Satte mig i bilen 05:30 i morse.
Kom hem 19:30.
Imorgon: Same procedure as today.
Känns lite som Groundhog day.
Appropå groundhog... L hade postat den här videon på en annan lite intensivare groundhog (murmeldjur) på sin facebook profil, och jag vet inte om det är för att jag är så galet trött, men jag tyckte den var sjukt kul. Jag tror jag har tittat på den fem gånger i rad och jag skrattar lika mycket varje gång.
onsdag, september 30, 2009
Gryning
Solen går upp över ett kallt Norrbotten. Termometern i bilen visar -4 grader, och jag kör till jobbet.
tisdag, september 29, 2009
måndag, september 28, 2009
söndag, september 27, 2009
Bakade en doptårta till en liten Minna i helgen.
torsdag, september 24, 2009
Early bird
Förra veckan Arvidsjaur. I förrgår Råneå, Idag till Skellefteå och tillbaka över dagen. I morgon Hortlax utanför Piteå, på måndag och tisdag Kalix, onsdag åker jag till Överkalix och på torsdag och fredag till Töre. Det blir en hel del flängande. Jääävligt tidiga morgonar. Det är tur att jag har upptäckt att jag verkligen är en morgonmänniska. Stiga upp 05:15? Inga problem. Vara vaken senare än 22:30? Så gott som stört omöjligt.
Så förflyter dagarna just nu. Morgonpasset i bilens radio på väg till jobbet och i mp3-spelaren medan jag ställer i ordning utrustningen för dagen. Sedan fota elever, fota elever, fota elever. När sista eleven för dagen är fotad så packar jag ihop hela utrustningen på 70 kg och så kör jag hem igen. Hämtar barnen, laga middag, sitta och stirra i soffan några minuter och sedan dags att sova för att orka upp igen nästa morgon.
Jag älskar jobbet. Jag är så förbannat lycklig över att ha ett jobb som jag trivs med.
Även de dagar då det är slitigt och jag är trött som en gnu så tänker jag på hur jäkla lyckligt lottad jag är som faktiskt har ett jobb och får lön. Om än under en tidsbegränsad period.
Så förflyter dagarna just nu. Morgonpasset i bilens radio på väg till jobbet och i mp3-spelaren medan jag ställer i ordning utrustningen för dagen. Sedan fota elever, fota elever, fota elever. När sista eleven för dagen är fotad så packar jag ihop hela utrustningen på 70 kg och så kör jag hem igen. Hämtar barnen, laga middag, sitta och stirra i soffan några minuter och sedan dags att sova för att orka upp igen nästa morgon.
Jag älskar jobbet. Jag är så förbannat lycklig över att ha ett jobb som jag trivs med.
Även de dagar då det är slitigt och jag är trött som en gnu så tänker jag på hur jäkla lyckligt lottad jag är som faktiskt har ett jobb och får lön. Om än under en tidsbegränsad period.
tisdag, september 22, 2009
Det är så synd om mig sååå
Svår huvudvärk och mår illa.
Maj gaad. Självömkan känner inga gränser idag.
Förresten, Grattiskramar till Emma på födelsedagen.
Maj gaad. Självömkan känner inga gränser idag.
Förresten, Grattiskramar till Emma på födelsedagen.
söndag, september 20, 2009
Letters from the sky
För någon vecka sedan snöade jag in på Harpers Island på det där sättet som jag gör emellanåt, när jag hittar en ny serie och sedan inte kan titta på någonting annat innan jag sett allt som finns att se.
Harpers Island var helt okej och rätt underhållande, men det som verkligen fastnade var den här låten.
I love, säger jag bara.
Och ni som har sett Harpers Island vet redan, eller ni som tänker se den kommer att förstå vad jag menar. Avsnitt 11 på en bro. Bästa scenen i serien.
Harpers Island var helt okej och rätt underhållande, men det som verkligen fastnade var den här låten.
I love, säger jag bara.
Och ni som har sett Harpers Island vet redan, eller ni som tänker se den kommer att förstå vad jag menar. Avsnitt 11 på en bro. Bästa scenen i serien.
torsdag, september 17, 2009
En dag på jobbet
När jag fotograferar lågstadiet ställer jag alltid frågan "vad gör dig riktigt glad?" innan jag tar porträttbilden.
I vanliga fall svarar barnen oftast godis/min hamster/chips/hockey osv.
Idag svarade en kille 7 år: PENGAR!
Word. säger jag bara. Word.
I vanliga fall svarar barnen oftast godis/min hamster/chips/hockey osv.
Idag svarade en kille 7 år: PENGAR!
Word. säger jag bara. Word.
måndag, september 14, 2009
Solo i obygden
Sitter på en camping i Arvidsjaur och vet inte riktigt vilken film jag ska börja se.
Det känns både märkligt, lite ensamt, men ändå ganska skönt (än så länge) att vara här ute i obygden alldeles själv.
Jag kom hit i går vid midnatt och det kändes verkligen som att jag hade kört långt ut i ingenstans. Med Petra Medes sommarprogram i bilen som sällskap den första tiden körde jag ensam två timmar inåt landet, med bara mörk skog som kantade vägen mil efter mil. Trafiken var nästan obefintlig, och det var inte helt lätt att låta bli att börja tänka tankar som "vad händer om jag kör av vägen? ingen kommer att hitta mig förrän imorgon", "tänk inte på alla skräckfilmer du har sett där spöken helt plötsligt materialiserar sig framför bilen på vägen, eller som ett ansikte i backspegeln". Min räddning undan tankarna var helt klart att ha kära Petra att lyssna på. Hennes sommarprogram var otroligt bra, och jag kände igen mig i hennes historia i den omfattningen att jag nästan började gråta. Äntligen någon som är känd som offentligt berättar om sin ryggvärk och hur det är att leva med värk så att andra förstår. Äntligen någon som säger precis hur jag har haft det långa perioder.
Underbara Petra, Tack för det! Du är fantastisk!
Men nu sitter jag alltså här. Alldeles ensam i Arvidsjaur, utan någon som avbryter mig mitt i filmen eller väcker mig när jag sover. Så förutom att jobba tänker jag vältra mig i film, äta onyttiga mängder choklad och dessutom äta Ben&Jerry's glass trots att den kostar hutlöst mycket. Jag tänker inte sakna någon alls överhuvudtaget.
Faktiskt. Inte. Ett. Dugg.
Det känns både märkligt, lite ensamt, men ändå ganska skönt (än så länge) att vara här ute i obygden alldeles själv.
Jag kom hit i går vid midnatt och det kändes verkligen som att jag hade kört långt ut i ingenstans. Med Petra Medes sommarprogram i bilen som sällskap den första tiden körde jag ensam två timmar inåt landet, med bara mörk skog som kantade vägen mil efter mil. Trafiken var nästan obefintlig, och det var inte helt lätt att låta bli att börja tänka tankar som "vad händer om jag kör av vägen? ingen kommer att hitta mig förrän imorgon", "tänk inte på alla skräckfilmer du har sett där spöken helt plötsligt materialiserar sig framför bilen på vägen, eller som ett ansikte i backspegeln". Min räddning undan tankarna var helt klart att ha kära Petra att lyssna på. Hennes sommarprogram var otroligt bra, och jag kände igen mig i hennes historia i den omfattningen att jag nästan började gråta. Äntligen någon som är känd som offentligt berättar om sin ryggvärk och hur det är att leva med värk så att andra förstår. Äntligen någon som säger precis hur jag har haft det långa perioder.
Underbara Petra, Tack för det! Du är fantastisk!
Men nu sitter jag alltså här. Alldeles ensam i Arvidsjaur, utan någon som avbryter mig mitt i filmen eller väcker mig när jag sover. Så förutom att jobba tänker jag vältra mig i film, äta onyttiga mängder choklad och dessutom äta Ben&Jerry's glass trots att den kostar hutlöst mycket. Jag tänker inte sakna någon alls överhuvudtaget.
Faktiskt. Inte. Ett. Dugg.
lördag, september 12, 2009
Att bli tagen på bar gärning
Igår dog jag nästan pinsamhet.
