon särskild bedrift karriärmässigt vet jag inte om jag kan kalla det hela. Faktiskt.

Halleluja

Sagt och gjort.
Igårkväll baxade vi spjälsängen från vårt sovrum in till Storebrors rum.
Storebror fick flytta in tillfälligt på golvet hos Storasyster.
Efter lite skrik och protester vid läggdags så somnade lillmonstret, och sov sedan hela natten tills jag väckte honom kvart över sju.
Alla utom jag har sovit hela natten igenom.
Jag tänkte gnälla på ont i halsen, lite hosta och att jag är lite däbbd i däsan, och att jag har vaknat med jämna mellanrum i tron att ungen är död eftersom det har varit för tyst, jämfört med vad jag är van med, men med tanke på att ingenting annat än jag själv har väckt mig i natt så säger jag bara; Halleluja och praise the john blund och egetrumgudarna.
Och snälla, snälla låt honom fortsätta sova hela natten i fortsättningen också.
Amen.

tisdag, november 25, 2008

Sömntjuven

Som två zombieliknande varelser släpar jag och D oss fram på morgonen.
Inatt hade Lillebror årets all time high när det gäller att reta gallfeber på sina föräldrar. Jag vet inte hur många nätter i rad nu han har vaknat skrikande och vägrat somna om.

I natt började han protestera och skrika strax efter ett ungefär. (Jag var så borta så den exakta tidpunkten är lite luddig där).
Efter närmare en timma lade han i en högre växel, medan jag och D gav upp alla försök till att lugna den lilla sömntjuven och började gräla i sängen istället om vad vi skulle ta oss till och vems armbåge som låg mest på vems sida av sängen.
Till tonerna av "PAPPA SJUNGA BÄBÄVITALAAAAAAAMM!" så örona skallrade trots öronproppar, gav vi upp och lämnade honom själv i sovrummet i hopp om att friden skulle lägga sig.
Efter ett tag tystnade han äntligen. Vi satt hålögda kvar i vardagsrummet och väntade en stund extra för att vara säkra på att inte väcka honom när vi försiktigt smög in i sovrummet igen.
Så när klockan slog tre på natten öppnade jag dörren under största möjliga tystnad.
Där inne, med taklampan tänd, satt Lillebror helt klarvaken i sin säng och tittade på mig när jag smög in. Jag trodde nästan inte mina ögon.
Jag vet inte vad klockan var när vi äntligen fick sova. Någon gång mellan tre och halv fyra på natten. Men helt klart är att vi alla tre har sovit minst två timmar för lite, och det känns i kroppen.
Lillebror tar ut det på oss genom att försöka bestämma extra mycket på morgonen.
Fraser som "Mamma inte kissaaaa!", "Pappa får inte borsta tänderna!", "Pappa inte tvätta händernaaaa!", haglar ihärdigt med högljudd arg röst.

För att inte tala om konststycket att bända ner honom i vinteroverallen. Jag tror att han har någon slags superkrafter och bara väntar på att han plötsligt skall svida om till glansiga spandexkläder med tillhörande mantel. Det krävs nämligen två frustrerade vuxna att få på en tillsynes liten tvååring en overall. Skorna är bara att glömma. Tur att bilen är varm.



Idag tänker vi flytta ut honom ur vårat sovrum. Han får flytta in till storebror i rummet bredvid, och storebror får flytta in till oss tillfälligt för att få lugn och ro och slippa vakna om minibossen fortsätter nattskrikandet. Förhoppningsvis blir det lättare att få honom att lugna ner sig om han inte ser oss hela tiden, mer än när vi går in till honom och lugnar honom som vi brukar göra när han vaknar till på kvällen innan vi har gått och lagt oss. För det är precis som att det bara blir värre för honom om han ser oss.

måndag, november 24, 2008

Mellan

Mellan nattningar av barn, lagning av mat, och jobbsökarångest flyter timmarna, dagarna, veckorna förbi.
Jag hinner ingenting.

Jag behöver något nytt.
En ny frisyr
Ett nytt jobb.

