En orgie i pastell

Solen strålar som om den aldrig gjort annat och inte alls har varit fruktansvärt frånvarande i en hel evighet sedan förra sommaren. Plötsligt är det nästan 30 grader varmt i skuggan och jag känner att jag kan vänja mig vid det här. Det kan gärna fortsätta såhär resten av året.

I förrgår var jag på en hejdundrande rolig möhippa för svägerskans syrra. Vi hade otroligt kul och drog omkring på stan mitt på dagen med värsta åttiotalskläderna och en bergsprängare på högsta volym med den blivande brudens tolkning av "Alla flickor". För att inte tala om hur galet stylish vi alla var på gymet där dagens huvudperson fick hålla i ett eget body pump-pass och vi gjorde benböj i kläder som skulle ha gjort Susan Lanefelt grön av avund.
Det blev en väldigt lyckad dag, och jag har fotat en enorm mängd bilder, som får vänta på att postas tills jag har fått ett godkännande av den blivande bruden.

Men nu härjar ungarna ute på gården och jag måste ut och smörja in dem små liven så de inte bränner sig i solen.

En legend är död

Det blev ingen sista turne för Michael Jackson i sommar. Kungen av pop, som genom åren har haft ett minst sagt märkligt liv med både fantastiska framgångar som begåvad artist, som enorma dalar då han stått inför rätta anklagad för pedofili. Han har levt ständigt bevakad med vad som tyckts vara ett sönderfallande ansikte på en person beroende av plastikkirurgi. Världsberömd sedan åtta års ålder, med ett liv så långt ifrån en normal åttaårings att få i slutändan förvånades över alla de bisarra vändingar som hans liv tog innan han igårkväll fick hjärtstillestånd vid 50års ålder och avled i sitt hem.

Vila i frid Michael. Skyldig eller oskyldig så kan vi ändå minnas honom som en fantastisk artist. Hans legendariska moon walk kommer aldrig att glömmas bort.

Det brinner

Max på midgårdsvägen brinner ner.

Schwarzwaldtårta med jordgubbar a'la Ina

Jag bakade en tårta till Mió till skolavslutningsdagen/studenten förra veckan, och jag har haft så fullt upp sedan dess att jag inte har hunnit lägga ut bilderna på den.

Mió däremot var snabb som vanligt (det är ordning på hans bloggande minsann), och skrev så snälla saker om min tårta att jag blev alldeles rörd.

Här kommer i alla fall mina bilder på min egen version av Schwarzwaldtårta.




Den innehåller hasselnötsbottnar med maräng och en doft av kakao, i fyra lager. Mellan bottnarna finns en fyllning av grädde, hasselnötter, socker och riven choklad samt ett lager med vispgrädde och färska (svenska givetvis!) jordgubbar. Dekorerad med vispgrädde med vanilj, jordgubbar och chokladplattor av riktigt god mörk choklad.

och svaret är...

Nu har jag hållit er alla på halster i flera dagar så nu tror bergis alla att jag har fått värsta jobbet!

Och för att har varit arbetslös och väldigt nära gränsen för vad som är nyttigt i form av självömkande-åh-det-är-så-synd-om-mig-som-inte-har-jobb-buhuuu-buhuuu, så måste jag säga att det känns galet bra att ha landat ett jobb alldeles på egen hand på det gamla goda klassiska sättet: Arbetssökande Ina ser annons på platsbanken på nätet, Ina skriver personligt brev och mailar det med CV till företaget. Ina väntar, och väntar och väntar. Ina tappar hoppet. Ina får plötsligt ett samtal på mobilen om att företaget vill att hon kommer på anställningsintervju om en vecka. Ina går på anställningsintervju som varar en dryg timme och får veta att flera hundra personer har sökt jobbet och att det nu är tio kvar. Efter några dagar får Ina ett samtal från företaget som informerar att det nu står mellan henne och en annan person. Efter ytterligare en dag ringer företaget upp och frågar om Ina kan tänka sig att börja jobba till hösten.
Ina säger Jaaaaaaaaaaa!
Företaget säger att Ina fått jobbet "för din fantastiska personlighet och värme som människa".

Så nu känns det nästan lite overkligt sådär. Men overkligt på ett bra sätt.

Och vad är det jag skall jobba med då?
Jo förstår ni, jag ska jobba som skolfotograf. Så har ni ungar i grundskolan/förskolan i Luleå med omnejd (Kalix, Haparanda, Arvidsjaur osv) så är chansen ganska stor att det blir jag som fotar deras dagisbilder/skolfoton i år.

Det är visserligen ett tidsbegränsat jobb, eftersom det bara är på hösten som skolfotograferna jobbar, men hey, det här är ett jobb som jag verkligen vill ha, det är heltid i tre månader, ett roligt jobb, med riktig lön och bra erfarenheter att ta vidare i karriären.
Så jag är otroligt nöjd och glad!

Det var en sak jag tänkte berätta...

JAG HAR FÅTT JOBB!

Paus och paus var det eller?

Det bubblar lite under ytan och vissa saker är för viktiga och speciella för att inte skrivas ner.

Som lilla tåren i min ögonvrå och känslan i mitt hjärta när jag såg fina, fina, känsliga, konstnärliga Storasyster försiktigt öppna sitt kuvert i klassrummet igår på skolavslutningen och sakta dra fram betygsdokumentet, som högst upp i listan på betyg avslöjade hennes livs första MVG.
Att få bevittna den där ordlösa lyckan som spreds i hennes ansikte där och då tänker jag arkivera ner i min minnesbank i hjärtat märkt "milstolpar i barnens liv som jag aldrig vill glömma". Där lägger jag ner den och sparar bland minnen som "första leendet", "första steget" och "första ordet".

Happy birthday to me

Jag har tänkt på en sak.
Det är en sak med födelsedagar som jag inte tycker om.
Nu när jag nått denna mogna ålder så borde jag sluta förvänta mig den där extra guldkanten på dagen bara för att det råkar vara 365 dagar sedan jag firade födelsedag sist.
Jag förväntas verkligen att inte ha några som helst förväntningar eftersom jag är vuxen. Att fylla år ska visst inte vara så speciellt längre. Av andra jämnåriga och äldre har jag konstaterat att det accepterade snarare är att reagera med en gäspning och ett konstaterande att "jahaja, då var man ett år äldre igen".

Varför är det så?
Personligen älskar jag det där lilla extra glittret i själen som födelsedagen innebär. Jag älskar frukost på sängen (men ännu hellre sovmorgon), jag älskar princesstårta och jordgubbar med vispgrädde i en sådan mängd att jag blir proppmätt. Jag älskar att få höra "grattis" och jag älskar att få välja min favoritmat till middag eftersom den här dagen är min dag.

Och om den dagen kommer, då jag om fyrtio år fyller sjuttiofyra, så hoppas jag verkligen att jag fortfarande känner likadant. Jag hoppas att jag fortfarande älskar jordgubbar med grädde, gratulationer och framförallt den känsla av vördnad och tacksamhet jag känner nu över att jag har fått leva ett så bra liv, med så många underbara människor omkring mig.

Jag älskar födelsedagar.
Och jag ogillar verkligen att det verkar vara så politiskt inkorrekt att erkänna det.