Fatta vad skönt. Att somna före 23 flera kvällar i rad. Vakna utsövd före sju och sticka iväg till gymet på yoga 9.15 efter att redan ha varit vaken ett par timmar.
Yoga. Sjukt jobbigt men som balsam för själen.
Att sedan tröttheten kommer över mig mot eftermiddagen och jag behöver en liten lur, det är helt okej. Jag är nöjd som spinnande katt i solsken över att jag lyckas maximera dygnets timmar. Nu måste jag bara klämma in allt jobb jag har att göra utöver heltidsjobbet som tar upp mina vardagar från tidig morgon till sena kvällen.
Men det är inte ett dugg synd om mig.
Däremot är det allt lite synd om Storebror, som igår ramlade ner från ett staket på skolan och smällde i revbenen så att han tappade andan en bra stund. Han har mest legat stilla i soffan hela dagen och fått passa sig för att bli upprörd, sådär som annars är default bland åttaåringar med humör, eftersom det gör alldeles för ont i revbenen att gråta. Min stackars lilla stora flixpix. Det är tur att det finns TV-spel, annars skulle han förgås av tristess.
lördag, september 04, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar