Som småbarnsmamma får man sällan sitta ifred på toaletten. Inte ens när man verkligen vill och behöver det. Alltid är det någon (oftast en viss tvååring) som skall tränga sig in och trots att jag hävdar att det är för trångt och att det bara är jag som får plats därinne, så blir jag ständigt motbevisad där jag sitter inträngd på tronen med sällskap av både barn, gåvagn och alla leksaker som absolut också måste få vara därinne "för att de vill det".
Igår trodde jag i vanlig ordning att det var kört med friden när han ryckte upp dörren och såg mig sitta där. (Att försöka låsa är ingen idé för då har jag en tvååring hängades i handtaget med hjärtskärande skrik utanför. Att få lite lugn och ro då är stört omöjligt). Istället för det sedvanliga besöket gav han mig bara en blick och utbrast:
"Kämpa på bara, Mamma!"
Ibland är det bra att ha sin alldeles egna privata hejaklack.
fredag, maj 08, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
HAHAHA.
SvaraRaderaUnderbart att ha support ett INTE-dörrknack bort, eller hur?
Klok pojke. : )
*garvar*
SvaraRaderaMin roligaste toaupplevelse var när jag skulle på toa på jobbet... och rycker upp dörren vid den mest besökta toan, bredvid matsalen. Där sitter en kollega och gör nummer 2, säger släpande "ja, jag glömde visst att låsa... du är den tredje som kommer in". Och fortsätter sen läsa sin tidning!!! Vissa saker glömmer man aldrig.
haha! jo du... det är nog inte helt ovanligt med tarmproblem bland småbarnsföräldrar... :) själv hade jag det värst när Maali var några månader gammal. jag fick ALDRIG ro att gå på dass. hon grät så fort hon fick vara ensam i mer än en halv minut. med facit i hand, jo, jag skulle skitit på ändå men just då gick det bara inte.
SvaraRaderahåller fortfarande tummar för dina jobbsök förresten! fast det kanske inte behövs längre? har ju inte varit här på ett tag så nu ska jag snoka vidare och uppdatera mig.
tjo!