Jag måste ha denna bok

Botaniserar i recepthyllan hos svärisarna och hittar en måste ha-bok. Drömmer mig bort till kladdiga chokladpajer och himmelskt mastiga chokladtårtor.

Klappar jag fick

Ett jättetrevligt förseglat fodral... utan skiva. WTF! Och på butiken var de slut så jag fick inget spel när jag gick tillbaka med fodralet heller. Storebror och jag är djupt besvikna. Jag får beställa spelet någonstans ifrån.

Handsfree till min mobil. Men vilken skall man ha? In ear-modellen som här ovan, eller sådana gossiga som man inte trycker hela vägen in och därför hela tiden ramlar ut. Fördelen med de senare är att jag då även kan höra omgivningen lite istället för bara mig själv flåsa som om jag hade försökt springa maraton men misslyckats. Ja ni hör: I lands-problem.


Den nya doften. Efter en hel dag fram och tillbaka mellan Åhléns och Smedjans parfymbutik med diverse dofter lite här och lite där som maken fick lukta på med jämna mellanrum, kom vi överrens om Christina här ovan eller Britney.
Jag ville helst ha någon Dioooor eller Chanellll eller något lite sådär vuxet, gott, lyxigt, men när de dofterna envisades med att kosta dubbla priset jämfört med de andra, och framförallt luktade de starkt av tvål eller som en medelålders cougar i jakt på lammkött, så fick jag lägga pinsamhetsfaktorn på hyllan och bara känna på dofterna och inte tänka på namnet på förpackningen. Med uteslutningstekniken utkristalliserades dessa två och Brittans doft var slut överallt så det fick bli Christina.

Ah, ljuva jul. Äntligen är du förbi.

Jul jul strålande jul

Sitter framför dotterns dator med sonen i knät och försöker få en snabb stund vid datorn. Dora utforskaren går för fullt här bredvid och jag gör mitt bästa för att stänga ute ljud- och synintrycken från programmet och bara... vara.

Julen har varit lugn och trevlig. Vi har knappt varit utanför dörren, mer än på själva julafton som vi firade hemma hos makens moster med familj. Skönt att för en gångs skull sitta i soffan och stirra på Kalle istället för att slava i köket. Yeah.
Den bästa julklappen var för övrigt lilla nykusinen som sprängde 1 kg vallen ett par dagar innan jul och nu i fredags fyllde hela 7 veckor. Men det är en lång resa och vi håller alla tummarna fortfarande så hårt det bara går.

Idag kom pappa också och hälsade på. Med sig hade han lite godis (4 askar) och en 6 kilos skinka såhär efter jul. Vi som inte ens har ätit upp den förra skinkan än. Jag tänkte vara smart och dela med mig med minst hälften till min bror med familj som är i stan på besök, men det visade sig att pappa hade köpt en likadan 6 kilos skinka till dem. Så om någon är sugen på lite skinka så finns det här i överflöd.

Annars känner jag verkligen att jag vill till gymet. Förutom att jag har tusen saker på min to-do-lista, så är min träning svårt eftersatt. Behöver verkligen komma ikapp med konditionen igen.

El Grano

Äntligen har vi köpt gran. Den bara stod där alldeles disneyaktig och vacker. Den första granen jag såg. Det har aldrig hänt förut. Köpa gran brukar ta lång tid.

Julen står och knackar på dörren

Snön vräker ner idag och jag har världens jäkla mensvärk så Lillebror och jag har inte varit utanför dörren ens. Istället somnade vi båda i soffan framför Dora utforskaren och vaknade av att Storasyster kom hem från skolan och förvånat undrade hur jag kunde ligga och sova till ljudet av Dora. Tydligen går det jättebra om man bara är tillräckligt trött, men drömmarna blir lite märkliga eftersom de även innehåller Dora, Boots och Swiper.

Annars då. Julen står för dörren. Granen är inte inhandlad, klapparna är varken inhandlade eller inslagna färdigt, julmaten är inte lagad och vi har inte städat hemma. Jag älskar julen, men jag börjar bli less på att vara den ständige projektledaren för att få ihop Operation: Jul.
Undrar vad som händer om jag bara skiter i att bry mig och låter resten av familjen ta lite ansvar. Jag vet inte om jag vågar chansa utan en vettig plan B.

Big lights will inspire you

Jag har alltid drömt om att åka till New York.
Jag vet egentligen inte vad det är som lockar, men den här låten, den här refrängen, den fångar precis det jag alltid har trott är New York.
En dag skall jag också åka dit och se staden med mina egna ögon.

