Blablabla

Minus tjugo ute och vinden viner.
Jag tog mig till gymet ändå. 1.5 timme effektiv träning. Spinning, core och kondition. Jag känner träningsvärk igen i muskler jag hade glömt att jag hade. Känns underbart.

Något som däremot är mindre underbart är en viss kvinna på mitt gym som jag rent av hade förträngt under höstens träningsuppehåll. Hon envisas med att prata, precis hela tiden, oavsett vem som är i närheten. Där står jag i omklädningsrummet i godan ro efter duschen och har det lugnt och skönt utan barn som kräver uppmärksamhet och andra måsten. En halvtimma helt för mig själv. Bara ett par andra kvinnor som alla i tystnad byter om och gör sig i ordning. Och. Så. Kommer. Hon.
-"blablablabla, jeans på rea, blablabla, tvättstugor och grannar, bla bla bla, kan jag ha den här färgen? blablablablablaBLABLA..."
Hon pladdrar hysteriskt och i stort sett utan uppehåll till alla som är där som hon inte ens känner. Hon är som en liiiten ettrig fluga som surrar och surrar och surrar och aldrig slutar. Jag börjar tro att hon har en skruv lös. Eller kan hon bara inte läsa och tyda sociala koder?
Varje gång hon dyker upp på gymet (och hon verkar vara där jämt) så tänker jag ååååh nej! och får anstränga mig för att verkligen verka upptagen och ointresserad. Om man bara råkar titta åt hennes håll så sätter hon igång. Jag vet, för jag har till och med försökt att låta bli att ta av mig mp3-spelaren in i det längsta och lyssna på musik i mina väl synliga lurar, för att hon skall inse att jag inte är intresserad av att prata, men det hjälper inte. Då står hon istället och viftar tills jag råkar titta dit och så sätter hon igång.
Jag vet inte hur det är med er andra, men jag har svårt för att inte åtminstone vara hövlig och svara artigt åt främlingar som pratar med mig när jag står halvnaken i omklädningsrummet. Jag vill inte vara en otrevlig surkärring.
Men denna människa... Jag vill bara ha en fjärrkontroll och stänga av henne.