och svaret är...

Nu har jag hållit er alla på halster i flera dagar så nu tror bergis alla att jag har fått värsta jobbet!

Och för att har varit arbetslös och väldigt nära gränsen för vad som är nyttigt i form av självömkande-åh-det-är-så-synd-om-mig-som-inte-har-jobb-buhuuu-buhuuu, så måste jag säga att det känns galet bra att ha landat ett jobb alldeles på egen hand på det gamla goda klassiska sättet: Arbetssökande Ina ser annons på platsbanken på nätet, Ina skriver personligt brev och mailar det med CV till företaget. Ina väntar, och väntar och väntar. Ina tappar hoppet. Ina får plötsligt ett samtal på mobilen om att företaget vill att hon kommer på anställningsintervju om en vecka. Ina går på anställningsintervju som varar en dryg timme och får veta att flera hundra personer har sökt jobbet och att det nu är tio kvar. Efter några dagar får Ina ett samtal från företaget som informerar att det nu står mellan henne och en annan person. Efter ytterligare en dag ringer företaget upp och frågar om Ina kan tänka sig att börja jobba till hösten.
Ina säger Jaaaaaaaaaaa!
Företaget säger att Ina fått jobbet "för din fantastiska personlighet och värme som människa".

Så nu känns det nästan lite overkligt sådär. Men overkligt på ett bra sätt.

Och vad är det jag skall jobba med då?
Jo förstår ni, jag ska jobba som skolfotograf. Så har ni ungar i grundskolan/förskolan i Luleå med omnejd (Kalix, Haparanda, Arvidsjaur osv) så är chansen ganska stor att det blir jag som fotar deras dagisbilder/skolfoton i år.

Det är visserligen ett tidsbegränsat jobb, eftersom det bara är på hösten som skolfotograferna jobbar, men hey, det här är ett jobb som jag verkligen vill ha, det är heltid i tre månader, ett roligt jobb, med riktig lön och bra erfarenheter att ta vidare i karriären.
Så jag är otroligt nöjd och glad!