Vikten, vikten

Ställde mig på vågen i morse.
Jag visste att den skulle visa uppåt, men det var inte utan att jag fick dra efter andan när sifforna slutade blinka och stannade på domen. Jag har under höstens stress gått upp varenda litet kilo som jag i våras lyckades gå ner. Varenda. Kilo. Plus nio hekto till. Helvete.

Det är med andra ord inte ett dugg konstigt att det är jobbigt att böja sig ner och ta på sig skorna. Det är heller ingen synvilla att dubbelhakan har ökat i omfång igen och det är inte så att det bara känns som att kläderna sitter för tajt och trosorna skaver, de passar faktiskt inte riktigt längre.

I höstas när jag började mitt nya jobb så tänkte jag att jag förmodligen skulle gå ner i vikt av allt släpande på tung utrustning varenda eviga dag, all stress och brist på tid att äta mat.
Men vet ni vad som hände? Jag hade noll tid att träna och istället tryckte jag i mig mackor och godis i bilen på väg till och från jobbet för att inte svälta ihjäl under dagen och för att orka hålla mig vaken. Det där med svälta ihjäl var det nog ingen risk med tydligen. Uppenbarligen hade jag gott om mat och det var visst inte alls särskilt synd om mig när jag missade luncher och istället höll mig mätt på choklad. I efterhand var det kanske inte så smart. Jag tror jag hade lite otur när jag tänkte där.

Så nu är det bara att säga hejdå choklad och hej gymet!