The time is now

Dagens soundtrack på kontoret idag. Jag sitter ensam och jobbar på valborgsmässoafton. Huset ekar tomt, bara Molokos stämma ljuder över tystnaden: Give up yourself unto the moment, the time is now.

Jag tar till mig av musiken och inspireras av de bitar som passar.

Vilka låtar inspirerar dig?

Födelsedag

Finaste älsklingen fyllde 36 idag, och fick en moppe i present av släkten. Och nu pratar vi inte om en sådan där EU-variant som man kör på bilvägarna, utan en 30-moppe som han kan puttra på till jobbet på cykelvägen. Mycket smidigt och väldigt uppskattat. Det var liksom moppe eller en till bil, och vi kände båda att moppe var billigare, smidigare och mer miljövänlig. Iallafall på sommarhalvåret. Storasyster 16 år, ögnade det svart-röda (favoritfärgerna) spektaklet med svårt ha begär i blicken. Men jag fick inte heller någon moppe när jag var i hennes ålder (ja faktiskt aldrig senare heller om vi skall vara petiga) så hon har det inte värre än vad jag hade det.

Annars då. Jo bara bra tack. Får mastodontmycket gjort nu när jag äntligen har ett kontor att gå till. Tänk att det skall vara sådan skillnad på att sitta vid en dator jämfört med annan, bara för att den finns på ett annat ställe. Men det känns verkligen totalt annorlunda, och framförallt extremt bra.

Jag har till och med kommit iväg och lunchtränat både igår och idag. Missade Yogalates-passet igår eftersom det tog tid att larma kontoret som jag skulle, men jag körde järnet i gymet på cross-trainern och sedan lite styrkträning. Idag var jag på spinningpasset på lunchen och höll på att cykla mig själv blå av andnöd, men det kändes bra efteråt. Jag träffade Petra också vilket var jättetrevligt! Kände att jag saknade Mió och Zeb och alla underbara människor som hade syjunta med mig i vintras.

Carnivàle

Nu har jag sett igenom båda säsongerna av Carnivàle, och jag sörjer att det inte finns fler säsonger eftersom HBO lade ner serien på grund av att den kostade så mycket att göra.

Jag fick tips om Carnivàle på Amandas blogg och jag håller verkligen med om att den har likheter med Styggelsen. Carnivàle känns som en mash-up mellan Styggelsen och Twin Peaks i TV-form, och jag gillar det verkligen.

Rekommenderas för alla er som gillar bra TV med lite övernaturliga inslag och fantastisk scenografi.

Men hur svårt kan det vara att skriva en affärsplan?

Andra dagen på kontoret och jag sitter och filar på en affärsplan.

Jag kom hit sent efter att ha fipplat med cykeln tills jag nästan fick ett bryt. Jag menar, hur svårt skall det behöva vara att pumpa två cykeldäck? Tydligen jättesvårt om man inte hittar rätt munstycke till kompressorn. Och så är jag så jäkla envis att jag står och svär och letar trots att mängden bråte i vårt garage borde verka avskräckande även för den mest härdade av hamstrar. Det slutade med att jag fick leda cykeln till Shell och pumpa däcken där, vilket var betydligt smidigare än allt bängel jag fick genomlida bara för att jag prompt skulle pumpa cykeln hemma. Bah.

Men med cykeln pumpad så cyklade jag sedan i uppförsbacke hela vägen till kontoret på mina otränade ben och tänkte hela vägen på att jag måste börja träna igen. Jag avskyr denna viktångest.

Nu skall jag jobba.

Första dagen på nya kontoret

Hej hej! här sitter jag och vinkar från mitt nya kontor på Krenova.

Jag har fått en arbetsplats här och det känns otroligt skönt att kunna "gå till jobbet" istället för att sitta hemma där bergen av tvätt att vika, disk att plocka ur diskmaskinen och leksaker att städa undan stör mitt flow. Där är det nästan omöjligt att försöka få någonting gjort.

Här på kontoret känns allt annorlunda. Jag sitter och skriver på en Mac(!) vilket känns lite ovant och nytt. Rummet är stort och ljust och det finns ytterligare fem arbetsplatser förutom min här inne, även om jag är ensam på plats för tillfället. Jag väntar med spänning på om det kommer hit några andra idag. Hittills har jag bara träffat en av dem för några veckor sedan när jag var här och hälsade på.

Nu skall jag lugna pirret i magen och ta itu med dagens "to do"-lista.

Vovvetårta x 2

Igår bakade jag två valptårtor till en liten tjej.
De innehåller ljusa bottnar med persikomousse, oboygrädde med flagor av vit choklad och vaniljgrädde under locket av marshmallowsfondant.

Den här vovven bor på en bondgård och fick sällskap av en anka.

Den här vovven är en liten Ferdinandliknande stabbig sak som trivs bäst bland blommorna.

More to come

Fullt upp med tårtbak nästan hela dagen idag, men på eftermiddagen händer det något extra spännande för min del. Mer om det får ni veta senare.

