Morgonpromenad och vägning

Maken har vabbat idag så att jag har kunnat jobba. Jag har haft ett fotouppdrag och både hunnit med en morgonpromenad och lunchträning. Energinivån har varit bättre jämfört med förra veckan då jag bara orkade promenera i 20 minuter innan jag var helt slut.

Dagens vägning gick bättre än förra veckan. -1.7 kg. Det får jag nog vara nöjd med. Totalt -8.6 kg på fyra veckor.

-bloggat med mobilen

Bollywood gör en Matrix

Nu börjar äntligen familjen återgå till det normala igen. Första dagen idag som alla äter som vanligt och inte längre har ont i magen. Själv har jag (peppar, peppar) klarat mig från magsjukan, vilket känns helt otroligt med tanke på mängden kräk jag har torkat sedan i måndags.

Nu till något helt annat.
Jag gillar riktigt bra actionfilmer. Matrix är en stor favorit, och jag kan inte annat än gapa och skratta högt åt den här Bollywood-rullen som är som Matrix, Transformers och Terminator ihopslaget. De sparade verkligen inte på krutet här.

The Pacific

I höstas såg jag the Pacific och blev helt tagen.
SVT visar den just nu och jag kände att jag måste skriva om den, för så bra är det.

Jag vet att krig inte är allas cup of tea, men när det är så här välgjort och gripande så tycker jag faktiskt att man kan ge den här miniserien i tio delar en chans.

Fortfarande flera månader efteråt kan jag gå och tänka på Sledge och Leckie och de andras öden. För självklart är det verklighetsbaserat och inte hittepå bara för att det skall bli bra action.

Sledgehammer. Han behöver en kram.

Bara tanken på att behöva gå i land här är ofattbar. Ändå gjorde de det. Steg i land och dog i drivor.

Håller tummarna

Nu kräks maken också.

Sjväl går jag och känner efter mest hela tiden och funderar på om jag mår illa eller inte.

Vill helst bada i alcogel för att vara på säkra sidan att jag inte blir smittad.

Och just när jag trodde att Lillebror var färdig med magsjukan så fontänkräks han ner min finaste yllekofta som det är handtvätt på.

Nu skall jag lägga mig och hålla tummarna att jag får vakna frisk imorgon.

Xtravaganza, vägning 4. (Dag 22)

Jag känner mig besviken efter dagens vägning. Bara -1 kg den här veckan. Jag hade siktat på -2 åtminstone, men så var inte fallet.

Jag tröstar mig med att -7 kg på 22 dagar är ganska bra, och att det inte är helt fel att ha minskat 8 cm i midjan, 7cm över höfterna och 3,5 cm över låren. Kanske är det så att kroppen behöver ställa om sig lite med tanke på den snabba viktnedgången.

It never ends. Del 2

Just när febern har släppt sitt grepp om lillebror och han blivit frisk nog för att gå på dagis igen, så drabbar nästa bakslag. Efter 45 min sömn i natt vaknade jag av att Storebror kräktes och strax efter var det Lillebrors tur.
Hello magsjuka med andra ord.

Jag försöker att inte vara bitter men när det för min del innebär femte veckan hemma från kontoret så är det svårt att vara positiv.

På soffan ligger nu två likbleka, darrande små killar med varsin hink bredvid sig. Det är väldigt synd om dem båda, så jag skall göra mitt bästa för att sluta vara ego och tänka på allt jag behöver göra.


-bloggat med mobilen

Sådär ont i magen-bra

Nu har Big Loves sista säsong börjat i USA. Jag ser med förtjusning och ont i magen samtidigt. Varje scen är så närvarande och smärtsam. Det är som att se en bilolycka. Jag vill titta bort, men jag kan inte låta bli att sitta stilla och ta in varje sekund.

Kakeltvist

Ja, jösses.
Att det skulle vara såhär svårt att komma överrens om kakel/mosaik till lilla lilla duschhörnan utanför bastun trodde jag inte.
Jag har haft hela bastun och duschrummet färdigplanerat i åratal redan. Planen var att det i duschhörnan skulle vara svart mosaik, och på väggarna utanför liggande panel, precis som i bastun. Golvet är också svarta klinkerplattor. Infälld belysning i taket. Fönsterväggen i duschrummet eventuellt något annat material för att det inte skall bli enbart trä.