Apropå fildelning

Den här texten gjorde mig minst sagt upprörd.

Upphovsmannens rätt att förvalta sina verk på lika villkor - utan att kriminalisera sin målgrupp.

söndag, november 23, 2008

Kära tomten, jag önskar mig ett jobb och att få sova ostört en hel natt.

Minstingen är sjuk med feber som har legat kring 40 grader i två dagar nu. Han tar till hysteriskt skrik mitt i natten när trotsåldern krockar med febern och tröttheten. Just då, klockan nolltretjugofyra efter en timmas idogt skrikande och argt hoppande i spjälsängen, undrar jag var i hela helsicke han får ork till att gapa på det där sättet med tanke på hur sjuk han är. Det är ett mysterium.

Idag är nattens föreställning som bortblåst och han är pigg och glad som om han sovit hela natten utan avbrott. Till skillnad från mig och D, som går omkring som två levande döda.

Mitt i natten när han tystnat återkommer jag till samma tankar som jag tänker mest hela tiden nu. Söka jobb.
Dygnet runt mal nya strategier runt i mitt huvud och jag försöker klura ut hur stor sannolikheten är att hitta ett jobb i dessa kristider.
På något sätt skall det väl gå.

Nu skall jag försöka tänka på något annat och baka Rice krispie treats med mellanbarnet.

torsdag, november 20, 2008

Kärlek

-Grattis älskling!
Sa D till mig i morse och kysste mig på munnen strax innan han påbörjade den nästintill omöjliga uppgiften att i en vinteroverall bända ner en hysterisk tvååring som växlade mellan positionerna Frusen Skogaholmslimpa och Lös vetedeg.

Det är inte klokt vad jag älskar honom, tänkte jag där jag stod en meter bort och såg honom kämpa med våran yngste son så att svetten lackade på dem båda.

Idag har det gått elva år sedan han kom hem till mig den där novemberkvällen och stannade. Det var aldrig tal om att ta det lugnt, dejta lite och vara svåråtkomlig. Det var krasch, bom och fyrverkerier direkt. Dödligt allvar och kärlek så stark att det gjorde fysiskt ont om vi inte var vid beröringsavstånd. Han flyttade in sin själ och sina saker bland allt mitt bråte, och där blev han kvar.

Och där är vi än. Elva år, and counting.
Fortfarande går jag och luktar på hans tröjor när han inte är här. Drar mina fingrar genom hans blonda lockar vid varje tillfälle jag får. Samma pirr i magen och bankande hjärta när jag vet att han snart kommer hem.
Samma kärlek.
Men starkare, lugnare.

onsdag, november 19, 2008

Att kasta sten i glashus

Jag läser på Allt om barn om lilla Ville som nästan kvävdes av sin Polarn & Pyret-overall, och förvånas över de hätska blogginläggen som länkar till artikeln. Jag blir helt bestört över att så många tycker att föräldrarna är idioter som borde anmälas till socialstyrelsen för att de lämnat sitt barn sovandes i bilen och att det minsann inte alls är Polarn & Pyrets fel som har konstruerat en overall med så stor luva att den är en potentiell kvävningsrisk.

För min del måste jag säga att jag tycker att det var modigt och bra gjort av föräldrarna att berätta om det hela och påtala bristen på overallen.
Att säga att "de borde ha haft bättre uppsikt över sitt barn och inte lämnat honom sovandes i bilen" är så otroligt korkat och nedvärderande. För om det nu är en absolut sanning, att man ständigt skall ha uppsikt över sitt sovande barn för att bli godkänd som förälder, så borde det rimligtvis vara förbjudet att låta barn sova utan uppsikt över huvud taget.