Jag har sytt med darriga fingrar

Pyttelite seg idag, men faktiskt förvånansvärt pigg ändå efter gårdagens julfest hos Mió.
Jag hade jättekul, dansade mig alldeles svettig och lyckades otroligt nog dricka en lagom mängd vin.

Idag väntar terminens eldprov för nervösa Storebror som har dansuppvisning på Kulturens Hus. Jag har sytt en Robin Hood kostym med tillhörande hatt i filt under dagen, som han med trumpen min tog på sig innan han åkte iväg till genrepet. Vad som var felet fick jag aldrig riktigt klart för mig, kanske var det bara nerverna. Hur som helst så är ungen nu ordentligt stajlad och jag kan andas ut.

O helga Sissel

Jag jobbade för Röda Korset igår på Sissel Kyrkjebös julkonsert.
Herrejessus vilken pipa människan har.
När Sissel mot slutet tog i och sjöng ut O helga natt så var nog inte ett öga torrt på arenan. Det torkades tårar överallt och alla pensionärerna (jaja, men de är ju flest) ställde sig upp på sina sköra ben och gav henne en stående ovation. Själv hade jag också både gåshud och tårar i ögonen, för jag har då aldrig i hela mitt liv hört något så överjordiskt vackert på en konsert.
Och precis då infann sig julstämningen även för mig.

Halleluja och så vidare

I helgen möblerade vi om här hemma. Vi flyttade ner vår dubbelsäng till kontoret/gästrummet och så fick barnen egna rum uppe.
Den första natten var inte kul alls. Att behöva gå uppför trapporna varje gång Lillebror vaknade kändes inte som någon höjdare och efter halva natten orkade jag inte gå nerför trapporna igen utan slocknade i Storasysters rum som den här veckan står tom.
Men nätterna efter det.
Inte ett pip.
Han har sovit hela nätterna tre nätter i rad.
Och jag tänker inte alls säga peppar, peppar och ta i trä och spotta tre gånger över axeln eller allt vad man nu säger och gör när man helst av allt bara vill be till gud på sina bara knän för att ungen skall sova.
Istället tänker jag bara känna mig otroligt tacksam över att jag fått sova tre hela nätter i rad och jag tänker inte för ett ögonblick förvänta mig eller önska att det fortsätter. Jag bara tackar och tar emot.

Jobbcoach och träning

Idag har jag varit på ett givande möte med min nya jobbcoach. Det var betydligt mer givande än vilket besök som helst hos arbetsförmedlingen. Mycket positiv energi och pepp.

Efter mötet tog jag äntligen mig själv i kragen och styrde näsan raka vägen till gymet strax innan lunch. Tänkte för mig sjäv att jag skall gå på ett lunchpass, oavsett vad det är som står på scemat. Att stå och rycka i vikter lite förstrött kändes nämligen inte så motiverat så jag tänkte att ett pass passar bra och jag gissade att det skulle bli pilates, spinning eller något annat jag gjort förut, men se där tog jag fel.
På schemat stod cirkelträning, vilket jag upptäckte var styrketräning/kondition/funktionell träning i ett pass uppdelat på tolv olika moment. Och jääääääklar vilket pass. Jag kan inte minnas när jag någonsin har varit så slut med darrande muskler i hela kroppen. Inte ens boxningspassen var så här hårda. Det är första gången jag har varit så slut i armarna att jag inte ens klarat av att hålla mascaran uppe nog länge för att sminka mig, utan att ta stöd av den andra armen. Helt galet. Äntligen fick jag ett träningspass som liknar de jag har sett på The biggest loser, och tänkt att det där vore något för mig. Bränna lite fett, om man säger så.
Jag gissar att jag knappt kommer att kunna röra mig imorgon.

En utvilad morgon

Jag älskar söndagsmorgonar. Den enda dagen i veckan jag får sova tills jag vaknar av mig själv och känner mig ganska utvilad. Maken klev muttrande ur sängen vid halv sju i morse när Lillebror hade vaknat, och jag fick ligga kvar i värmen under täcket, trycka in öronpropparna och somna om med gott samvete eftersom det igår var jag som klev upp muttrande vid halv sju.

Vilken skillnad det är förresten. När jag var tonåring kunde jag utan problem ligga och sova till tolv och ändå var jag hur trött som helst. Nu vaknar jag vid nio och är helt utvilad och nöjd. Jag skulle aldrig kunna ligga kvar till tolv (om jag inte hade varit vaken hela natten).

När kliver ni upp en söndagmorgon då ingen väcker er?

