Magsjuka

Jag har de senaste månaderna känt mig närmast oövervinnelig när det kommer till vinterkräksjukan. Jag har torkat spyor i dagar och sett den ena familjemedlemmen efter den andra däcka i kräksjukans framfart. Själv har jag varit närmast immun. Trodde jag.

Natten har gått åt till att kvidandes i feberfrossa försöka sova mellan kräkattackerna. Inte kul.

Resten av familjen är friska från den, (även om D också har feber och är förkyld). Det är mer än jag kunde säga för en vecka sedan när D ringde mig i Mariefred och berättade att Frank hade öroninflammation och Felix och D hade magsjuka. Men det var ju en vecka sedan! Jag trodde jag skulle slippa undan.
I nuvarande form av urvriden illaluktande disktrasa så ångrar jag den där kyssen med maken i onsdags. Jag kunde bara inte låta bli!