True Blood igen

Jag kunde inte låta bli att tjuvtitta på True Blood.
Med skyhöga förväntningar på allt bänkade maken och jag oss framför TV:n och de två första avsnitten.

Och det tar sig. Efter lite virrigt och flamsigt intryck i första avsnittet lugnar Sookie ner sig och det börjar kännas riktigt trovärdigt och bra. Jag älskar att Alan Ball vågar ta ut svängarna och inte har tonat ner varken våldet eller sexet mitt bland all humor, spänning och hillbilly-romantik. Min största rädsla var att det skulle bli overkligt och fejkat som i Buffy eller Charmed. Men han klarar det galant.

Här är de fyra första minutrarna av första avsnittet.

För övrigt så älskar jag titellåten.