Min andra personlighet

Ett tag såg det ut som att någon blivit mördad inne i mitt badrum. Efter att jag tagit beslutet att jag nu minsann skulle packa inför morgondagen, bar jag resolut ner resväskan och kameran till köket och därefter såg jag mig i spegeln och insåg att "en sådan här utväxt kan man inte gå omkring med i storstan" varpå jag genast plockade fram hårtoningen istället. Är det någon annan som tycker att hårtoning i mousseform är smidigt? Det kladdade precis överallt. Och med knallröd hårtoning i flaskan blev spåren därefter på både mig och det stackars badrummet förfärliga. Tur att det går bort med tvål och vatten men paniken kom krypandes där ett tag när ansiktet var alldeles rödkladdigt och jag inte visste hur bra det skulle gå bort. Man kan ju inte äta middag på UD och se ut som om jag råkat ut för duschscenen i Psycho. Eller kan, kan man väl. Men någon vidare lust att se hur intressant det skulle vara har har jag inte. Hursomhelst. Klockan är 00.42, väskan är opackad och jag har hårtoning i håret. Gaah. Men det är som Peder sa idag: Roses are red, violets are blue, I'm a schitzofrenic and so am I. Hade jag haft en extra personliget hade jag iallafall kunnat skylla denna brist på karaktär på mitt sämre jag.
Nu ska jag PACKA! (eller ska jag?)