Pang bara!

Jäklaskit.

I förrgår böjde jag mig framåt liiite liiite grann för att ta en nappflaska som stod i diskmaskinen, överst, närmast.

Givetvis small det bara till i ryggen och det är väl därifrån ordet "ryggskott" kommer. Det gjorde så jävla ont och den dagen gick jag hjälpligt med kryckor, framåtlutad som ringaren i Notre Dame.

Igår och idag är läget lite bättre. Jag klarar av att gå här hemma utan kryckor, men det gör jävligt ont i ryggen och jag kan absolut inte hantera min lilla bebis alls. Ligga brevid en stund och amma, eller hålla i honom om han sitter still en 15 sekunder är vad jag klarar av i nuläget.



Jag orkar banne mig ingenting just nu. Värktabletterna gör mig alldeles trött och halvt osammanhängande. Maken är också helt slut efter att ha tvingats ta över allt ansvar här hemma, dag som natt.



Årets valborgsfirande blir nog inte något i hästväg direkt. Vi hade tänkt träffas med lite kompisar och grilla och ha trevligt, men vi orkar inte, så vi har ställt in i sista stund.

Oh well. Det blir en valborg nästa år också.