Paus och paus var det eller?

Det bubblar lite under ytan och vissa saker är för viktiga och speciella för att inte skrivas ner.

Som lilla tåren i min ögonvrå och känslan i mitt hjärta när jag såg fina, fina, känsliga, konstnärliga Storasyster försiktigt öppna sitt kuvert i klassrummet igår på skolavslutningen och sakta dra fram betygsdokumentet, som högst upp i listan på betyg avslöjade hennes livs första MVG.
Att få bevittna den där ordlösa lyckan som spreds i hennes ansikte där och då tänker jag arkivera ner i min minnesbank i hjärtat märkt "milstolpar i barnens liv som jag aldrig vill glömma". Där lägger jag ner den och sparar bland minnen som "första leendet", "första steget" och "första ordet".