Gnäll

Hålögd masar sig maken ur sängen på morgonen.

-"Jag har knappt sovit inatt. Du har snarkat massor precis hela natten!"

Jag känner mig förnärmad och undrar vad tusan han pratar om, tills jag inser att jag knappt kan andas med näsan och att jag får fräsa ut tjockt gult snor.
Hello förkylning. Du gav mig bara en veckas frist den här gången.

Natten har varit allt annat än bekväm. Tänk er själv att ha en i stort sett obrukbar arm som värker natten igenom. Självömkan ligger tung i luften idag, så det är tur att jag är ensam hemma hela förmiddagen.

Nu tänker jag lägga mig i sängen igen och försöka sova mig lite friskare så jag orkar ta itu med allt som skall göras innan julafton.