Klagovisa

Jag har ungefär en miljard knottbett från att ha spenderat lördagen på bröllopet i Finland ute på landet. Fötterna är värst. Mina sandaler (som jag var tvungen att ta på mig efter att fötterna började värka av mina högklackade coch svällde oroväckande mycket) lämnar tyvärr alldeles för mycket bar hud där de små krypen kan bita och jag har bölder som kliar, kliar, kliar så infernarliskt mycket att jag knappt kan sova. Förutom fötterna är benen, rumpan och insidan av låren fulla med bett. Att stå och fotografera i en vid klänning med den mängden knott på bettet är kanske inte att rekommendera. Man lär sig av sina misstag.



Förutom knottbetten så är jag nästan halvdöd av trötthet nu. Det tar hårt att jobba och tvingas stiga upp från stolen på jobbet i tid och otid när det plingar i dörren och kunder vill hämta bilder. Jag hatar det där ljudet. Det medför a great deal of pain. Jag tycker inte om att ha ont.

Måndagmorgon

Måndag morgon. Mina två semesterveckor är över, idag börjar jag jobba igen.

Det är konstigt det där med vilken ångest det för med sig trots att man trivs så bra på jobbet.



I lördags var vi på bröllop i Finland. Min kusin gifte sig och det var en speciell känsla att gå på bröllop för första gången som gift. Istället för att tänka "en dag kanske jag står som brud och skall gifta mig" så tänker jag tillbaka på mitt eget bröllop och hur det kändes. Jag är verkligen helnöjd med mitt bröllop.

I Finland träffade jag en hel bunt med släktningar. Alla hade förändrats så mycket att jag knappt kände igen de flesta. Iallafall inte mina yngre kusiner som nu plötsligt var vuxna och hade egna barn. Tiden går så fort.

Kommentarerna haglade hela kvällen, och det kändes som att alla frågade om jag verkligen var säker på att det inte var tvillingar i magen.



Nu måste jag dra till jobbet.

Aj som fan!

Jag skulle bara flytta lite på marsvinsburen utomhus och drog den mot mig, med följden att den råkade komma åt min högra stortånagel och sen bara forsade det blod från under nageln.


Jag har tappat nageln på stortån två gånger tidigare så den har aldrig vuxit fast på samma sätt som på vänstra foten. Nu sitter nageljävlen bara fast i kanterna och det kommer massor av sårvätska ur den hela tiden och det bultar och värker fast det är två dagar sedan det hände.


Det som känns extra roligt är att jag inte kan ha några som helst täckta skor, och att jag skall på bröllop imorgon och det blir ju lagom snyggt med högklackade skor med öppen tå när ena tån är helt inkapslad i plåster och bandage. Dessutom får jag vara livrädd för att någon skall komma åt den eller trampa på den hela tiden. *suck*



----------------------------------------------------



Nu bultar det i tån som bara den. Från att ha gjort ont när jag går eller råkar röra den, så gör den nu ont precis hela tiden. Dessutom har tån svällt. Den börjar se lite grotesk ut jämfört med den vänstra stortån. Helvete.

Torka

Bloggtorka.

I den här underbara sommaren har jag ingen lust alls att sitta vid datorn överhuvudtaget.

Sista semesterveckan för både mig och maken och vi försöker vara ute så mycket som möjligt.

Idag har vi grävt nytt jordgubbsland. Spännande nyheter eller hur.

Bloggtorka som sagt.

hmmm

Undrar om det kommer nya bankkort automatiskt eller om man måste ringa och beställa det nu när man har bytt namn?

Gravidmonstret har vaknat

Kissnödig som fan, förbannad jävla foglossning som gör att jag vill skrika varje gång jag måste vända på mig på den förbaskade handduken på sandstranden som är så hård att jag bara vill sitta och vråla ut min frustration som vilken arg unge som helst. Och vända på mig måste jag. Ofta. Det är för varmt, det är för hårt, jag kan inte ligga på mage fast det är det jag helst av allt vill. Ingenting är bra, jag vill inte vara på den här jävla stranden och så blir det som det blir: att jag skäller ut maken bara för att han har det så förbannat skönt och ligger och somnar på mage av alla sätt, och snarkar.

Det är orättvist.

Maken blänger och säger att det är tur att han älskar mig så mycket med tanke på hur otrevlig jag kan vara ibland.



Gravidmonster är vad jag är.

Semesterbilder

Lite stugbilder från veckan.
Vi har fått "ärva" en vindsurfinbräda från släkten i söder och maken är inte sen att börja använda den.