Men nehe. Maken hävdar å det bestämdaste att "Det blir ju så dystert i duschen. Man seeer ju ingenting!"
Själv ställer jag mig frågande till vad exakt det är han behöver se så bra när han är i duschen?! Helt vanlig belysning i taket räcker väl ändå jävligt långt är min åsikt.
Jag vill ha spakänsla och trivselfaktor. Inte kliniskt vita kakelplattor för att jag skall se mig själv naken bättre.

Så nu behöver jag lite länktips och råd från er som är duktiga på inredning. Har jag rätt, eller är det jag som är ute och cyklar och maken som har rätt? Var hittar jag bra inspirationsbilder för badrum? Jag har bildgooglat mig blå vid det här laget och inte hittat riktigt det jag söker. Bara några enstaka påettungefär-bilder av en flyktig känsla av ungefär hur jag vill att det skall kännas där inne. Låter jäkligt vagt och flummigt. Men ni fattar.

Jag behöver hjälp att övertyga maken om att man visst kan ha mörkt kakel i duschen. Han tror inte ett dugg på att det är en bra idé.

Okej. Bara vitt och svart gillar han absolut inte. Framförallt inte ihop. Men sedär: kaklet i duchen är.. just det. Svart. En bild bara för att visa att det visst går att ha svart i duschen.

Mer med bara vitt och svart. Han hatar svartvitrutiga golv. Den här bilden vågar jag knappt visa. Det är också bara för att duschen är svart.

Här också. Svart kakel i duschen. Men ni ser ju själva hur myyysigt det är!

Nu börjar det bli lite orientaliskt här. Men mest för att visa att det faktiskt går att ha annat än bara vitt, vitt, vitt. Eller varför inte något så annorlunda som... blått? Ne. Jag tror inte det va.

Det här rummet gillar jag verkligen. Den röda väggen, de mörka plattorna. Bara govlet är lite mesigt.

Det här gillar jag också. Bortsett från den gula väggen.

Här går vi all out. Orientaliskt. Lila, rosa, ja rubbet. Jag gillart. Frågan är: hur länge? och passar det ihop med en bastu?

Morgonpromenader

Är min nya grej. Fast det är fortfarande fruktansvärt jobbigt att gå i en halvtimme ens.




-bloggat med mobilen

It never ends

Med risk för att låta gnällig så är det inte himla tyhyhyypiskt att de självklart ringer från dagis för att Frank blivit sjuk igen, efter att han varit hemma med öroninfektion hela förra veckan och nu bara hunnit vara på dagis sedan i måndags.

Jag skyndade mig dit, och mycket riktigt så hittade jag en väldigt hängig son, askgrå i ansiktet, med fleecetröjan på, huttrande om att han fryser. Hemma visade örontempen på 40,3 grader och jahaja. Vab igen då.

Missförstå mig rätt. Det är jättesynd om lillpysen.
Men hey. Det hade fan varit nice om jag fått en vecka att jobba ostört om dagarna efter tre veckors jullov och en veckas vab.

Annars då.
Redigerar bilder och jobbar med hemsidan. Tar upp typ all tid. Ångest ångest ångest. När skall jag bli klar?

Snyggodottern begärde fotografering i helgen.

Jajjamän. Dag 15

-2.9 kg den här veckan.
Totalt -5.9kg.

Insåg idag att jackan inte längre sitter tajt som korvskinn. Jag kan andas!


-bloggat med mobilen

Dag 14

Ibland vill jag bara desperat skrika
-GE MIG EN PRINCESSTÅRTA NÅGON!
Bara i fem minuter...snälla, snälla.

Sen kommer jag ihåg att jag har slutat med sånt.
Så dricker jag ett extra glas vatten sent på kvällen för att slippa somna hungrig.

Desperata tider kräver desperata åtgärder.

Imorgon vägning nummer tre och första gruppträffen.
4 veckor kvar av soppa och shakes.

Lård. Snälla låt mig ha gått ner jävligt många gram.

Xtravaganza dag 11

Nu flyter det på fint.
Jag drömmer fortfarande om mat. Men jag är inte hungrig och jag har inga problem med att bara äta soppor och kalla shaker.

Viljan att bli smal

Jag läste ett tänkvärt inlägg på Mitt viktlösa liv, och kan inte låta bli att posta min kommentar om min kroppsfixering här på min egen blogg också eftersom det är precis såhär det känns.

---------

Jag tycker att synen på min kropp blir mer dubbel ju äldre jag blir.
Å ena sidan är jag givetvis fullt medveten om att jag duger som jag är och det är mitt inre som räknas och jadijadijada.

