Natt två

utan tuttarna.
Han somnade ikväll helt utan minsta protest, halleluja.
Igår natt var inte lika rolig. Efter att ha somnat relativt okej på kvällen vaknade han två timmar senare och var totalt otröstlig.
-Mammaa...snyft...jag...snyft...vill..snyft...ha..snyft...min...snyftsnyftsnyft..tuttehee!
-Vännen, du har ju gett bort dina tuttar till tomten idag. Vi har inga tuttar hemma längre.
-ÅH NEEHEEEJ!...grååååååååååååååååååååååååååååt...(osv i all oändlighet).

Mitt hjärta höll på att brista. Det var så fruktansvärt synd om honom. Alldeles pytteliten låg han där i sängen med rödgråtna ögon alldeles igensvullna av alla tårar och grät ut sin förtvivlan och saknad över tuttarna som varit hans tröst de senaste tre åren. Fy tusan så hemsk jag kände mig som hade berövat honom dem.

Hur natten blir inatt återstår att se. Än så länge *peppar, peppar* sover han gott utan minsta lilla tutte eller tår.