Jag läste ett tänkvärt inlägg på Mitt viktlösa liv, och kan inte låta bli att posta min kommentar om min kroppsfixering här på min egen blogg också eftersom det är precis såhär det känns.
---------
Jag tycker att synen på min kropp blir mer dubbel ju äldre jag blir.
Å ena sidan är jag givetvis fullt medveten om att jag duger som jag är och det är mitt inre som räknas och jadijadijada.
Men, å andra sidan, så kan jag inte komma över den där tröskeln i självkänslan som gör att jag står framför spegeln varje dag och klämmer och drar i fettet runt magen och suckar och stönar VILL bli smal. Sådär som jag tog för självklart i tjugoårsåldern och som jag jagar, nu i trettio plus-åldern, med stirrig blick och en rädsla om att "det kanske inte går längre".
torsdag, januari 13, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar