Vinter

-Jag sade ju att det skulle komma snö!
Lillebror tittade triumferande ut genom fönstret igår morse och konstaterade att det äntligen var vinter ute och att han skulle få åka bob (/rattkälke/snowracer, välj själv) till dagis. För första gången efter operationen gick dagislämningen utan hysterisk gråt och hulkningar. Mitt mammahjärta har nästan brustit varje gång när Lillebror förtvivlat upprepat "jag vill vara hemma med diiig mamma!" när jag har lämnat honom på dagis och sagt hejdå. Men igår och idag var han äntligen tillbaka i sina gamla vanliga takter, med en kram, en puss, ett stort leende och en snabb vinkning innan han sprang in till sina kompisar för att leka. Lättnaden är enorm.

Morgonpromenaden till dagis förvandlades raskt till ett träningspass eftersom det hade kommit en decimeter nysnö under natten. Att först dra en treåring på oplogad gångväg till dagis och därefter plumsa upp och nerför branta kullar i mjuk otrampad snö blir svettigt och alldeles, alldeles underbart. Särskilt dagar som dessa då temperaturen ligger på -6 grader, solen är på väg upp och jag är den första som trampar spår i vinterlandskapet framför mig.
Ett Hallelujah moment.
Och det skall gudarna veta att jag verkligen behöver röra på arslet. Vågen pekar uppåt igen efter att jag försummat träningen under hösten och varit svårt B&J-beroende. B&J är knark för mig och jag kan inte låta bli, Cause it feels sooo good.