En solokväll på campingen

Det är golvkallt och i brådskan imorse så hann jag få med mig tjocksockar. Fast inte i samma färg...

Tja.. precis här sitter jag i detta nu. Skall ta en dusch, dra på pyjamas och lägga mig i sängen med laptopen och en "ny" serie. Tänkte börja se den danska kriminalserien "Brottet".

Wonderful Life

Jag hörde en ny underbar låt på Brunchrapporten idag på radion.

Men what´s up with the dansande 80-tals brudar i videon? Hiss eller diss? Jag vet inte riktigt vad jag skall tycka.

All these roads not yet travelled

Tidig morgon på väg igen bortåt, inåt landet. På öde smala asfaltsvägar längs ändlös vacker skog som tar andan ur mig.

GPS:en styr mig mot Moskosel och jag känner mig verkligen väldigt ensam där jag kör fram längs asfalten som plötsligt blir grusväg i femtio kilometer.

Det är inte vad jag har räknat med och jag kör rally med aeron i en kamp mot klockan och försöker hålla tungan rätt i munnen för att inte åka av vägen och hittas upp och ner i något dike av älgjägarna jag passerar, som med bössan på axeln står i skogsbrynet.

Dagens arbetsmiljö är en gammal grå byggnad som visar sig innehålla den finaste gamla gymnastiksal jag sett hittills. Det luktar gammal svett och något annat stickande som jag inte kan placera, men det finns en melankolisk känsla i hela byggnaden som jag verkligen tycker om och jag passar på att fotografera i lugnet före stormen, innan de första barnen väller in genom dörren.

Efter att jag jobbat färdigt för dagen åker jag vidare från Moskosels lilla skola mot Arvidsjaur och jag kan inte låta bli att stanna till lite då och då och fotografera Norrbotten såhär i hela sin prakt, kall grå höst blandad med bländande gult.
Spegelblankt vatten och spetsiga trädtoppar. Som en naturens hjärtrytm.

Alla dessa myrar. Iskalla och myggfria nu på hösten.

Varje gång jag åker söderut så kan jag inte låta bli att kommentera hur stora träd det finns. Här uppe växer sig inte träden så höga, breda och ståtliga. Vi har mest vindpinade karga tallar och spretiga tunna björkar.

Men det är hemma för mig.

Dessa skogar älskar jag.

I bilen lyssnar jag på radion varvat med mp3-spelaren som innehåller både sommarprogram och musik.

Dagens mest passande soundtrack är filmmusik av Nick Cave. "Song for Jesse". Passar lika bra i Norrbottniska ödemarker som i vilda västern.

The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford

Det här är ingen ny film, men eftersom den är så lång så har vi inte sett den förrän nu.

Det här är en riktigt, riktigt bra film.
Makalöst skådespeleri och fotot är det snyggaste jag har sett på åratal.
Har du inte sett den redan, så se genast till att se den.

Jag ger den @@@@@ i betyg av fem möjliga.

Inför valet

Jag känner mig så engagerad i valet nu på söndag att jag nästan har svårt att sova om nätterna. Det verkar helt sinnesjukt, men jag får ångest av att tänka på att det finns många som struntar i att rösta och göra denna enda lilla, men så otroligt viktiga, sak för att vara med och påverka hur vårt land skall styras.

Jag ser på debatterna på TV och tar in allt de säger, och även om jag själv har bestämt mig sedan länge, så kan jag inte annat än att sitta och hålla tummar och tår för att fler också bestämmer sig och väljer att gå och rösta på söndag.

Framförallt önskar jag att mina medmänniskor tar reda på så mycket fakta som möjligt om vad de olika sidorna står för och verkligen röstar med hjärtat.

Medmänsklighet, det är det resultat jag önskar mest av det här valet.
Vad medmänsklighet är för dig, kan bara du bestämma.
Men gör det.
Gå och rösta på söndag!

Sova sova säng säng säng

Hela dagen idag har gått åt till att sova.
Först hela natten till sju. Sedan från 8.30 till 14.30, och nu känns det äntligen bättre.
Jag kan inte ens minnas när jag har sovit så mycket sist.
Och nu är det dags att sova igen.

Spöken på jobbet

De senaste dagarna har jag varit på en jättefin skola i ett fantastiskt fint bibliotek. Inga ögonlösa barn på väggarna så långt ögat når.

Däremot var den här boken den enda som låg framme på bordet i det lilla biblioteket.
Och när jag öppnade den så hittade jag det här uppslaget om spöken på skolfoton.

"Titta Mamma, en triangel!"

Jag fotograferar mina egna barn alldeles för lite. Ni vet, skomakarens barn och allt det där. Men igår tog jag fram kameran och passade på att ta några vardagsbilder när pojkarna lekte hemma efter skolan/dagis. Det är sådana tillfällen jag vill minnas. Bara helt vanliga dagar.

Feber. Igen.

Vaknade i natt och frös så tänderna skallrade. Kollade tempen som närmade sig 39 grader och konstaterade krasst att det förmodligen skulle bli svårt att hinna bli frisk till morgonen för att åka och jobba.

Det går ganska bra om jag sitter ner, men om jag står och går så kallsvettas jag och blir svimfärdig och illamående. Då känns det som att hjärat skall hoppa ur kroppen på mig.

