Tårta till Joanna

I helgen fyllde min fina bonus-svägerska 30 år och jag bakade en tårta till henne.
Det hela började katastrofalt och jag har knappt hämtat mig från det än.

Jag lärde mig följande:
Att tårtan måste vara helt kyld och kall innan man försöker skulptera den på något sätt.
Jag trodde den var kall nog.
Det var den inte.
Jag skar den som den skulle vara och ställde in i kylen med crumb coaten på för att stelna till. När jag sedan öppnade kylskåpsdörren hade tårtjäveln spruckit och fallit sönder. Jag bara stängde dörren igen och började gråta. Jag har aldrig varit med om något liknande.
Efter att ha lindat plastfolie runt och kylt den lite till gav jag upp.
Jävla tårta.
Tur att jag hade tre extra bottnar.
Jag slängde ihop en tårta på nolltid. Jag har nog aldrig jobbat så snabbt. Storasysters träffande kommentar var: "Mamma, kom ihåg att andas!".
Jag hade inte riktigt tid att för det. Goddammit.
Jaja. Tårta blev det iallafall.
Och en nyttig läxa för Ina.

Katastroftårthelvetet som föll sönder.