Men, å andra sidan, så kan jag inte komma över den där tröskeln i självkänslan som gör att jag står framför spegeln varje dag och klämmer och drar i fettet runt magen och suckar och stönar VILL bli smal. Sådär som jag tog för självklart i tjugoårsåldern och som jag jagar, nu i trettio plus-åldern, med stirrig blick och en rädsla om att "det kanske inte går längre".

Terapi

Trots att jag inte äter fast föda för tillfället så kan jag inte låta bli att ställa mig i köket och göra något kreativt.
Så jag gör musli till resten av familjen, bara för att det är ett så bra sätt att stressa ner.




-bloggat med mobilen

Öronvärk och jobbångest

Tog bilden med mobilen på apoteket idag när vi satt och väntade i en evighet på att få köpa ut penicillinet.
Natten var vedervärdig. Frank har haft ont i örat hela natten och jag har knappt sovit en blund. På dagen slutade örat göra ont, men vi åkte till doktorn ändå som konstaterade att orsaken till att det slutat göra ont var att det gått hål på trumhinnan och varet runnit ut.

Min första jobbvecka efter julledigheten förvandlades snabbt till en vabvecka istället och jag har ångest och panik över att jag inte hinner jobba så mycket som jag borde för att få färdigt med hemsidan och allt som skyltar "under construction"-läge för tillfället.
Det dåliga samvetet äter upp mig inifrån.

Dag åtta -3 kg

Vägt mig på gymet och kört lite sprintar på bandet.
Vågen visar på -3 kg efter en vecka på xtravaganzas intensivprogram. Hade det varit mindre så hade jag varit grymt besviken. 500 kalorier om dagen skall väl ändå ge resultat.

-bloggat med mobilen

Trubbel med bilderna

Från mobilen. Helt plötsligt har alla bilder från telefonen jättedålig kvalla på bloggen efter uppladdning. Otroligt frustrerande.

Dag ett på xtravaganza såg förresten ut såhär. Jag vill mest bara dö av synen eftersom det ser ut som att jag sportar en preggomage i vecka 27 ungefär. Men inte då. All me, all fat.
Nåja. Nu är jag ute ur fettgarderoben så att säga.






-bloggat med mobilen

Det krafsar i natten

Jag fick ju som bekant med mig Amanda från affären häromdagen, men av olika anledningar (man vill ju ha lite lugn och ro när man läser, va) så har jag inte hunnit ta fram tidningen* och läsa hennes skräcknovell förrän igår.

Låg i sängen efter midnatt och läste.
Sen kunde jag inte sova.
Såg bara bilder för mitt inre och hörde ljud överallt.

Tack för det Amanda. Det är preciiis som det skall med andra ord. Jag som är spök/skräck/zombie-fantast har börjat bli lite luttrad och lite mer svårskrämd.
Men helvete. Amanda vet precis hur slipstenen skall dras för att jag skall ligga och stirra in i mörkret.

Nu kan jag knappt bärga mig innan jag får läsa nya boken.

*YourLife med Mia Skäringer på omslaget

Träning pågår

Och det är både själsligt skönt och satans jobbigt rent fysiskt. Jag känner mig
lite bortkommen och går planlöst och drar i grejer lite här och där men ingenting tungt. Jag är så otränad att minsta lilla promenad känns som att bestiga de syrefattiga höjderna av Mount Everest.


På plussidan kan nämnas att jag idag för första gången blev mätt på en portion soppa och ett glas vatten. Halleluja.

-bloggat med mobilen

Igår

Åkte jag slalom för första gången för säsongen och tackade min lyckliga stjärna att det var 16 minus ute eftersom jag inte fick på mig någon annan jacka än Ds gamla dunjacka som annars skulle ha varit för varm.


-bloggat med mobilen

Dag fyra

Jag tänker mycket på mat fortfarande. Kommer på mig själv med att stå och stirra in i kylen, innan jag minns att jag inte har något att hämta där.
Som tur är så är jag mycket mindre hungrig idag. Om jag bara kunde sluta tänka på cupcakes så skulle livet kännas lite lättare.

Jag längtar till måndag då jag får väga mig på gymet och förhoppningsvis få mer motivation att gå igenom det här.

Min middag bestående av grönsakssoppa och vatten kändes rätt fattigt jämfört med D:s stekta palt. Jag tänker målbild, målbild, målbild så känns det bättre.



-bloggat med mobilen

Ut i kylan (dag tre)

Första promenaden. Jag känner mig som att jag inte har använt benen på flera månader. Det är galet jobbigt och kläderna sitter åt som ett andra skinn.