Hur många tycker att det är okej att låta barn sova utomhus hemma i vagnen, eller till och med på förskolan? Är det okej att låta barnen sova i eget rum, med stäng dörr? Hur skall du som förälder då veta om något händer när barnet sover?
När det gäller att sova i bil så går det inte att säga att det är helt förkastligt. Det handlar väl helt om vilken uppsikt föräldrarna har. Bor man ute i landsbygden, med bilen precis utanför dörren, där man kan ha minst lika mycket uppsikt över barnet som om det sov i vagn ute, eller inne med dörren stängd så kan man väl ändå inte generellt säga att ett barn som får ligga kvar och sova i bilen en stund har dåliga föräldrar. För det är knappast samma sak att ha barnet precis utanför sin egen ytterdörr som att lämna ett barn sovandes i bilen på en parkering när man går in och handlar. Dessutom hade samma sak kunnat hända en förälder som har bilstolen monterad i bilens baksäte. Hur många ser sitt sovande barnets ansikte i baksätet på bilen när ni sitter och kör?
Och man har garanterat mindre koll när barnen sover ute på förskolan och man som förälder är på sitt arbete, än när man har sitt barn i bilen utanför dörren eller i baksätet. Vi kanske borde anmäla alla föräldrar som låter överbelastad förskolepersonal ha ansvar för att ens barn sover utomhus mitt i vintern?

Hur många brukar låta barnen ligga inne och sova i sin säng på sommarkvällarna medan de själva sitter utomhus på uteplatsen och umgås med vänner och bekanta? Brister man som förälder i sin uppsyn över barnet då? Det är lätt att generalisera och kasta sten i glashus, när det i själva verket är så att det finns potentiella faror i situationer som de flesta skulle anse är ofarliga och kontrollerade.
Som exemplet med att lämna barnet sovande inomhus. Om det var du som satt utomhus med din familj på midsommarafton och ditt hus började brinna, är det då enbart du som förälder som har brustit i tillsyn? Är det bara du som skall ha skulden, trots att barnet sov inne i sin egen trygga säng i sitt eget trygga barnsäkrade hem? Eller är det värmepannetillverkaren till den bristfälliga värmepannan, eller är det elektroniktillverkaren till den felkonstruerade elektronikprylen som fattade eld?
När barnet dör, för att elden börjar så olyckligt, att ingen räddning för barnet finns, trots att föräldrarna är alldeles utanför på den egna villans gräsmatta, vem skall vi kollektivt beskylla då? Skall tillverkaren av den bristfälliga varan ta på sig en del av skulden och åtgärda problemet så att inte fler drabbas, eller skall vi bara ta fram stora pekfingret och ringa upp socialtjänsten och säga hur olämpliga föräldrarna är som lät barnet sova i sin säng, (eller i bilen, eller i vagnen på dagis).

Jag tycker att det är beklagligt att så många vill smutskasta föräldrarna till lilla Ville och helt fria Polarn & Pyret från att ha tillverkat en barnoverall som kan vara farlig för barn. Små barn somnar oftast när man är ute och går med vagnen eller är ute och åker bil. Är det för mycket begärt då att man som förälder åtminstone skall kunna lita på att kläderna barnet har på sig inte utgör fara för barnets liv, när de används på det sätt de är menade.
Huvor är gjorda för att ha på huvudet, och då skall det inte finnas risk för kvävning. Det är väl ändå en självklarhet!

Koh Poda



Hittar en bild från när vi var på Koh Poda i Thailand.
Saknar Thailand och solsken så mycket att det gör ont i kroppen.

tisdag, november 18, 2008

Hehe

Jamen "strå" heter det såklart. Inte "stå" till stacken.
Där fick jag igen för att jag var en en sån där messerschmitt.
Rätt åt mig.
Imorgon kväll får jag skämmas i mina klackeskor.

måndag, november 17, 2008

Björk

Inspirerad av Mió känner jag att jag måste dra mitt stå till stacken och tycka till om Björks fem bästa låtar.
Här är mina fem val (utan rangordning).

Bachelorette

Come to me

Jóga

All is full of love

Play dead


Play Dead var den enda singeln som både jag och D hade varsitt exemplar av i våra respektive skivsamlingar när vi blev tillsammans för 11 år sedan.

söndag, november 16, 2008

Bare naked Pinga

För att få minstingen att sova middag utan protester så försökte jag med det beprövde tricket att prata om hur otroooligt trötta gosedjuren är. I det här fallet Pinga.
-"Pinga är såå trött! Nu vill hon gå och sova."

