Stress och träning

Idag har vi varit på vigselsamtal i kyrkan. Vi har haft ett långt samtal med prästen som skall viga oss, tränat på att gå i kyrkan och gått igenom hur hela vigseln kommer att bli. Det är inte utan att det svämmade upp tårar i mina ögon redan nu när vi övade och sambon högt och tydligt sa "JA" så det ekade i hela kyrkan när prästen på prov frågade om han ville ha mig till sin hustru.

Det känns så overkligt.

Och samtidigt så är jag så stressad över att hinna färdigt klänningen och allt annat som skall hinnas klart att jag inte alls har tid att bli nervös.

Kände bebisen sparka ordentligt i magen medan jag satt vid symaskinen i förmiddags och det slog mig hur den här magen har vuxit och jag knappt har hunnit med. Förra gången jag var gravid hängde jag varje dag på olika graviditetsforum och tänkte hela tiden på vem det kunde vara i magen. Nu känns det som att magen bara hänger med och finns där och gör sig påmind ibland, mest genom krämpor av olika slag.

Den här graviditeten går så fort.