Inte vad jag hade tänkt mig

Jag hann inte få tag på handläggaren innan det problemet överskuggades av ett annat.

Låt mig säga såhär:
Status just nu är; överjävligt utmattad och med värkande mage.

Igårkväll fick vi åka in akut igen för att jag hade så fruktansvärt ont.
Exakt en månad efter förra vändan.
Idag fick jag åka hem med en rejäl antibiotikakur.
Jag har fått morfin hela natten och idag är det inte lika panikont som det var igår. De hittar inget annat fel än att jag har ont, ont, ont.

Dessutom har jag inte sovit något, eftersom jag blev tvungen att ligga på en mixad fyrsal där jag var den enda kvinnan och de andra männen snarkade hysteriskt. Och nu pratar jag riktiga sågverksstockar i stereo. Inte en blund fick jag trots öronproppar.
Och när doktorn skulle gå rond på morgonen och klämma mig på magen och fråga hur det var med mig började jag faktiskt gråta, för jag kunde inte för mitt liv känna mig bekväm med att prata om gynekologiska besvär, tarmtrubbel och gasernas vara eller icke vara inför helt obekanta män. Det var inte roligt.

Iallafall är jag hemma nu och hoppas på antibiotikan och att den gör mig bra igen.

Och jag som skulle baka tvåårstårta till Sebbe till idag. Vilken ångest att sms:a J och säga att jag det inte blir någon tårta. Jag avskyr att inte kunna fullfölja saker jag lovar.