Tillbaka till verkligheten

En fullspäckad helg senare, med väldigt mycket snack om vulkanaska och flygets vara eller icke vara, så är jag äntligen hemma igen. Nattåget tog mig tack och lov raka vägen från Västerås hem till Luleå, och jag lyckades faktiskt till och med boka in mig på en sovvagn på hemresan så, så värst mycket bekvämare än så blir det inte på norrlandståget.

Tröttheten gör sig påmind mest av allt. En natt på tåget är inte särskilt uppiggande, och just nu känns det som att jag simmar fram i sirap. Jag har nyss hämtat på dagis och måste strax åka vidare med Storebror som har street dance-träning. Raka vägen tillbaka till verkligheten med andra ord.

Chefen ringde idag för att kolla lite detaljer med mig om kommande tider och gjorde mig otroligt glad.
-"Du gjorde ett sådant makalöst bra jobb i höstas, så vi vill verkligen att du kommer tillbaka i höst"".
Den feedbacken gjorde verkligen min dag. Det skall jag leva på länge.

X2000

Äntligen väg med tåget. Första gången på X2000, så lyxigt. Konduktören varnar för komfortproblem trots att tåget galet smidigt. Då skulle ni ha åkt med ett vanligt norrlandståg, bortskämda sörlänningar. Då hade ni fått känna på komfortproblem. Nu: mer Carnivale.

Carnivale

Snart högakusten-bron, jag ser på Carnivale på datorn. Riktigt bra serie.

På bussen

05.45 gick bussen. Nu ska vi ner till sundsvall. Jag är redan leds. Bara 6 timmar kvar tills vi får byta till tåg. Wiii...

I'm feeling blue

Jag var övertygad om att jag i morse skulle vakna upp med en fet blåtira på mitt högra öga.
Vid tretiden på natten gick jag nämligen på toa, fortfarande halvt sovande, och orkade inte tända lampan. På väg ut ur toan missbedömde jag var dörröppningen var och smackade in ögonbrynet rätt in i dörrkarmen så det smällde om det. Det gjorde fasligt ont, men jag vacklade bara vidare till frysen, drog fram en Hot-Cold pack och lade mig att sova med den tryckt mot pannan med en övertygelse om att ingen skulle tro mig när jag i helgen skulle behöva förklara att jag "gick in i en dörr".

Peppar, peppar, än så länge lyser blåtiran med sin frånvaro. Puh.

Ändrade planer

Mitt dygn i Stockholm gick om intet.
Istället kommer jag att få tillbringa hela fredagen från 05:45 på en buss först ner till Sundsvall, och därifrån med tåg ner till Västerås, innan jag är framme vid sjutiden på kvällen. Så kan det gå.

Mitt flyg är inställt

Vaknar av ett SMS från SAS om att mitt flyg är inställt. Efter många om och men så får jag veta att det beror på vulkanutbrottet på Island.

Jag som bara hade ett ynka dygn i Stockholm att se fram emot har nu ingen aning om jag tar mig ner idag överhuvudtaget. Jag hoppas att det åtminstone går att flyga imorgon så att jag inte missar uppdragsledarutbildningen i Västerås i helgen.

This was me then

Jag hittade mina gamla dagböcker igår av en slump när jag letade efter gummistövlar till barnen.

I de där dagböckerna har jag desperat skrivit ner mitt liv och mina känslor i flera års tid, och jag har aldrig tidigare än nu, femton år senare, så tydligt reflekterat över vem personen som skrev dem var.

Jag var ständigt på jakt efter bekräftelse. Jag var inte den vackraste, inte den populäraste, inte den smartaste, men ändå så vansinnigt driven att bli älskad, bli bekräftad, att få vara någon speciell, en stjärna, att jag gjorde allt för att synas. Så plågsamt enkel att ta sikte på och skjuta ner. En perfekt måltavla för jantelagsklubbens regel nummer ett: Du skall icke tro att du är något.

Plötsligt är det så tydligt för mig. Jag var Rachel i Glee.



Och det gör lite ont i magen när jag tittar på Glee och Rachel i synnerhet, både av igenkänning och av medlidande. För trots att hon är så otroligt käck och vidrigt självupptagen, så söker hon bara efter en enda sak: kärlek.

Motivation inför beach 2010

5 minuters löpning ger lika mycket som 30 minuters promenad!

Home at last

Mobilbloggande i all ära, men jag ryser av att se vilken dålig kvalitet det blir på bilder från min mobil. Hu.

Status just nu: Ordentligt mör. Jag inser varför Anja har så stora benmuskler. Det är jävligt tungt att åka slalom! Benen skakade som små asplöv av ansträngning när jag åkte.

Tadaa!

'en applåd vill jag ha, Mamma'

Dag 2

Bättre väder och backar än så här kan det inte bli.

Slalom

Killarna laddar! Snart upp i backen.

Lyssnar just nu på

Otroligt spännande och bra. Jag ser verkligen fram emot filmen.

Glad påsk!