För att få byta blöjor på trotsiga tvååringen utan bråk fortsatte jag på samma linje.
-"Pinga måste också få blöja. Så hon inte kissar i sängen när hon skall sova."

Sagt och gjort. En blöja tillverkades hastigt av en tvättlapp och lite tejp och Lillebror var hur nöjd som helst.
Ända tills
han skulle
sova

-"Pinga inte ha blöja! Ta bort den."
Okej...Pingas blöja åkte av och jag gick ut ur rummet.

Hädanefter följer GALLSKRIK.
-"PINGA HA BLÖJAAAAAAA!, MAMMA, PINGA HA BLÖJAAAAA!"

Wtf.
In i rummet igen. Försöka lugna sonen. Sätta på Pinga blöjan igen. Sjunga Bäbävitalamm och hoppas på det bästa.
Innan jag hinner ut ur rummet.
-"Pinga inte ha blöja!"
-"Nu tar mamma bort blöjan. Då får Pinga vara utan blöja. Pinga är en pingvin. En fågel. Fåglar har inte blöjor. Hon behöver ingen blöja. Pinga vill vara naken."

Så nu ligger Pinga och sover på Lillebrors kudde i bara mässingen. Efter mycket bråk och förtvivlan.
Det straffar sig ibland att försöka vara pedagogisk.

lördag, november 15, 2008

Bättre

Jag mår bättre idag.
Ligger mest på soffan och ser Ugly Betty och Greys.

Tur att jag fick värktabletterna. Utan dem hade det blivit inläggning igen.

fredag, november 14, 2008

High as a kite

Nu verkar tabletterna. Är alldeles schlöddrig och seg i huvudet (finns det verkligen folk som vill känna sig såhär?) och *tackkäragodedoktorn* inte lika ont i magen just nu.

Anyway. Vad jag ville ha sagt ur den här dimman som omger mina tankar för tillfället är att det är väl för jävla synd att inte fantastiska LouLou är kvar i Idol nu när det är Soul-tema.



En knivskarp reflektion ur dimmorna. Det känns stabilt.

Blödning schmödning

Hemma igen från en sväng till sjukhuset. Blev undersökt och fick åka hem med Ketogantabletter eftersom jag inte ville bli inlagd. Blir det värre får jag åka in igen.

Det är tydligen samma problem nu som tidigare och det är därför det gör så jävla ont.

Och vad gör de åt saken för att det inte ska bli så igen?
Jag skall prova käka hormoner för att slippa tant röd och därmed förhoppningsvis orsaken till det onda. Men funkar inte det så blir det mer drastiska metoder som är lösningen.
Snipp, snapp, snut, och då åker äggledaren ut.

Jag väntar

Läget oförändrat än så länge.
Lyckades sova lite punktvis inatt med hjälp av Dexofen.
Idag är det dag två.
Tidigare har det varit dag två som det hela har eskalerat så att jag varit tvungen att söka hjälp.

Status just nu är att det är hantebart så länge jag sitter eller ligger ner.
Jag avvaktar.

3, 2, 1...

Då var det dags igen tydligen.

Jag tog precis mina starkaste värktabletter, och nu tänker jag ligga i soffan och be om att slippa.
Fan alltså.

torsdag, november 13, 2008

Harrowdown Hill


En av mina favoriter just nu.
Jag har skrivit om dem förr.
Låtarna som går in i huden och rätt in i magen. Thom Yorke har en förmåga att skapa magi med kombinationen av sin röst och sin musik. Inte alltid. Ibland går experimenterandet till överdrift. Men när han lyser, så lyser han så starkt att andras avtryck invid honom fräts ut.


Här med Radiohead. Låten heter Exit Music (for a film) från skivan OK Computer.


Den här älskar jag. This Mess We're In. Thom Yorke och PJ Harvey. Fantastiska Polly Jean.

You can check in any time you like, but you can never leave

Jag läser på Millas blogg att hon skall till IKEA och gå igenom varuhuset på en timma.

HAHAHAHAHAHA!

