Plopp, plopp!

Idag ploppade de upp. Två stycken rakbladsvassa små gaddar i underkäken på min bebis. Jag har väntat på de här tänderna länge nu. Storebror fick sina första när han var 4 månader och Lillebror är ju snart 7 månader. Dessutom har vi frustrerat suckat hur länge som helst nu nattetid medan han har envisats med att vakna hur mycket som helst.
Inatt vaknade han var tionde minut under flera timmars tid. Vi har sagt "tänder, tänder på gång!" så länge att jag tillslut tappade hoppet och tänkte att det inte alls är tänder utan att han bara vaknar ideligen för att han känner för det. Typ.

Men nu äntligen kan jag säga att förra nattens maratonuppvaknanden berodde på, Tadaaaa: Tänderna!


Nu håller vi bara tummar och tår jättehårt för att nätterna blir lite lugnare framöver nu när de där rackarna har dykt upp.


Det kändes dessutom som att jag ammade med berått mod ikväll. Jag kände mig otroligt modig som vågade sticka in bröstet i munnen på den lilla pirayan, eftersom han brukar bitas och dra och det har gjort alldeles tillräckligt ont utan gaddar i käken. Men det gick så bra så. Peppar, peppar.