Igår dog jag nästan pinsamhet.
Uppväxt pryd som satan så har jag verkligen fått kämpa för att inte verka så inför mina barn. Jag vill inte att de skall bli pryda och hämmade och tycka att sex och nakenhet är pinsamt, tabu och något man är tyst om. Det verkar ha funkat ganska bra hittills, men min egen inpräntade uppväxt har aldrig riktigt släppt greppet och även om jag nästan obehindrat pratar om sex & samlevnad inför andra och med tonårsdottern så är det inte utan att jag längst in i maggropen tycker att det är fruktansvärt pinsamt och ångestfyllt när barnen eller (gud förbjude) föräldrarna är i närheten. Detta trots att jag faktiskt är en gift trebarnsmorsa på 30+. Jag menar, även de som inte tillhör begåvningseliten i landet kan ju räkna ut att det knappast är via jungfrufödslar barnen kommit till och att jag någon gång (åtminstone tre gånger) har fått ligga.
Men ändå.
När tonårsdottern öppnade den stängda dörren till vårt äktenskapliga sovrum fredag kväll jättesent vid fel tillfälle, så tyckte jag att det ögonblicket lätt rankades bland topp fem av de mest pinsamma i mitt trettiofyraåriga liv.
Imorse tog jag upp det hela för att tala om för henne att hon fortsättningsvis under inga omständigheter (såvida inte livsfara föreligger) skulle öppna vår sovrumsdörr om den är stängd.
Tydligen har jag ändå gjort jobbet med att låtsas vara opryd hyfsat bra, för hon verkade tycka att det hela var betydligt mindre pinsamt än vad jag tyckte.
Tur för henne.
Min fråga är nu: är jag den enda föräldern med barn/tonårsbarn i det här landet som tycker att det är jättejobbigt och verkligen går och oroar mig för att barnen skall klampa in vid fel tillfälle? Alla andra utom jag verkar så coola och oberörda.
lördag, september 12, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Visst känns det jobbigt. Min dotter, då två år kom in, mitt under ett sånt tillfälle (ja du ser ju pryda jag nu) hoppar upp på min sambos rygg, tittar ner på mig och utbrister skrattade,,,"mamma leker ni våningssäng??!
SvaraRadera:-D
Man vet att de har hört och hör..
Så du är inte ensam om att tycka det är jobbigt.
Kramar
K
min unge är ju så liten än så problemet är obefintligt.. men... jo. jag bävar!
SvaraRaderaps. K, måste säga att din dotter var otroligt välvokabulerad redan vid två års ålder! å tur att dom inte minns saker från tidig barndom... iaf i vissa fall :)
Jag håller med er om att det är mycket lättare med mindre barn. Det går ju alltid att avleda dem. Men det är när de börjar bli större och envisas med att sitta uppe hela nätterna som det blir jobbigt.
SvaraRaderaHaha, det där är pinsamt :-) Men ännu mer pinsamt att ens förälder öppnat dörren mitt i...!
SvaraRaderaoh ja det har kommit mycket roligt från den damen väldigt tidigt... :-D
SvaraRaderaK
Nej du är inte den enda! har funderat i samma banor,, för några månader sen kom amanda på oss i bastun :O jag kan tala om att just då ville jag bara försvinna från jordens yta för att sen gå o tala om för henne att man inte bruka smyga på folk när dom bastar och sen tala om att sex är naturligt när man tycker om varandra, som om jag pratade om vädret :S Usch vad hemskt det var som tur var såg vi när hon kom ner med alvina så vi hann dra igen dörren, efter den incidenten är jag glad över att vi inte har en glasdörr till bastun ;)..
SvaraRaderaKram/Linda L H
Ujuj så svårt. Jag rodnar fortfarande av tama kärleksscener på teve om mor & far också sitter i sofan. Fast Ina jag tycker inte att du ska känna att det är du som är abnorm som inte är 100% "cool och oberörd" - sånt där SKA kännas lite småfel, DET är det naturliga och kallas incestbarriären - helt fundamentalt för en sund familj!
SvaraRaderatack Amanda! nu känns det nog bättre för oss alla!
SvaraRadera:)
Camilla: ja hugaligen. Det vill man inte vara med om.
SvaraRaderaLinda: Tur att ni inte har glasdörr!
Amanda: Du är så klok! Det där ska jag lägga på minnet och tänka på varje gång jag tycker sånt är pinsamt.