Uppväxt pryd som satan så har jag verkligen fått kämpa för att inte verka så inför mina barn. Jag vill inte att de skall bli pryda och hämmade och tycka att sex och nakenhet är pinsamt, tabu och något man är tyst om. Det verkar ha funkat ganska bra hittills, men min egen inpräntade uppväxt har aldrig riktigt släppt greppet och även om jag nästan obehindrat pratar om sex & samlevnad inför andra och med tonårsdottern så är det inte utan att jag längst in i maggropen tycker att det är fruktansvärt pinsamt och ångestfyllt när barnen eller (gud förbjude) föräldrarna är i närheten. Detta trots att jag faktiskt är en gift trebarnsmorsa på 30+. Jag menar, även de som inte tillhör begåvningseliten i landet kan ju räkna ut att det knappast är via jungfrufödslar barnen kommit till och att jag någon gång (åtminstone tre gånger) har fått ligga.
Men ändå.
När tonårsdottern öppnade den stängda dörren till vårt äktenskapliga sovrum fredag kväll jättesent vid fel tillfälle, så tyckte jag att det ögonblicket lätt rankades bland topp fem av de mest pinsamma i mitt trettiofyraåriga liv.
Imorse tog jag upp det hela för att tala om för henne att hon fortsättningsvis under inga omständigheter (såvida inte livsfara föreligger) skulle öppna vår sovrumsdörr om den är stängd.
Tydligen har jag ändå gjort jobbet med att låtsas vara opryd hyfsat bra, för hon verkade tycka att det hela var betydligt mindre pinsamt än vad jag tyckte.
Tur för henne.
Min fråga är nu: är jag den enda föräldern med barn/tonårsbarn i det här landet som tycker att det är jättejobbigt och verkligen går och oroar mig för att barnen skall klampa in vid fel tillfälle? Alla andra utom jag verkar så coola och oberörda.
Uppväxt pryd som satan så har jag verkligen fått kämpa för att inte verka så inför mina barn. Jag vill inte att de skall bli pryda och hämmade och tycka att sex och nakenhet är pinsamt, tabu och något man är tyst om. Det verkar ha funkat ganska bra hittills, men min egen inpräntade uppväxt har aldrig riktigt släppt greppet och även om jag nästan obehindrat pratar om sex & samlevnad inför andra och med tonårsdottern så är det inte utan att jag längst in i maggropen tycker att det är fruktansvärt pinsamt och ångestfyllt när barnen eller (gud förbjude) föräldrarna är i närheten. Detta trots att jag faktiskt är en gift trebarnsmorsa på 30+. Jag menar, även de som inte tillhör begåvningseliten i landet kan ju räkna ut att det knappast är via jungfrufödslar barnen kommit till och att jag någon gång (åtminstone tre gånger) har fått ligga.
Men ändå.
När tonårsdottern öppnade den stängda dörren till vårt äktenskapliga sovrum fredag kväll jättesent vid fel tillfälle, så tyckte jag att det ögonblicket lätt rankades bland topp fem av de mest pinsamma i mitt trettiofyraåriga liv.
Imorse tog jag upp det hela för att tala om för henne att hon fortsättningsvis under inga omständigheter (såvida inte livsfara föreligger) skulle öppna vår sovrumsdörr om den är stängd.
Tydligen har jag ändå gjort jobbet med att låtsas vara opryd hyfsat bra, för hon verkade tycka att det hela var betydligt mindre pinsamt än vad jag tyckte.
Tur för henne.
Min fråga är nu: är jag den enda föräldern med barn/tonårsbarn i det här landet som tycker att det är jättejobbigt och verkligen går och oroar mig för att barnen skall klampa in vid fel tillfälle? Alla andra utom jag verkar så coola och oberörda.
torsdag, september 10, 2009
Schema
Jag får schema från jobbet en vecka i taget. På onsdag varje vecka kommer schemat med posten där det står var jag jobbar den kommande veckan.
Igår var det så dags igen för nytt schema.
Nästa vecka tillbringar jag tydligen hela veckan i:
tadaaaaa: Arvidsjaur.
Jag tänker ta med mig den bärbara datorn och en bunt filmer. Jag antar att det blir så jag får tillbringa nästa veckas kvällar.
Igår var det så dags igen för nytt schema.
Nästa vecka tillbringar jag tydligen hela veckan i:
tadaaaaa: Arvidsjaur.
Jag tänker ta med mig den bärbara datorn och en bunt filmer. Jag antar att det blir så jag får tillbringa nästa veckas kvällar.