Om Milla är det minsta lik mig så är det ett ungefär lika troligt scenario som att prinsessan Viktoria får barn utom äktenskapet. Jag menar, det skulle kunna hända rent teoretiskt... men bara i fablernas värld.

Den enda människan jag känner som faktiskt lyckats med konststycket att gå igenom hela IKEA:s varuhus på mindre än en timma utan att spendera minsta lilla öre på en endaste pryl är min Mamma.
-"Jag fattar inte tjusningen med det här stället. Det är bara en massa skräp. Jag behöver verkligen ingenting härifrån". Sa hon med eftertryck när jag ringde henne för ett par veckor sedan och hon för första gången i sitt liv stannat till på IKEA på väg hem från min moster i Finland.

Själv har jag ett typiskt IKEA-hem. I snitt åtta av tio prylar i varje rum är från IKEA.

Countdown

Idag är första dagen tant röd är på besök.
I både september och oktober kom magsmärtorna på dag två.

Så nu ber jag er hålla tummarna för mig gott folk.
Jag har ärligt talat ingen vidare lust att ligga och skaka av smärtor på akuten den här månaden också.

onsdag, november 12, 2008

Empati

"Mamma läsa" säger han ofta och kryper upp i famnen och sitter alldeles stilla under tiden som jag läser sida efter sida i Totte badar eller Vems mormor.

Lillebror älskar Pingu. När jag sitter vid datorn så sitter han i famnen och tittar på Pingu i ett litet hörn av skärmen. Han vill sitta nära, för Pingu är så spännande. Han skrattar högt när Pingu gör något roligt, och han blir alldeles förtvivlad när något tråkigt händer. "sälen ledsen, sälen har ont!" säger han upprört och blir alldeles snyftig själv. (Titta 3:05 in i filmen).
Fina, fina ungen min.

Varken inkompetent eller osocial

Att söka jobb och vara sjukskriven är ett heltidsjobb i sig.
Igår pilade jag omkring i stan som en skållad råtta mellan olika ställen för att skaffa intyg, lämna intyg och däremellan försöka fixa ett jobb.

Jösses vad jag vill börja jobba nu.
Det är så illa att jag till och med tittade lite trånande på arbetsförmedlingen på det utlysta jobbet som a-kassehandläggare. Försökte intyga mig själv att det kanske är kul... att få betalt iallafall... eller nåt. Jag som varken är intresserad eller kvalificerad för det jobbet egentligen.
Men jag kanske har något annat på gång. Åtminstone har jag inspiration och energi nog för att söka jobb.

Veckans uppdrag för Ina är helt enkelt att klappa mig själv på ryggen och försöka växa lite i allt det som är jag.
Jag kan jävligt mycket saker, jävligt bra och jag är bra på att prata och träffa nya människor. Vågar jag bara vara mig själv och låta alla potentiella arbetsgivare se det, så måste det väl ändå finnas någon som kan se att jag har något vettigt att erbjuda. Särskilt med tanke på att det finns så många inkompetenta osociala idioter därute som har både anställning och lön.
Kan de, så kan jag.
Goddamit.

söndag, november 09, 2008

4 sekunder

Jag hade planerat att photoshoppa lite ikväll. Men Angelina och den urdåliga filmen sög musten ur mig. För att inte tala om att jag klev upp 05:58 imorse med Lillebror.
Jag gjorde ett tappert försök att halvsova på soffan under tiden han tittade på Makka Pakka och diverse barnprogram. Men jag höll på att bli skogstokig. Han klarar av att sitta stilla i snitt 4 sekunder i sträck. Sen måste han röra på sig och ändra ställning. Och självklart sitter/ligger han kloss mot mig hela tiden. Det är jättegulligt nästan jämt, utom när man försöker sno åt sig lite extra morgonsömn.

Appropå bebisar.
Jag är så sugen på att skaffa en ny bebis.
Så fruktansvärt söta att hjärtat värker av längtan.

