Situation biggest loser, ruta ett

Det är nytt år och så. Så GOTT NYTT lite i efterskott eftersom jag låg på latsidan med bloggandet och inte lyckades hojta det i god tid.

Annars då? Jorå.
Lagade till värsta trerättersmiddagen till nyårsafton (som vanligt) och måste erkänna att jag efter väldigt många år av same shit, different new year, börjar ledsna på oxfilé, potatisklack, murkelstuvning och rödvinssås. Efterätten är ju ändå det bästa av allt. I år; vitchokladparfait med en slät varm sås av mixade hallon och jordgubbar.
(Och här är jag alldeles för lat för att orka ladda upp bilderna som jag så ambitiöst plåtade med tanke på bloggen. En annan dag. Okej?).

Det mesta går i matens tecken den här helgen. Jag äter upp mig. Passar på. Frossar.
På måndag skall jag till Extravaganza för vägning och mätning. Jag fasar för siffrorna. Jag vill inte veta. Den enda trösten är att det från det läget bara kan bli bättre i alla fall. Det blir några veckor med bara shake och soppa har jag tänkt mig. Shake, soppa och hårdträning. Det känns lite hard core, men allvarligt talat så är det faktiskt hög tid nu.

Igår när jag drog på mig min vinterjacka så såg jag mig i spegeln och det var ganska exakt som att stoppa en korv. Trycka in allt som bara går för att sakta, sakta dra upp dragkedjan och be till gud att jag sedan slipper böja mig ner.
Så brukade saker och ting inte förhålla sig. Inte utan att jag själv med vilja hade klämt in mig i liknande, slinkigare fodral än en vinterjacka, storlek större.

Men på måndag är det slut med korvstoppandet hoppas jag. För jag vill, vill, vill verkligen gå ner i vikt så himla himla mycket att jag nästan inte kan tänka på något annat. Det blir lätt så när det känns i hela kroppen att allt är i vägen och ingenting längre är bekvämt. (Märk väl: inte ens mjukisbyxor).

Hursomhelst. I frysen ligger nu B&J, det ligger godis i köket, ost och kex i kylen och i morgon kväll tänker jag köpa hem hämtmat. (Hej, Jag heter Ina och är sockerberoende). Sen är det slut med det. Jag säger hejdå till det för ett bra tag.

De lovade mig faktiskt att jag skulle vara smal till sommaren.
Så nu säger jag säger till dem och till mig själv: Upp till bevis!