Kors i taket!

Hemma från dagis, med tre glada ungar.
Smidigt och snabbt, och jag har knappt hämtat mig än från chocken.

Den enda skillnaden var att jag:
1: Hade med mig rattkälken (boben/snowracern, fast så heter det ju inte egentligen).
2: Lät dem dra den första biten
3: Drog den med båda pojkarna på efter halva vägen. "SPRING MAMMAAA!!" ropade de där bakom. Och jag sprang. Jäklar vad jag sprang. Jag var som Forrest, men i -10 minusgrader.