Jag kom hem på söndagkväll från Sundsvall och fick veta i bilen på vägen hem att Frank hade fått vattkoppor. Snart har han haft nästan allt som går att få i sjukdomsväg tror jag. Det är så man inte vet om man skall skratta eller gråta.Det är hursomhelst väldigt synd om honom min lilla prickigkorv. Det kliar, svider och gör ont över hela kroppen. Han stapplar fram bredbent som Zeb mcCahan eftersom han har koppor vid ljumskarna också. Stackars liten.
David och jag turas om att vabba. Igår var jag hemma och idag är det min tur att jobba.
-bloggat med mobilen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar