Jag minns när jag hörde den här låten första gången. Det var när Marit Bergman spelade den i sitt sommarprogram och det kändes som att den gick rakt in genom min hud.
Det känns som att jag lyssnar på den där basrytmen och den där pianoslingan med magen och hjärtat istället för öronen. Jag kan inte förklara det på något annat sätt. Bara säga att det är en av mina absoluta favoritlåtar hittills i mitt liv.
söndag, oktober 14, 2007
La Ritournelle
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag förstod ingenting, satte på förstärkaren och tryckte på knappen *go* och ut ur högtalaren kommer GES *där står flickorna på rad*
SvaraRaderaHerregud tänkte jag, hon är knäpp...
Sen såg jag att den var inställd på radio *puh*
vilken bra låt.
Hoppas att det löser sig med din lilla kille i skolan.