Karaktär

Maken kom hem med munkar igår. En var till oss alla, och så ställde han frågan om jag ville ha min munk(!)
Han hade inte vågat låta bli att köpa en till mig också, eftersom han då riskerade att det skulle bli ett jävla liv om att han tyckte att jag inte borde äta munkar osv. Å andra sidan var det risk för att det skulle bli ett jävla liv även om han köpte hem munkar för hur kan du köpa en munk till mig när du vet att jag försöker gå ner i vikt och inte skall äta sådant. Så han köpte en munk till mig också.

Och jag sade: Nej tack, och lät resten av familjen dela på min.
Karaktär, min käre Watson. Det, är karaktär.