Nätter är till för att sova

Bebisen hade en vansinnesjobbig natt igår, så nu går jag bara och bävar för hur natten blir inatt.
Igår vaknade han varje timme och skrek och hade sig tills jag bara ville vråla "SOOOOV" istället för att lungt säga "schhhschhhschhhh" som jag normalt gör. Och allt jäkla letande efter tutten på nätterna för att han skall lugna ner sig och så får jag panikont i ryggen och inte fan lugnar han ner sig för det. (Vi måste sluta med tutten på natten snart.)

Klockan fyra efter en halvtimmes skrik och gorm i sträck (och skrik klockan två och tre och så vidare) gav jag upp och gick och väckte D för skiftbyte. Sedan lade jag mig med öronproppar inne hos storebror istället och sov mycket bättre resten av natten.

Nu ber jag till gudarna att jag slipper en repris inatt.


Idag har bebisen dessutom på något märkligt sätt fått ett blåmärke på fontanellen. Scary!