Det där med åldern

Jag läser på Annas blogg om vad som är rimliga krav att ställa på en nioåring som suckar och stönar så fort det skall hjälpas till.
Jag är ganska övertygad om att det hör till åldern.

Om jag ser till mina egna barn, så älskar Lillebror 3 år att duscha och bada, och hjälpa till med allt som jag ber om hjälp med. Det spelar ingen roll om det handlar om att skura toalettgolv, diska, eller baka godis, han gör allt strålande lycklig och hellre än bra.

När det gäller Storebror som är 8 år så gjorde han också det när han var i den åldern.
Nu får jag istället ett rungande "MEN ÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHH, MAMMA DU ÄR SÅ OSCHYST! OSCHYSTASTE MAMMAN I HELA VÄRLDEN!" när jag tvingar honom att duscha och tvätta håret tre gånger i veckan. Han beter sig som att jag skall raka av honom håret och låsa in honom i en kall källarhåla resten av dygnet, och inte alls sådär tacksamt över att han har fri tillgång till varmt rinnande vatten och två föräldrar som gärna hjälper honom med själva hårtvätten. Det spelar ingen större roll vad det är, allt utom det han själv har bestämt för stunden är pest och pina och otroligt oschyst och kravfyllt. Han är så dramatisk med himlande ögon, djupa suckar, vredesutbrott och tårar, att det är svårt att vara neutral till hans reaktioner. Jag kämpar med att hålla masken trots att jag inombords själv växlar mellan skratt, gråt, uppgivenhet, ilska och irritation.

Storasyster var likadan i den åldern, även om hon var betydligt stillsammare till sinnet för det mesta. Men då har hon också alltid varit en "pärlplattan flicka", ni vet, typen som sitter lugnt och pillar med pärlplattor utan att klaga trots att livet ibland känns orättvist.
Men jag både minns och upplever de där växlingarna så väl. Från badälskande unge, till vattenskyende tweenie (såvida det inte gäller äventyrsbad såklart, då låter det annorlunda), till tonåring som man får tjata på att duscha snabbare om någon annan överhuvudtaget skall ha en chans att hinna duscha på morgonen.

Men lika självklart som att årstiderna växlar, är det självklart hos oss att var och en hjälper till efter sin egen förmåga (visserligen med varierande resultat när det gäller att få dem att verkligen utföra det hela). För Lillebror handlar det om att lära sig att tvätta händerna efter toabesök och kanske plocka undan tallriken från bordet. För Storebror handlar det om att lära sig vikten av att dessutom duscha och tvätta håret några gånger i veckan, byta underkläder och sockar varje dag, och börja lära sig att lägga smutstvätten i tvättstugan. Storasyster är nu så stor att hon nu dessutom går ut med soporna, plockar ur och i diskmaskinen, har en matlagningsdag i veckan, och tar ett varv med dammsugaren eller något annat som behövs om vi ber om det.

Jag har definitivt annat att göra än att gå och plocka upp efter barnen hela dagarna och sucka och stöna och vara martyr. Då får det hellre vara stökigt och dammigt ibland. Men till skolan skall de iallafall gå hela och rena.
That's how we roll, och det funkar hyfsat, även om det säkert inte skulle skada om jag orkade vara lite mer konsekvent och pedant. Men ärligt talat så iiids jag int'.