Goddammit.
När klockan hade passerat lunchtid och huvudet började dunka lite lätt och näsan kännas täppt och snorig så var det bara att inse faktum: höstens första förkylning har bosatt sig även i min kropp.
Låt oss hoppas och be till gudarna att det stannar där vid en lite lätt förkylning och inte utvecklas till något mer nu när det är mindre än två veckor kvar tills Lillebror skall in på operation av sin testikel.
tisdag, september 08, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Well, som skolfotograf... så var det väntat. Men skiiit vilken dålig tajming. Själv känner jag snörvlet vara på väg. Nysningarna redan här...
SvaraRaderaKrya på dig
SvaraRaderacamilla: ja, jag hade helt klart förväntat mig att bli förkyld. Det är bara att gilla läget.
SvaraRaderaMorsanMia: tack!