Sömntjuven

Som två zombieliknande varelser släpar jag och D oss fram på morgonen.
Inatt hade Lillebror årets all time high när det gäller att reta gallfeber på sina föräldrar. Jag vet inte hur många nätter i rad nu han har vaknat skrikande och vägrat somna om.

I natt började han protestera och skrika strax efter ett ungefär. (Jag var så borta så den exakta tidpunkten är lite luddig där).
Efter närmare en timma lade han i en högre växel, medan jag och D gav upp alla försök till att lugna den lilla sömntjuven och började gräla i sängen istället om vad vi skulle ta oss till och vems armbåge som låg mest på vems sida av sängen.
Till tonerna av "PAPPA SJUNGA BÄBÄVITALAAAAAAAMM!" så örona skallrade trots öronproppar, gav vi upp och lämnade honom själv i sovrummet i hopp om att friden skulle lägga sig.
Efter ett tag tystnade han äntligen. Vi satt hålögda kvar i vardagsrummet och väntade en stund extra för att vara säkra på att inte väcka honom när vi försiktigt smög in i sovrummet igen.
Så när klockan slog tre på natten öppnade jag dörren under största möjliga tystnad.
Där inne, med taklampan tänd, satt Lillebror helt klarvaken i sin säng och tittade på mig när jag smög in. Jag trodde nästan inte mina ögon.
Jag vet inte vad klockan var när vi äntligen fick sova. Någon gång mellan tre och halv fyra på natten. Men helt klart är att vi alla tre har sovit minst två timmar för lite, och det känns i kroppen.
Lillebror tar ut det på oss genom att försöka bestämma extra mycket på morgonen.
Fraser som "Mamma inte kissaaaa!", "Pappa får inte borsta tänderna!", "Pappa inte tvätta händernaaaa!", haglar ihärdigt med högljudd arg röst.

För att inte tala om konststycket att bända ner honom i vinteroverallen. Jag tror att han har någon slags superkrafter och bara väntar på att han plötsligt skall svida om till glansiga spandexkläder med tillhörande mantel. Det krävs nämligen två frustrerade vuxna att få på en tillsynes liten tvååring en overall. Skorna är bara att glömma. Tur att bilen är varm.



Idag tänker vi flytta ut honom ur vårat sovrum. Han får flytta in till storebror i rummet bredvid, och storebror får flytta in till oss tillfälligt för att få lugn och ro och slippa vakna om minibossen fortsätter nattskrikandet. Förhoppningsvis blir det lättare att få honom att lugna ner sig om han inte ser oss hela tiden, mer än när vi går in till honom och lugnar honom som vi brukar göra när han vaknar till på kvällen innan vi har gått och lagt oss. För det är precis som att det bara blir värre för honom om han ser oss.