Wanted


J
ahaja.
Wanted stod på menyn ikväll.
Fy satan vilken dålig rulle. Jag känner mig nästan blåst på ett par timmar av mitt liv.
Okej. Specialeffekterna var riktigt bra, men det spelar ingen roll hur bra specialeffekterna är om inte storyn håller.
Jag känner mig dessutom otroligt less på filmer där Angelina går omkring och ser vacker ut med lite överlägsen cool min och med ett automatvapen i sina på tok för magra armar (som i Lara Croft Tomb Raider, Mr & Mrs Smith, Gone in 60 seconds). Som actionhjältinna krävs väl ändå lite muskler. Att vara stenhård och ha armar som Posh Beckham funkar inte.

Bara en helt vanlig arbetsklädsel en helt vanlig dag på jobbet. I tuffa arbetsmiljöer som dessa, där det krävs att man hänger ut genom vindrutan på bilar i extremt hög fart och skjuter vilt omkring sig, är den perfekta skyddsklädseln självfallet sexig vit klänning och foträta stilettklackar.

Morgan Freeman lider lite av samma problem. Han har gjort alldeles för många roller i exakt samma kategori som rollen han spelar i Wanted. Det blir bara tråkigt och förutsägbart.

Trots alla fantastiska specialeffekter, allt blod och allt splatter, blir jag inte särskilt engegerad eller medryckt. Det bästa med den här filmen är trailen. Även om den visade för mycket (som vanligt då) så fick den mig intresserad av filmen.
Tyvärr var det falsk marknadsföring.

Wanted är som en mix av Matrix och Bourne, med gigantisk budget för effekter, men utan minsta trovärdighet.
Ledsen Angelina och gänget. Betyget blir en stark I (av IIIII möjliga).

Kottar och pinnar är allt de behöver

I helgen umgås jag med mina barn. Jag smörar för maken inför farsdag med att baka morots cupcakes, klipper Storasysters hår, läser böcker för Lillebror och följer Storebror på diverse aktiviteter.

Appropå det där med aktiviteter ja. Ikväll blev jag sur och butter när jag som vanligt följde Storebror till ännu en happening och försökte välja pest eller kolera för ryggen, dvs stenhård obekväm stol eller träbänk att sitta på.
Jäkla ungar till att behöva aktiveras. Vad hände med att dra på sig lite ytterkläder och knuffa ut dem genom dörren med uppmaningen "gå ut och lek" och tänka att det minsann i alla tider har funnits gott om kottar och pinnar att öva upp fantasin med. Goddamit. "Passa på nu ungar innan snön kommer och täcker allt som går att bygga med. Kramsnön får ni vänta på i några månader till. Varmare väder blir det först i mars om vi har tur. Seså, ut till kottarna nu". Det är precis vad jag skulle vilja säga, men så blir det inte.
Istället betalar man pengar för att sitta på nån pinnstol minst en timma i veckan och få ryggen knäckt och permanenta hörselskador av alla sjuåringar utan volymknapp.
Om inte det är självförvållad tortyr emellanåt så vet jag inte vad.

torsdag, november 06, 2008

Äntligen!

Det var väl banne mig på tiden!

Göran Hägglund och hans gelikar får gärna sitta och sura och känna sig överkörda. Så länge de fortsätter att hävda sina förlegade, inskränkta och homofoba åsikter med religionen som ursäkt så förtjänar de inte medlidande över den saken överhuvudtaget.

Äktenskapet skall vara till för alla människor som vill gifta sig. Inte bara för de som råkar vara heterosexuella.

Brrr

A men fy fasicken vad kallt det är idag. Termometern visade på -8 grader utomhus i morse, och mina fingrar känns som isbitar här vid tangentbordet.
Jag borde ha fingervantar med avklippta fingertoppar.
Det vore skönt.

onsdag, november 05, 2008

Matlagningens svårigheter

Så här lätt är det att laga mat med en trött två-åring hemma.

Dialekt

Istället för Ja eller Nej säger Lillebror Jodå och Nejdå.

Gullunge.

Portfolio hjälp!