Saker jag blir glad av
...när jag kommer hem trött och sliten och hittar barnen i full färd med att baka kladdkaka.
tisdag, september 08, 2009
Snörvel
Goddammit.
När klockan hade passerat lunchtid och huvudet började dunka lite lätt och näsan kännas täppt och snorig så var det bara att inse faktum: höstens första förkylning har bosatt sig även i min kropp.
Låt oss hoppas och be till gudarna att det stannar där vid en lite lätt förkylning och inte utvecklas till något mer nu när det är mindre än två veckor kvar tills Lillebror skall in på operation av sin testikel.
När klockan hade passerat lunchtid och huvudet började dunka lite lätt och näsan kännas täppt och snorig så var det bara att inse faktum: höstens första förkylning har bosatt sig även i min kropp.
Låt oss hoppas och be till gudarna att det stannar där vid en lite lätt förkylning och inte utvecklas till något mer nu när det är mindre än två veckor kvar tills Lillebror skall in på operation av sin testikel.
måndag, september 07, 2009
Det var inte alls så här jag tänkte mig natten
Yey vad glad jag är. Klockan är 04:47 och jag vaknade nyss av en mardröm av den kalibern att jag inte kunde somna om med mindre än att gå ner och sätta mig vid datorn en stund.
Kallsvettig med dunkande hjärta rycktes jag ur drömmen som för att vara riktigt skrämmande kanske borde ha handlat om döende barn eller något riktigt otrevligt övernaturligt, men nehedå. Min värsta mardröm just nu är tydligen att jag dyker upp till ett bröllop, utan kamera, utan tårta och tydligen utan blommor som jag lovat att fixa (och jag som inte ens kan det där med blommor!).
Bruden står i tårar med anklagande blick, allt medan ljudet av taaa da tadaaaa... here comes the bride, ljuder ut i foajén där jag står och frenetiskt försöker lista ut hur jag ska hinna baka en hel bröllopstårta den närmaste timmen för att åtgärda att jag missat att bröllopet var nu, och inte om en månad. PANIK! säger jag bara.
Jag vaknade och lovade mig själv att aldrig, aldrig, aldrig mer lova någon att baka någonting.
Men fuck that. Jag kan ju inte sluta tårta bara för att jag får prestationsångest. Vilket för övrigt känns sååå 2008.
Kallsvettig med dunkande hjärta rycktes jag ur drömmen som för att vara riktigt skrämmande kanske borde ha handlat om döende barn eller något riktigt otrevligt övernaturligt, men nehedå. Min värsta mardröm just nu är tydligen att jag dyker upp till ett bröllop, utan kamera, utan tårta och tydligen utan blommor som jag lovat att fixa (och jag som inte ens kan det där med blommor!).
Bruden står i tårar med anklagande blick, allt medan ljudet av taaa da tadaaaa... here comes the bride, ljuder ut i foajén där jag står och frenetiskt försöker lista ut hur jag ska hinna baka en hel bröllopstårta den närmaste timmen för att åtgärda att jag missat att bröllopet var nu, och inte om en månad. PANIK! säger jag bara.
Jag vaknade och lovade mig själv att aldrig, aldrig, aldrig mer lova någon att baka någonting.
Men fuck that. Jag kan ju inte sluta tårta bara för att jag får prestationsångest. Vilket för övrigt känns sååå 2008.
lördag, september 05, 2009
Bäst just nu
Älskar den här låten. Den får mig att vilja höja stereon till onyttiga nivåer och dansa mig galet svettig.
True Blood är verkligen the shit just nu.
Måste, måste, måste haaaaa!
Guitar Hero 5 har släppts. Hur kunde jag missa detta.
Det kliar i mina fingrar att få spela låtar som:
Bullet With Butterfly Wings
Du Hast
Ex Girlfriend
Feel Good Inc.
Song 2
Lithium
Smells Like Teen Spirit
I'm Only Happy When It Rains
Lust for Life
Sultans of Swing
Och den sistnämnda... Jag vet inte riktigt hur den har nästlat sig in i mitt medvetande, men den har tokfastnat och jag älskar den gamla slagdängan med Dire Straits. Lite otippat sådär.
Det kliar i mina fingrar att få spela låtar som:
Bullet With Butterfly Wings
Du Hast
Ex Girlfriend
Feel Good Inc.
