Häromdagen fick jag mail från en kompis som berättade hur hennes fyra-åring blivit så dramatisk: "ingen tycker om mig", "jag måste flytta härifrån", "jag döööör snart" osv.
Här är det samma visa. Jag blir alldeles full i skratt för allting är så dramaaatiskt för sonen hela tiden.
Stöter han i benet eller någon annan kroppsdel minsta lilla så kommer han haltande: "Mamma, mamma jag BRÖT mitt BEN(/hand/finger/huvud)!!!!", eller häromdagen när han han kom springade helt hysterisk och deklarerade "Mamma jag är BLIIND, jag kan inte SE med mina ÖGON mer!!, varpå jag givetvis störtade till honom omedelbart för att upptäcka till min stora lättnad att han visst inte är blind utan råkat gnugga sig i ögat lite med en inte alldeles ren hand tydligen så att det började svida lite bara.
Nu ligger fyra-åringen fortfarande och sover sött i sin säng, och sambon likaså.
Jag är ensam vaken såhär på söndag morgon och det är otroligt skönt. Jag tror jag skall plugga lite faktiskt.
söndag, februari 26, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jasså, det finn fler dramatiska 4åringar, alltid skönt att höra *s*
SvaraRaderaNär jag härmomdagen kastade mina glasögon i golvet så det gick sönder blev Jonathan helt hysterisk å skrek att hans mamma blivit bliiiiind...
kanske inte blind, men jag såg betydligt sämre än innan ;)
hum...mamma kanske oxå är rätt damatisk mellan varven...med tanke på de stackars glasögonen... *asg*
Bjuder ni på kaffe snart!
/milla
*suckar* Det ska givetvis vara ett frågetecken efrer "bjuder ni på kaffe snart"...
SvaraRadera