När man tackar gudarna för svensk sjukvård

Nu är jag hemma igen efter ett minst sagt oväntat insjuknande.
Jag hade haft mensvärk ett par dagar, men på söndag kväll efter middagen så fick jag rejält ont i magen. Magen svällde upp som en ballong och det gjorde ordentligt ont av och till.
Klockan två på natten hade värken eskalerat såpass att jag ropade på D som kom springade till hallen där jag låg på knä med vad som kändes som en kniv på höger sida i magen.
Vi ringde jourcentralen som tyckte att vi skulle åka in till sjukhuset direkt. D undrade om jag ville att han skulle ringa ambulans, men jag vägrade med orden "tänk om det bara är gaser? Jag vill inte åka ambulans bara för att en fis ligger fel.". Mamma kom och tog hand om barnen som sov och D körde in mig till akuten.
Efter diverse prover och undersökningar av kirurgen och gynjouren blev jag inlagd med rejält smärtstillande och dropp. Det gjorde helvetiskt ont hela tiden. Som att ha en kökskniv i magen ungefär.
Igår eftermiddag kördes jag till operation där de sövde ner mig, intuberade och öppnade för att se vad som var fel.
Tydligen hade det börjat blöda från högra äggledaren så att jag hade buken full med blod och det var därför jag hade så ont. Blödningen hade slutat när de öppnade, så de spolade rent och sydde ihop mig. Alla prover i övrigt var bra.

Idag har jag fått komma hem. Jag har två plåster på magen där de gått in och jag är öm och ordentligt utmattad. Men annars mår jag bra nu.