Jag måste göra en portfolio på nätet.
Men hur fasen skall jag gå tillväga på bästa sätt?
Jag vill att det skall vara enkelt och stilrent, och inget jävla klickande fram och tillbaka. Jag hatar bildsidor där man skall klicka upp bilden och sedan klicka ner eller backa fram och tillbaka och scrolla hit och dit. Det skall vara lätt och användarvänligt, men översiktligt och med stora bilder kategoriserade.

Hmm...

Finns det någon som är duktig därute som kan hjälpa mig och peka mig i rätt riktning, så skulle jag bli evigt tacksam!

Good news, bad news

Åkte in till gymet för att gå på Yoga igår kväll, men hittade ingen parkering i tid så jag blev sen och gick istället på Body Pump.
Herregud.
Jag kan knappt röra mig idag.
Jävlar vad ont i ryggen jag har.
Och då hade jag ändå så lite vikt på stången när vi gjorde ryggövningar att jag nästan skämdes.
Nej. Jag tror att jag skippar Body Pump tills vidare.

Jag har verkligen galet ont i ryggen just nu.
Men jag är ändå på vansinnigt bra humör eftersom Obama vann presidenvalet. Underbart!

måndag, november 03, 2008

Happy Feet



Sent omsider såg jag äntligen Happy Feet igår.
Vilken underbar film.
Rekommenderas varmt!

Milstolpe

Nu är jag bara 50% sjukskriven.
50% arbetskapacitet med andra ord.

Ge mig ett jobb någon!

söndag, november 02, 2008

Dagens outfit

Glansig svart hjälm med röstfunktioner från Toys 'r' us, Noppig svart munkjacka från H&M, Hemmafärgat hår från L'oreal Excellance och Ica Maxi, Urtvättad halvtrasig T-shirt från garderoben (arvegods mest troligt).
Dagens accessoar; Blont, snorigt gossebarn (även kallad elvan), snart två år. Made in Thailand och kräver för tillfället medicinering av ögoninflammation.

lördag, november 01, 2008

Vår 7 åring

Den 1 November 2001 föddes han. Lillskrutten med de vackra ögonen.
37 timmar på förlossningen och värd varenda sekund av smärta.

Nu börjar han bli stor vår lilla stora Storebror. Med mycket tankar om både det ena och det andra, och han tror oftast att han vet bättre än båda sina föräldrar.

Så älskad, efterlängtad, omtänksam och underbar. Han har gett mig många gråa strån, men det är väl så det skall vara. Att tvingas vara konsekvent och sätta tydliga gränser, det är det som gör att jag växer som mamma och människa.
Och all den kärlek jag har gett honom, har han återgäldat tusen gånger om.

fredag, oktober 31, 2008

Sovmorgon

Vilken overklig morgon.
Klockan är 08:41 och alla i familjen, utom jag, sover.
Ja, pojkarna också.
Helt otroligt. Det har aldrig hänt förut.

torsdag, oktober 30, 2008

Storebror filosoferar

"Jag längtar tills jag blir vuxen, för då kan jag äta godis varje dag om jag vill och inte bara på lördag."

onsdag, oktober 29, 2008

Låt den rätte komma in

Jag var och såg "Låt den rätte komma in" i söndags.
Den var bra.
Väldigt bra till och med.

Mer avskalad och utan splatter som ibland fanns i boken. Det jag reagerade mest på var att jag tyckte att Oskars utanförskap var betydligt mer påtagligt i boken än i filmen. Den där panikaktiga ont-i-magen-känslan som boken förmedlade så tydligt blev på något sätt lite mer inlindad i bomull. Inte för att jag vet hur de skulle ha gjort det bättre... det var bara en känsla som fattades.
Annars väldigt, väldigt bra. Långsamt, vackert, gripande, spännande.
Gå och se!

tisdag, oktober 28, 2008

Tårta till Joanna



I helgen fyllde min fina bonus-svägerska 30 år och jag bakade en tårta till henne.
Det hela började katastrofalt och jag har knappt hämtat mig från det än.