-bloggat med mobilen

Xtravaganza dag två

Jag måste säga att jag är mindre hungrig än vad jag trodde att jag skulle vara. Däremot är jag sjukt sugen på allt. Tänker på sockrade munkar, salta pommes och köttfärssås och spaghetti, konstigt nog.

Inatt drömde jag om mat. Jag drömde att jag råkade äta. Bara glömde bort att jag inte äter vanlig mat och stoppade munnen full med friterad kyckling och popcorn.

Idag när jag lagade middag till barnen så var det galet nära att jag bara plockade en köttbulle och satte i munnen. Det beteendet sitter så djupt rotat att jag inte ens tänker på det när jag gör det.
Men jag klarade mig.

Imorgon är det dags för dag tre. Jag hoppas verkligen att det skall börja vända snart.

Har fixat en hylla i köket till bara mig. Bästa påsen hittills har varit choklad, och särskilt när jag satte lite kanel i som krydda.


-bloggat med mobilen

Första frestelsen

Svägerskan fyller år.
Det dignar av fika. Jag är hungrig och galet sugen, men jag står emot med en vilja av stål.


-bloggat med mobilen

Ina just nu (Xtravaganza dag 1)

Ganska hungrig men vid gott mod.
Dricker vatten som att jag varit i öknen i tre dagar i 40 graders hetta utan en skvätt att dricka, bara för att hålla magen full.
Väldigt kissnödig mest hela tiden.

Xtravaganza dag 1

Nu har jag det svart på vitt:

89,8 kg.

Varav fett: 41,9%

Måste föreviga eländet i bilder i morgon bitti så jag förhoppningsvis kan se synliga resultat om några veckor.

Jag gissade faktiskt på "närmare 90 kg" när Petter frågade vad jag trodde att jag vägde. Inte var det många gram ifrån. En sväng på toa ungefär.

Nu kan det i alla fall bara bli bättre.

Nu kör jag

Dags för invägning och mätning. Extravaganza, here I come!



Trots den glada minen så fasar jag för siffrorna. Verkligen fasar.


Sista vanliga frukosten på ett tag.


-bloggat med mobilen

Situation biggest loser, ruta ett

Det är nytt år och så. Så GOTT NYTT lite i efterskott eftersom jag låg på latsidan med bloggandet och inte lyckades hojta det i god tid.

Annars då? Jorå.
Lagade till värsta trerättersmiddagen till nyårsafton (som vanligt) och måste erkänna att jag efter väldigt många år av same shit, different new year, börjar ledsna på oxfilé, potatisklack, murkelstuvning och rödvinssås. Efterätten är ju ändå det bästa av allt. I år; vitchokladparfait med en slät varm sås av mixade hallon och jordgubbar.
(Och här är jag alldeles för lat för att orka ladda upp bilderna som jag så ambitiöst plåtade med tanke på bloggen. En annan dag. Okej?).

Det mesta går i matens tecken den här helgen. Jag äter upp mig. Passar på. Frossar.
På måndag skall jag till Extravaganza för vägning och mätning. Jag fasar för siffrorna. Jag vill inte veta. Den enda trösten är att det från det läget bara kan bli bättre i alla fall. Det blir några veckor med bara shake och soppa har jag tänkt mig. Shake, soppa och hårdträning. Det känns lite hard core, men allvarligt talat så är det faktiskt hög tid nu.

Igår när jag drog på mig min vinterjacka så såg jag mig i spegeln och det var ganska exakt som att stoppa en korv. Trycka in allt som bara går för att sakta, sakta dra upp dragkedjan och be till gud att jag sedan slipper böja mig ner.
Så brukade saker och ting inte förhålla sig. Inte utan att jag själv med vilja hade klämt in mig i liknande, slinkigare fodral än en vinterjacka, storlek större.

Men på måndag är det slut med korvstoppandet hoppas jag. För jag vill, vill, vill verkligen gå ner i vikt så himla himla mycket att jag nästan inte kan tänka på något annat. Det blir lätt så när det känns i hela kroppen att allt är i vägen och ingenting längre är bekvämt. (Märk väl: inte ens mjukisbyxor).

Hursomhelst. I frysen ligger nu B&J, det ligger godis i köket, ost och kex i kylen och i morgon kväll tänker jag köpa hem hämtmat. (Hej, Jag heter Ina och är sockerberoende). Sen är det slut med det. Jag säger hejdå till det för ett bra tag.

De lovade mig faktiskt att jag skulle vara smal till sommaren.
Så nu säger jag säger till dem och till mig själv: Upp till bevis!