Jag kände mig sugen på att testa något nytt och i brist på bättre förslag en torsdag mitt i sommaren när träningschemat är skralt så tänkte jag att det säkert skulle vara jätteroligt att testa spinning.
Spinning alltså.
Ni vet den där träningsformen där man sitter på en cykel i ett halvmörkt varmt rum tillsammans med en massa andra (förmodligen lika ont anande antar jag) människor, på en hård sadel och cyklar som en galning utan att komma någonstans samtidigt som man måste lyssna på helt värdelös dunka-dunka.
Min rumpa värker fortfarande av den där sadeln tre dagar senare.
söndag, juli 15, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Spinnig är en grej som de flesta älskar eller hatar. Inga mellanting alltså. Jag älskar det men har uppehåll under sommaren till förmån för löpning och promenader men till vintern kör jag igång igen. Det är beroendeframkallande!
SvaraRaderaÅ herregud. Har varit iväg en gång. Hade blöjbyxa på mig, men hade ändå sjukt ont (blåmärken?) i baken flera dagar efter. Never again.
SvaraRaderaLena: Men jag tror att det är svårt att komma till den punkten när man älskar det. Man måste nog ha en liiiten liten skruv lös för att självmant tortera sin röv sådär.
SvaraRaderaCamilla: Eller hur. Amen.
Nämen nu är ni då oresonliga. Spinning är som sex. Det gör ont de första gångerna men sen... ja, ni vet... hehe
SvaraRaderaLena: Haha. Så du tycker att jag borde ge det en chans till, med andra ord. ;-)
SvaraRadera