Jag lärde mig följande:
Att tårtan måste vara helt kyld och kall innan man försöker skulptera den på något sätt.
Jag trodde den var kall nog.
Det var den inte.
Jag skar den som den skulle vara och ställde in i kylen med crumb coaten på för att stelna till. När jag sedan öppnade kylskåpsdörren hade tårtjäveln spruckit och fallit sönder. Jag bara stängde dörren igen och började gråta. Jag har aldrig varit med om något liknande.
Efter att ha lindat plastfolie runt och kylt den lite till gav jag upp.
Jävla tårta.
Tur att jag hade tre extra bottnar.
Jag slängde ihop en tårta på nolltid. Jag har nog aldrig jobbat så snabbt. Storasysters träffande kommentar var: "Mamma, kom ihåg att andas!".
Jag hade inte riktigt tid att för det. Goddammit.
Jaja. Tårta blev det iallafall.
Och en nyttig läxa för Ina.

Katastroftårthelvetet som föll sönder.

fredag, oktober 24, 2008

Jag skall bli mer som Grynet

Minns ni Grynet? Störtskön tv-tjej med mottot "Ta ingen skit!".
Hon är min nya jobbsökar-idol.

Spelnördinna

Jag läser här och där ibland att andra bloggerskor beklagar sig över att deras sambor/män/pojkvänner sitter och krigar vid datorn i tid och otid.

Jag tror att många av dem inte alls har provat och inte fattar grejen. Det skulle nog vara positivt för många av oss tjejer att istället göra likadant och få ut lite aggressioner och gnällighet via data-spel eller tv-spel.
Jag var också negativ vid första intrycket, men jag bestämde mig för att testa innan jag fördömde den syssla som D uppenbarligen tyckte var så kul. Nu är det över tio år sedan jag provade just First Person Shooter-spel för första gången (FPS). Nu spelar jag nästan uteslutande FPS och periodvis ganska mycket.
Jag är verkligen ingen krigsförespråkare i verkliga livet, men i spel gäller andra regler precis som på film.

Just nu spelar jag Call of Duty 4.


Och den här önskar jag mig i julklapp. Halo 3, som jag har suktat efter länge, länge nu.

torsdag, oktober 23, 2008

Rubrikbrist

Igår var jag busy, busy, busy.
Hann inte ens sitta ner en sekund varken framför datorn eller TV:n, hör och häpna! Jag som alltid lägger ner minst en timma eller (eller sju) framför dumburken. Jag älskar mina TV-serier. Jag borde börja få betalt för att titta och analysera.

Anywaaay. Jag lyckades träffa min sjukgymnast, träna på gymet, åka till mitt gamla jobb och fråga efter rekommendationer och referenser och en hel massa annat innan dagen var slut.

Tack för all peppning och bra råd när det gäller jobbsökeriet. Jag tänkte det jag också att det är bara att vara mig själv och söka. Gillar de inte mig så vill jag ändå inte jobba där (var det nu blir). Jag skall söka hejvilt och så får jag se om det finns någon som tycker att jag har något att erbjuda helt enkelt.

Idag trodde jag att jag skulle ha lugna gatan här hemma och få baka lite tårtbottnar i lugn och ro. Jo tjena. Lillebror är febrig igen och Storebror gjorde illa sig i ögat igår eftermiddag på fritids så vi har varit till doktorn. D är hemma och vabbar igen så jag har huset fullt. Så kan det gå.

tisdag, oktober 21, 2008

Mest tänkvärt idag

Den modiga är inte den som inte är rädd för någonting
utan den som övervinner rädslan.

Ta tjuren vid hornen så att säga

Ni kanske minns att jag har tjatat mig blå om hur mycket jag vill börjar jobba igen.
Iallafall så börjar det dra ihop sig nu och det är dags att hitta någonstans att jobba.
Men hur faaaen skall man bringa upp tillräckligt med mod för att ens försöka få jobb. Jag känner mig pinsamt rädd för att misslyckas.
Hur gör man egentligen?

Männen i mitt liv

Igår kapade jag lockarna på Lillebror. Det kändes tråkigt men nödvändigt. Tur att jag hann fota de här bilderna. Det känns som en stor milstolpe det där, att klippa sig för första gången. Min bebis är inte en bebis längre.