På rätt väg?

Idag var jag på fikaträff med en hel hop andra mammor. Det fanns både lunch och fika uppdukat men jag hade karaktär och åt ingenting alls av det utan sparade mig till en kolhydratfattig lunch hemma istället.

Otroligt nog var det inga problem att avstå på fikaträffen. Jag som i vanliga fall aldrig tackar nej till fika.

Det kändes riktigt bra.

Ugly cake story

Stackars brudpar som råkade ut för den här tårtmakaren!

Morgonfrisyr

Imorse

-1,8 kg.

Spara tid i livet

Waitless.org

Massor med kläder men ingenting som passar

Jag var på inflyttningsfest igår och det var jättetrevligt.

Det var bara det att jag hade grym ångest innan jag åkte dit för att jag är så fet.

Jag hade partyoverallen på mig. Dvs exakt samma kläder som jag har haft vid de senaste fem finare tillfällena iallafall. Inte för att just de nödvändigtvis är det snyggaste jag har i garderoben, men för att de är det enda jag får på mig förutom mysbyxor.

Jag sa till mina vänner igår att ögonen är det enda jag är nöjd med just nu. En burka hade varit det ultimata klädesplagget.


Det är så pinsamt att det känns som att allt i mitt liv kretsar kring min vikt just nu. Jag kan inte träffa en enda bekantskap utan att kräkas ut hur less jag är på att vara fet. Det är precis som att jag måste säga det för att inte folk skall tro att jag trivs såhär, för jag fattar ju att alla lägger märke till att jag är tjock, eftersom det är exakt det jag själv skule tänka om jag stod i andra änden.


Jaja. Imorgon skall jag ställa mig på vågen och se vad en veckas GI-diet har gjort med siffrorna. The moment of truth.

Snart!

Snart är det äntligen dags för säsongspremiären av Dark Angel.

Jag ser fram emot att få stå i DJ:båset igen.

Junkie

Mittemot oss bakom grannens hus håller kommunen på att gräva om fjärrvärmesystemet. Problemet är bara att de ritningar de hade för var telekablarna går var de gamla så på två dagar har de lyckats gräva av kabeln tre gånger.

Man inser när man är utan internet hur beroende man är. Svår abstinens stundtals.



Dessutom är det bara att inse vilken sockerjunkie jag är. Det är toksvårt att vara utan socker. Men jag håller mig och GI-dieten känns lyxig och nu hoppas jag bara att det ger önskat resultat.

Första dagen

Första skoldagen för Storebror.

Första dagen på högstadiet för Storasyster.

Första framtanden uppe för Lillebror.

Första dagen på en rejäl två veckors GI-kick för flodhästmamman.


Fy fan vad jag är less på att vara fet, ful och ha taskig självkänsla.

Aint no sunshine

Dag två och fortfarande är maken ynkligast i världen med sin förkylning.

Som ett brev på posten har bebisen vaknat ett flertal gånger i natt och skrikigt, och givetvis är det mitt jobb att gå dit och gå upp med honom på morgonen.

Min rygg håller inte riktigt för det här.

Måste försöka passa på att sova när bebisen sover, men just nu har vi extremt välbehövlig hjälp med fasadrenoveringen (mitt i ösregnet) av svärfar, och trots att jag är oändligt tacksam för den hjälpen så kan jag just nu inte önska annat än att det är tyst så att jag får sova.

Och det ösregnar verkligen nu.

Ynkliga familjen

Phew. Tuff dag.

Maken är förkyyyyld och hostar och håller på.

Min stackars rygg är helt slut av att ta hand om bebisen hela dagen.

God dag yxskaft!

Det känns som att jag har städat hela dagen idag, utan att det har gjort någon som helst skillnad. Tvättberget på köksbordet envisas med att växa trots att jag viker undan som en galning.



Jaja. Bilderna från festen blev roliga iallafall.

Fest med hand-i-kapad bror.

Jag har kommit hem idag efter att ha spenderat hela helgen hos min kära lillebror i Umeå som hade rejält 30års kalas lite i efterhand.

Det var meningen att vi skulle spela paintball, basta och sedan ha party, men av planerna blev det bara bastu och party för mig och brorsan eftersom han, (för att få maximal uppmärksamhet under kvällen givetvis), högg sig själv med en yxa i vänsterhanden en timma innan vi skulle på paint ball. Så som den schyssta storasyrra jag är körde jag min kära bror i ilfart till akuten där de fick sy ihop de två senorna på ovansidan av pekfingret som han lyckats hugga av. Den ena var helt av och den andra var av till 90%. Vi blev sittande på akuten i tre timmar medan de andra roade sig med att skaffa blåmärken och stuka fötter (det sistnämnda var maken givetvis). Men jag måste säga att trots att ett tomt rum på akuten inte är sådär jätteroligt så var det faktiskt väldigt intressant att i detalj kolla när handkirurgen sydde ihop brorsan igen. Sjukvård är coolt.



Hursomhelst så var det en väldigt trevlig fest och jag wailade på i singstar bäst jag kunde trots röstbortfall, men det verkade alla andra också lida av så det var väldigt jämnt ändå. Nu är jag fast övertygad om att vi absolut måste skaffa PS2 hem så att vi kan ha både Singstar och Guitar hero som underhållning. Jag kör med argumentet att PS2 ger livskvalitet när maken muttrar om pengar. Men hur det sedan blir i slutändan återstår att se.
Förhandling pågår.

Ett mirakel

Två nätter i stugan och bebisen har sovit hela natten båda nätterna!

Det är så man nyper sig i armen och inte tror att det är sant.

Jag som är van att ha jour och vakna ideligen vaknade givetvis en massa gånger alldeles på egen hand ändå utan den minsta lilla hjälp av lillebror. Ett tag tänkte jag att jag måste gå in och kolla att han fortfarande lever, men jag höll mig.

I vilket fall som helst så är det helt otroligt!

Hoppsan!

Min förra bröllopstårta var med i Aftonbladet i förrgår. :-)

Tårtan

Dagens tårta är klar så nu åker vi till stugan. Jag känner redan värmen av bastun mot huden och doften av elden från bastukaminen.

PoP! Goes My Heart

Jag bara skrattar och ler igenkännade när jag ser den här videon. Otroligt bra fejkad 80-tals nostalgi.

Nätter är till för att sova

Bebisen hade en vansinnesjobbig natt igår, så nu går jag bara och bävar för hur natten blir inatt.
Igår vaknade han varje timme och skrek och hade sig tills jag bara ville vråla "SOOOOV" istället för att lungt säga "schhhschhhschhhh" som jag normalt gör. Och allt jäkla letande efter tutten på nätterna för att han skall lugna ner sig och så får jag panikont i ryggen och inte fan lugnar han ner sig för det. (Vi måste sluta med tutten på natten snart.)

Klockan fyra efter en halvtimmes skrik och gorm i sträck (och skrik klockan två och tre och så vidare) gav jag upp och gick och väckte D för skiftbyte. Sedan lade jag mig med öronproppar inne hos storebror istället och sov mycket bättre resten av natten.

Nu ber jag till gudarna att jag slipper en repris inatt.


Idag har bebisen dessutom på något märkligt sätt fått ett blåmärke på fontanellen. Scary!

Dags igen

Nu är det bakpaus igen här på bloggen. Bröllopstårta på gång till helgen och allt jag har i huvudet är fyllningar, recept och dekorationer.