Song 2
Lithium
Smells Like Teen Spirit
I'm Only Happy When It Rains
Lust for Life
Sultans of Swing
Och den sistnämnda... Jag vet inte riktigt hur den har nästlat sig in i mitt medvetande, men den har tokfastnat och jag älskar den gamla slagdängan med Dire Straits. Lite otippat sådär.
torsdag, september 03, 2009
När bröllopsklockorna ringde för I & J
En första bild här på bloggen från bröllopet jag fotograferade i juli.
onsdag, september 02, 2009
BMX
Storebror älskar att cykla BMX. Hela sommaren har han byggt olika hopp här på gatan utanför huset och tränat och tränat och tränat.
Det bästa av allt är skateparken ett par kilometer bort där det finns rejäla hopp och utmaningar. Dit skulle han åka varje dag om han fick.
tisdag, september 01, 2009
En dag på jobbet
Weah. Jag är trött som en gnuuu.
Har tillbringat de senaste två dagarna i en sporthall på en skola här i stan med en jämn ström av högstadieelever ramlandes in genom dörrarna med hormonerna härjande i kroppen. Det är ganska intressant att stå där och vänta och ta emot dessa klungor på mellan 22 och 29 personer med varierande lust att bli fotograferade. De har armar och ben som vuxit sig så långa över sommaren att de inte riktigt har koll på sig själva, och egon stora nog för att bli världshärskare vilken dag som helst.
Genomgående så tycker de att jag är petig.
"Men, åååååhhhhhhhh, taaa bilden nångång då!" låter det i nästan varje klass från någon. Det finns alltid en eller två som har svårt att stå still, och framförallt så är det totalt omöjligt att både stå still och inte prata/klaga. Igår tappade jag nästan tålamodet med en klass, som klättrade omkring på ribbstolarna bakom min rygg och härjade (och nu snackar vi 15 åringar och inte 5 åringar som man hade kunnat tro). Det är tur att de flesta klasser inte beter sig så, utan är världens gulligaste att ha att göra med trots hormoner och kanbäst/vetbäst-attityder, precis som tonåringar ska ha.
Hittills den här veckan har jag fotat 370 elever, vilket innebär att det är 250 to go plus ett antal gruppbilder.
Imorgon skall jag käka sushi till lunch med V. Saknar henne eftersom jag knappt har träffat henne på hela sommaren.
Nu: True Blooooooooood.
Ps. True Blood-länken är till SVT-play, som visar hela avsnitt av första säsongen, för er som ännu inte har hunnit se, eller för er som redan är frälsta och vill se mer. Ds.
Har tillbringat de senaste två dagarna i en sporthall på en skola här i stan med en jämn ström av högstadieelever ramlandes in genom dörrarna med hormonerna härjande i kroppen. Det är ganska intressant att stå där och vänta och ta emot dessa klungor på mellan 22 och 29 personer med varierande lust att bli fotograferade. De har armar och ben som vuxit sig så långa över sommaren att de inte riktigt har koll på sig själva, och egon stora nog för att bli världshärskare vilken dag som helst.
Genomgående så tycker de att jag är petig.
"Men, åååååhhhhhhhh, taaa bilden nångång då!" låter det i nästan varje klass från någon. Det finns alltid en eller två som har svårt att stå still, och framförallt så är det totalt omöjligt att både stå still och inte prata/klaga. Igår tappade jag nästan tålamodet med en klass, som klättrade omkring på ribbstolarna bakom min rygg och härjade (och nu snackar vi 15 åringar och inte 5 åringar som man hade kunnat tro). Det är tur att de flesta klasser inte beter sig så, utan är världens gulligaste att ha att göra med trots hormoner och kanbäst/vetbäst-attityder, precis som tonåringar ska ha.
Hittills den här veckan har jag fotat 370 elever, vilket innebär att det är 250 to go plus ett antal gruppbilder.
Imorgon skall jag käka sushi till lunch med V. Saknar henne eftersom jag knappt har träffat henne på hela sommaren.
Nu: True Blooooooooood.
Ps. True Blood-länken är till SVT-play, som visar hela avsnitt av första säsongen, för er som ännu inte har hunnit se, eller för er som redan är frälsta och vill se mer. Ds.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
