Ole dolyckan

Just när jag börjar bli varm i kläderna och inte längre bara trippar fram på den snöiga cykelvägen, så händer det som alltid, alltid händer mig.
Jag trampar lite snett, fotleden viker sig och jag faller som en fura i skogen raklång på marken. Snö överallt, knivskarp smärta i foten, ont i ryggen och jaha... ser flera dagars planerad träning gå om intet.

WTF.
WTF.
WTF.
WTF.

Jag tänkte att det vore trevligt om jag FÖR EN GÅNGS SKULL FÖR FAAEEEEN KUNDE FÅ SLIPPA SÅNT SKIIIIIIT!

Så nu högläge, värktabletter och tycka synd om mig själv.

ps. Jag HATAR att gå ute på vintern. Jag tänker sluta med det och kräva att bli dragen i pulka som barnen. ds.