Trots klagomål om "byiga vindar" och annat så klarade han det faktiskt riktigt bra för att vara första gången på över femton år.

Jag hade hysteriskt roligt på bryggan emellanåt när jag stod där med magen i vädret och såg honom bada med brädan på de mest komiska sätt.

Sonen vill också surfa som pappa.

Efter en hel dag utomhus i varierande väder är det superskönt att bara sitta i soffan och läsa tillsammans med svägerskan.

mrs Procrastination

Sitter och vältar mig i bröllopsbilderna och gör allt jag kan för att undvika att göra det jag måste allra mest; nämligen att rengöra marsvinsburen. Uäck. Hatar pissigt spån.

Mitt nya jag

Idag kom bekräftelsen om mitt namnbyte från skatteverket med posten.

Det känns både coolt och overkligt att se hela mitt fullständiga nya namn på personbeviset.

Undrar hur länge det tar innan man har vant sig vid att presentera sig med sitt nya namn och att skriva under med det.

Måste bara...

Jag bara måste göra ett inlägg. Om en skönthetsprodukt.

Jag som aldrig skriver om sådant.

Men det här.



Jag läste på Kattis blogg om den för ett par veckor sedan och tänkte att "vad fan, jag kan ju unna mig och testa" och beställde raskt en burk för dryga femhundra spänn inkl. frakt. Jag som aldrig köper dyra krämer. Det enda jag lägger pengar på är smink från Make-up store. I vanliga fall.



Jag har alltid haft halvtaskig hy. Jag har haft finnar och pormaskar och kvisslor och både fet och torr hy och gud vet allt, sedan jag var nio. Jag har alltid tittat avundsjukt på alla tjejer som aldrig har problem med sin hy och tänkt att jag får leva med min. Jag har testat allt, men inget som faktiskt har funkat, tills nu.



Jag säger bara: Hope in a jar.

Värt varenda jävla öre.

Jag går omkring och är helt förundrad och bara känner och tittar på min hy som är helt fantastiskt fin. Inte en finne, eller pormask så långt ögat når. Jag är helt såld.

Jag säger det igen: Hope in a jar. KÖP!!

En liten rapport.

Precis hemkommen från stugan i skärgården. Vi har varit där några dagar och bara slappat och inte kollat ett dugg på TV eller haft det minsta sug efter minsta lilla dator med internet. Det har varit jätteskönt.



Vi kan fortfarande knappt fatta att vi är nygifta! Det känns så overkligt.

I flera dagar efteråt kände vi båda någon slags "bakisångest". Inte över att vara gifta, det känns hur jävla bra som helst, men över allt annat praktiskt: "har jag betalat allt, är allt igenlämnat, hade alla kul, vi glömde att göra det där, osv, osv, osv".

Vi gjorde nämligen misstaget att åka tillbaka till herrgården på morgonen för att äta frukost tillsammans med våra gäster och hamnade istället mitt i allt det praktiska undanstädandet. Kanske inte vad man önskar sig första morgonen som fru. Men, men, allt kan inte bli perfekt uttänkt.



I varje fall som helst så känner jag mig otroligt tacksam över mitt fina bröllop, över alla fina vänner som kom och firade med oss och framförallt över att jag nu har dubbla ringar på vänster ringfinger och kan titulera mig mrs Nilsson.

Jag inser att jag har en hel del bloggande att ta igen. Posta bilder från möhippa och bröllop, och ge en detaljerad beskrivning av själva bröllopsdagen. Men jag orkar inte nu. Idag skall jag bara gosa ner mig i soffan framför en film med min man och bara njuta.

Igår

GIFTA!!!

Bara timmar kvar!

Tretton och en halv timma kvar tills jag blir fru istället för fröken.

Det är så overkligt att jag inte ens har vett att vara nervös än.



Klänningen blev klar ikväll vid tio tiden, och det var verkligen dags att få den klar. Det blev en detalj mindre än jag hade tänkt, för jag hann inte mer, men det får gå bra ändå.



