Varken inkompetent eller osocial

Att söka jobb och vara sjukskriven är ett heltidsjobb i sig.
Igår pilade jag omkring i stan som en skållad råtta mellan olika ställen för att skaffa intyg, lämna intyg och däremellan försöka fixa ett jobb.

Jösses vad jag vill börja jobba nu.
Det är så illa att jag till och med tittade lite trånande på arbetsförmedlingen på det utlysta jobbet som a-kassehandläggare. Försökte intyga mig själv att det kanske är kul... att få betalt iallafall... eller nåt. Jag som varken är intresserad eller kvalificerad för det jobbet egentligen.
Men jag kanske har något annat på gång. Åtminstone har jag inspiration och energi nog för att söka jobb.

Veckans uppdrag för Ina är helt enkelt att klappa mig själv på ryggen och försöka växa lite i allt det som är jag.
Jag kan jävligt mycket saker, jävligt bra och jag är bra på att prata och träffa nya människor. Vågar jag bara vara mig själv och låta alla potentiella arbetsgivare se det, så måste det väl ändå finnas någon som kan se att jag har något vettigt att erbjuda. Särskilt med tanke på att det finns så många inkompetenta osociala idioter därute som har både anställning och lön.
Kan de, så kan jag.
Goddamit.