Jonathan, jag ser ljuset!

Och vore det inte för att fjärrvärmeväxlaren fuckade ur i natt och jag vaknade till ljumma 14 plusgrader i hela huset så skulle jag jubla över det faktum att Frank har repat sig rätt bra och trots att han är prickigare än en medvurst i charkdisken så är han glad och sprallig och sitt vanliga jag igen. Och det bästa av allt är nog att han faktiskt låter mig jobba en hel del och nöjer sig med tecknade filmer och tv-spel i en aldrig sinande ström. Känner mig som en Bad Mama som låter ungen underhållas av TV:n, men vad ska man göra när VAB-dagarna sedan jullovet tog slut börjar närma sig 40(!) och jag står och stampar på samma ställe jobbmässigt, dvs sjukt taggad och med kreativiteten flödande, och nästan noll tid att göra något åt saken.

Men nu. Nu ser jag en liten springa ljus skymta därframme i mörkret. Jag håller tummarna för att fyraåringen är dagisredo på måndag, och skyndar mig att jobba lite innan fingrarna knäcks som stelfrusna pinnar mot tangentbordet. För trots att jag sitter med yllesockar, tofflor, täckbyxor, halsduk och dubbla ylletröjor så är det fortfarande alldeles för svårt att skriva med vantarna på och jag svär över att fjärrvärmeväxlaren tyckte att det var en god idé att ta semester just när utomhustemperaturen ligger stadigt på närmare -30 grader. Då spelar det ingen roll hur myggfritt och soligt det är ute.