Det har gått 15 år sedan den där måndagen då min dotter kom till världen.
Kl 13:05 såg hon dagens ljus för första gången och jag var lättad, rörd och alldeles betagen. Hon var den vackraste bebisen jag någonsin hade sett. Bruna ögon och mörkt hår.
Jag var arton år och nybliven mamma. Med studenten på dagen tio månder bakom mig.
Det känns både som igår och som evigheter sedan. Tiden har gått så otroligt fort.
lördag, april 11, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
fina fina dotter!
SvaraRaderaVad gillar hon att göra? Mkt fin tjej.
SvaraRaderaHade hon bruna ögon redan från början alltså? Jag undrar givetvis för att min karl är ganska mörk och vi är så nyfikna på hur 'blandningen' ska bli i vår pöjks färger.
Milla: Ja, hon är underbar!
SvaraRaderaAmanda: Hon är nog den mest konstnärliga 15 åringen i Norrbotten. Ritar hela dagarna och har enormt mycket talang för allt konstnärligt/pyssligt.
Hon hade faktiskt bruna ögon redan som bebis. De skiftade lite i mörkblått första tiden, men det var ingen tvekan om att brunt var färgen som skulle stanna. Hon har haft samma ögonfärg/hårfärg/hudfärg hela livet. Pojkarnas ögonfärg har förändrats allt eftersom. Storebror hade mörblå vid födseln men har nu grönblå ögon. Lillebror har blå. Jag har blågrågröna och maken har blå. Pojkarna har hårfärg som sin pappa, men mörkare och längre ögonfransar och ögonbryn. De fick det bästa av oss båda. :-)
Härligt! Peppa och hjälp henne att fortsätta med skapande verksamhet ambitiöst/professionellt allt vad ni kan. Jag önskar så att jag hade fattat att det fanns illustratörsutbildningar när jag var under tjugo och inte över trettio - och hur såna utbildningar ofta hjälper en att slipa sin begåvning och få in en fot i en underbar bransch.
SvaraRadera