Den här dagen tänker jag tillbringa i sängen så att jag förhoppningsvis klarar av att jobba imorgon igen.

Sannolikheten att bli sjuk på jobbet

Hur många baciller kan jag tänkas möta under en arbetsvecka, om man som jag träffar ungefär femhundra nya barn på den tiden?

Det är frågor jag ställer mig just nu, eftersom jag givetvis är sjuk igen.

Nåja. Man får vara glad för det lilla och glädjas åt att det åtminstone (vad jag vet) inte är springmask jag har drabbats av, som de varnade för med stora svarta bokstäver på en skola förra veckan.

Things to do before I die

Jag älskar berg och dalbanor. Verkligen älskar!

En drömsemester för mig vore att åka runt om i världen och uppleva de bästa berg och dalbanorna som finns.

Som den här, Nemesis, på Alton Towers i England. Den är ju inte allt för långt bort, så det kanske finns en möjlighet att jag kan få åka den någon dag.

Tidiga morgonar i tomma korridorer

Det är något visst med tomma skolbyggnader tidigt, tidigt på morgonen.
Korridorerna ekar tomma, hall efter hall av låsta skåp, klotter på väggar, stengolv, tegelväggar, målad väv. Scheman och anslag om aktiviteter, nummer på dörrar och ständigt det där ekot av mina egna steg och suset av ventilationen.

Min fantasi har alltid varit alldeles för livlig och jag har med hjälp av mp3 spelaren och många års träning lyckats tygla den tillräckligt för att hålla nerverna i schack när jag ensam släpar in min tunga vagn i den ena tomma lokalen efter den andra.

Dagens arbete tillbringades innanför en av dessa blå ståldörrar i en källare. Den här lilla figuren skulle väl förmodligen göra platsen lite trevligare, men små tecknade barn utan ögon ger mig en lite creepy känsla.
Inne i lokalen; svarta väggar, röda sammetsdraperier. Det har varit någon slags filmlokal förut.
Mitt på väggen denna "reservutgång".
När skall den användas? Hur skall man ta sig ut där? eller vad kommer krypandes in genom hålet som måste finnas där innanför?
Det är tankar som jag stillar med en trevlig deckare och ett mord eller två.

Jakten på proteiner

Den här gröten måste jag testa!

Dave beklagar sig hela tiden över att han inte får i sig nog med protein.

Deja vu

Såhär låter det hemma 99 av 100 gånger.

Där livet och döden möts

I mitt jobb kommer jag ständigt till nya skolor i nya städer. De senaste två dagarna har jag jobbat på en jättefin ny skola, med trevlig personal och trevliga barn.
Det är bara det att skolan ligger i samma lokal som vårdcentralen och den här ändlöst långa korridoren som inhyser bårhuset ligger bara några meter från klassrummen på lågstadiet.
Jag kunde inte låta bli att få lite rysningar där jag gick i korridoren och drog min tunga vagn efter mig. Utomhus låg morgondimman tät, och här skulle jag vara ensam i en lokal utan fönster, granne med bårhuset.

Mina tankar gick genast till Amanda, som säkert skulle kunna skriva rysliga historier om den här miljön.
Och så kunde jag givetvis inte låta bli att tänka på den här gamla danska klassikern.

På väg till jobbet på morgonen

Det är tidigt och vägen försvinner i dimman. Morgonen är krispig och jag vaknade av mig själv före 06.00. Ett dagis och en skola på schemat idag.

Sexig lunch

Det funkar bra med shake. Jag har ändå inte tid med annat.

Tänkte prova något nytt

Idag var jag på min första Street dance-lektion hos Exiled Dance Crew. Storebror har dansat för dem i ett par år nu och jag tänkte att det var väl dags att jag också började.

Så hur gick det då?
Jag kände mig som bambi på hal is, men hej och hå, nog skall det gå. Kul var det definitivt.

Inspiration

Den här tjejen inspirerar mig verkligen. Jag har hört mycket bra grejer om Xtravaganza och att det verkligen funkar, men det är få grejer som gör mig så motiverad som den här tjejens bloggheader.

Bilden är lånad från Jennys blogg.

Motivationen har jag. Nu är det mest bara en fråga om ekonomi. Har jag råd eller?

Dygnet rättvänt: check!

Fatta vad skönt. Att somna före 23 flera kvällar i rad. Vakna utsövd före sju och sticka iväg till gymet på yoga 9.15 efter att redan ha varit vaken ett par timmar.
Yoga. Sjukt jobbigt men som balsam för själen.

Att sedan tröttheten kommer över mig mot eftermiddagen och jag behöver en liten lur, det är helt okej. Jag är nöjd som spinnande katt i solsken över att jag lyckas maximera dygnets timmar. Nu måste jag bara klämma in allt jobb jag har att göra utöver heltidsjobbet som tar upp mina vardagar från tidig morgon till sena kvällen.
Men det är inte ett dugg synd om mig.

Däremot är det allt lite synd om Storebror, som igår ramlade ner från ett staket på skolan och smällde i revbenen så att han tappade andan en bra stund. Han har mest legat stilla i soffan hela dagen och fått passa sig för att bli upprörd, sådär som annars är default bland åttaåringar med humör, eftersom det gör alldeles för ont i revbenen att gråta. Min stackars lilla stora flixpix. Det är tur att det finns TV-spel, annars skulle han förgås av tristess.