På jakt efter en ny doft

Julen närmar sig med stormsteg och jag inser att min parfym snart är helt slut. Den har varit underbar, men nu känner jag mig less och redo för något nytt.
Att hitta en ny doft är lättare sagt än gjort. Det är en hel djungel där ute i parfymdiskarna, så jag tänkte få hjälp av er alla därute som kanske har bättre koll och något bra tips på en riktigt god, men inte tung doft.
Vilka är era favoriter?

Dead tired or just dead

Det är ju det här med sömnen. Asså jag pallar inte snart, som den eviga fjortisen i mig säger.

Sedan Lillebrors operation den 26 Oktober har han sovit så jävla sjuuukt dåligt. Han vaknar stup i kvarten vareviga natt och ropar Mammaaaaaaaaaaaaaaa och så får jag släpa mig dit för att försöka få honom att somna om. Mot morgonen efter en sisådär 4-7 trippar till hans rum när jag oftast äntligen somnat in ordentligt och är mitt i en dröm så ljuder larmet på mobilen och jag får närmast stendöd masa mig upp för att väcka liv i arga, sura barn som också har sovit dåligt.
Det börjar kännas som ren tortyr.
Jag märker att jag blir smått personlighetsförändrad av all sömnbrist. Jag har gått från arg och bitchig självömkan till gråtig apatisk självömkan. Allt in the name of tröttheten, tröttheten, tröttheten.

Och så var det någon slug jävel som kom på att den extra kryddan för att få de arbetssökande, slutkörda föräldrarna att jobba hårdare är att tvinga dem att söka arbete på heltid, men bara få ha barnomsorg 15 timmar i veckan.
För jag säger då bara det, jag hinner banne mig inte få en endaste liten pryl gjord på de där ynka femton timmarna. Femton timmar är ingenting när man har hundra grejer som helst borde ha tagits itu med för länge sedan.

Två dagar

På måndagar och fredagar börjar vi förmiddagen så här. Liggläge i soffan, nära, nära. Drifting in and out of sleep, på tv:n bolibompa.

Schwarzwald a'la Ina del 2

Bakade tårta igår. En favorit i repris men med hallon istället för jordgubbar eftersom det är december och färska jordgubbar inte direkt duggar tätt på ICA.

Marängbottnar med hasselnötter och mandel, fyllning av grädde med riven mörk choklad nötter och kakao, samt hallon och grädde.

Tre saker

Svar på Amandas bloggutmaning

Jag är för gammal för:
- att vara så brydd om frisyren att jag går ute utan mössa på vintern.
-
-

Jag är för ung för:
- att tycka att jag är för gammal
- bingolotto
- kaffe

Jag har lätt för att:
- gråta
- komma ihåg saker
- ta åt mig

Jag har svårt för att:
- bada kallt
- vänta
- lyfta tunga saker

Jag vill bli:
- framgångsrik
- tillfreds
- mer vältränad (smalare)

Jag är ohyggligt tacksam för:
- min familj
- min förmåga att se framåt och gå vidare
- att jag är bättre i ryggen

Vinter

-Jag sade ju att det skulle komma snö!
Lillebror tittade triumferande ut genom fönstret igår morse och konstaterade att det äntligen var vinter ute och att han skulle få åka bob (/rattkälke/snowracer, välj själv) till dagis. För första gången efter operationen gick dagislämningen utan hysterisk gråt och hulkningar. Mitt mammahjärta har nästan brustit varje gång när Lillebror förtvivlat upprepat "jag vill vara hemma med diiig mamma!" när jag har lämnat honom på dagis och sagt hejdå. Men igår och idag var han äntligen tillbaka i sina gamla vanliga takter, med en kram, en puss, ett stort leende och en snabb vinkning innan han sprang in till sina kompisar för att leka. Lättnaden är enorm.

Morgonpromenaden till dagis förvandlades raskt till ett träningspass eftersom det hade kommit en decimeter nysnö under natten. Att först dra en treåring på oplogad gångväg till dagis och därefter plumsa upp och nerför branta kullar i mjuk otrampad snö blir svettigt och alldeles, alldeles underbart. Särskilt dagar som dessa då temperaturen ligger på -6 grader, solen är på väg upp och jag är den första som trampar spår i vinterlandskapet framför mig.
Ett Hallelujah moment.
Och det skall gudarna veta att jag verkligen behöver röra på arslet. Vågen pekar uppåt igen efter att jag försummat träningen under hösten och varit svårt B&J-beroende. B&J är knark för mig och jag kan inte låta bli, Cause it feels sooo good.