Igår blev jag möhippad. Mina tjejkompisar kom helt plötsligt in genom dörren vid tre tiden på eftermiddagen när jag satt som bäst och sydde på min underkjol. De tog med mig några roliga grejer. Den första är hemlig och den får jag inte berätta om för någon, och efter det hade vi en jättetrevlig picknick i en park här i stan, och vi hade fantastiskt tur med vädret. Det var alldeles varmt och soligt, och både i förrgår och idag har regnet öst ner stora delar av dagen. Efter picknicken tog de med mig till en studio där jag fick träffa en kille som var superduktig på att spela piano, och sen kompade han mig så fick jag sjunga och spela in några låtar till en egen skiva. Tjejerna var med och körade på några. Det var verkligen hur roligt som helst. Min hals ville bara inte vara med riktigt. Jag var så hes och de gjorde riktigt ont att sjunga i slutet, men det var det ändå värt. :-)



Jag kom hem vid midnatt och sedan imorse har det varit full rulle och rena tomteverkstan här hemma. Jag har delegerat allt som inte har haft med klänningen att göra och vi har som tur är haft många som har kunnat hjälpa till. Jag vet inte vad vi hade gjort utan alla dem.



Nu har jag nyss badat, och snart är det läggdags. Imorgon (eller rent tekniskt idag faktiskt) när jag vaknar skall jag till frissan och sen skall jag faktiskt GIFTA MIG!!

Hur vuxet är inte det på en skala?!

Countdown... bara fem dagar kvar....

Jag hinner ju knappt blogga nuförtiden.



Jag har jobbat hela dagen idag. Det har varit brudpar på jobbet från klockan 10.45 till 18.00. Jag känner mig helt knäckt. Det är så kul att se alla fina brudpar, och jag kan knappt fatta att jag själv skall vara brud om några få dagar. Samtidigt som det är roligt att vara med och fota dem så kan jag inte låta bli att känna att jag blir lite "mätt" på bröllop. Det känns inte riktigt lika speciellt när man fotar andra brudpar på löpande band bara dagarna innan. Men det kommer säkert att kännas annorlunda när jag själv väl står där.



Igår blev jag bjuden på trerätters middag och bastubad med E och I. Det var väldigt trevligt, och jag blev så glad över att de hade tänkt på mig och fixat det där för min skull! Jag känner mig så tacksam så har så fina vänner.



Sambon är iväg på svensexa idag. De rövade bort honom imorse när vi var på Jysk för att "köpa nya sängkläder". Han var hem en kort sväng vid sjutiden iklädd tajta rosa mjukisbrallor och ett linne. Han lyfte på tröjan och visade runda märken över hela kroppen efter att de hade spelat paintball. "Jag fick springa och så sköt de andra". Han verkade ha haft jättekul.

Jag är så glad för hans skull! Han var bara hem och hämtade lite ombyte innan han skulle iväg och basta och gå ut på krogen tror jag. Det lär bli sent innan han kommer hem inatt.



Nu måste jag sy lite till innan jag går och lägger mig. Jag är så vansinnigt trött, men jag kan abslut inte slappna av innan jag har fått lite gjort på klänningen som fortfarande inte är klar.

Stress och träning

Idag har vi varit på vigselsamtal i kyrkan. Vi har haft ett långt samtal med prästen som skall viga oss, tränat på att gå i kyrkan och gått igenom hur hela vigseln kommer att bli. Det är inte utan att det svämmade upp tårar i mina ögon redan nu när vi övade och sambon högt och tydligt sa "JA" så det ekade i hela kyrkan när prästen på prov frågade om han ville ha mig till sin hustru.

Det känns så overkligt.

Och samtidigt så är jag så stressad över att hinna färdigt klänningen och allt annat som skall hinnas klart att jag inte alls har tid att bli nervös.

Kände bebisen sparka ordentligt i magen medan jag satt vid symaskinen i förmiddags och det slog mig hur den här magen har vuxit och jag knappt har hunnit med. Förra gången jag var gravid hängde jag varje dag på olika graviditetsforum och tänkte hela tiden på vem det kunde vara i magen. Nu känns det som att magen bara hänger med och finns där och gör sig påmind ibland, mest genom krämpor av olika slag.

Den här graviditeten går så fort.

Sommarkväll

Jag har flyttat ner den gamla radion från övervåningen så att den står brevid mig på golvet i vardagsrummet. Jag har dammsugit och skurat golvet efter att barnen sprungit där med sommarsmutsiga bara fötter. Jag sitter och klipper tyg och lyssnar på Alexandra Rapaport berätta om sin döende cancersjuka mamma i radions Sommar.

Solen har sjunkit ner ovanför hustaken men utomhus är det ljust och ljuset som faller in på mitt tyg genom de öppna persiennerna är precis tillräckligt för att jag skall se att jag klipper rätt.

Barnen har gått och lagt sig, men sover inte än.

Min blivande man står i köket och tar hand om maten vi åt till middag.

En kväll denna sommar som jag vill minnas. Den innehåller det där sommarlugnet som jag har saknat hela vintern.