För mycket av det goda

Storebror sjunger. Hela dagarna.

Han sjunger på någon slags engelska som låter så som han hör den. Storebror sjunger The worrying kind av the Ark, och exakt hur den börjar har jag inte koll på men han tar i för fulla lungor och mantrar "Loooser chicken, looooser chicken, bejbi I'm the worrying kihiiind".

Och när jag blir less och hojtar till honom att han skall snälla, snälla sjunga något annat istället så blir han en mini Martin Stenmark, som idag när vi gick på stan och han i en halvtimme i sträck sjöng "Jag kommer inte heeeeeem ikvääääll, om jag känner mig sjääälv, i hjärta och sjääääl!!". Det var jättegulligt de första tre fyra gångerna. Sen höll mamma på att få ett psykbryt.

Det är tur att man får vila öronen när han sover iallafall.


Appropå musik som fastnar, så går hela familjen ofrivilligt och triggar varandra och sjunger den här. Försök få den ur huvudet om du kan.

Jävla väder!

Jag hatar det här jävla svenska vädret!

Skall det vara kallt eller varmt? Det är en jäkla temperaturvariation hela tiden.

Igår satt vi utomhus och åt mat. Det var vindstilla och 24 grader varmt trots att klockan sju på kvällen. Imorse vaknade jag till 12 grader och regn. Sen har det regnat, blåst och varit allmänt överjävligt hela dagen. Jag avskyr det så vansinnigt mycket.

På hösten är jag åtminstone inställd på kallt, jävligt och regnigt. Men mitt i sommaren skall det banne mig inte vara så stor skillnad på temperaturen från en dag till en annan. Jag vill ha jämnare temperatur. Antingen kallt eller varmt. Åtminstone någon vecka i taget.

Jag blir så arg att jag bara vill svära. Som att det skulle göra någon skillnad.

Jag vill inte bo i det här klimatet! Jag vill ha tokvarmt nästan jämt!

Precis som i exorcisten

Efter att vi försovit oss och en massa andra saker så insåg vi att klockan var så mycket att det inte var någon idé att åka till Lycksele idag. Dessutom regnar det. Så vi bestämde oss för att skjuta på resan till imorgon bitti.

Istället har vi på barnens begäran varit och ätit på MAX.

Det var riktigt gott, ända tills lillebror svalde lite puré fel och fontänkräktes som något ur exorcisten mitt under lunchrusning på den fullsatta restaurangen. Det kom så mycket spya att både jag och maken satt alldeles häpna och bara stirrade någon sekund (Skall kräket aldrig ta slut??...), medan Storebror passade på att hojta: "TÄNK OM HAN HAR MAGSJUKA?!?!!!!" för att vara säker på att verkligen ingen missade vad lillebror åstadkommit.

De andra matgästerna vid bordet brevid såg lite besvärat artiga ut och försökte att inte stirra och försökte fortsätta äta sin mat utan att tänka på mängden kräk som slungats ur den lilla förmodade smitthärden alldeles i närheten.

Maken fick ta hand om bebisen, medan jag snabbt fick rycka tag i väskan och springa in på H&M och handla nya kläder utan spya på (för det hade vi givetvis glömt att packa med i skötväskan, just idag).

Nu mår Bebisen bra och har inte spytt någon mer gång.

Men jag undrar hur många människor som gick hem från MAX och nu undrar om de blivit smittade av magsjuka och bara väntar på den första spyan.

Roadtripp

Idag fyllde min svärfar 60 år, och vi firade med middag och tårta. Vädret var fantastiskt, men jag såg inte så mycket av det eftersom jag bakade hela dagen.

Imorgon bär det iväg på en liten semestertripp för hela familjen. Vi skall packa in alla ungarna i bilen och allt annat skrot som man behöver när man har en bebis med sig. Vi ska åka till Lycksele djurpark med en hotellnatt och därefter våldgästa lillebror med sambo i deras nybyggda hus i Umeå. Jag kommer säkert bli ruskigt avundsjuk och vilja bygga nytt jag också.

Love is in the air!

Storebror är kär.

Häromdagen kom han springandes med andan i halsen och med tindrande ögon och sa: "Mamma, vet du vad? E är kär i mig, och vi är ihop nu!!"

Han överlämnade en lapp till mig med silvertext "E "hjärta" F".

En av killarna på gatan hade rivit den i två delar och jag lovade att jag skulle tejpa ihop den igen. Senare på kvällen vid läggdags fick jag höra att jag inte behövde tejpa lappen för att E hade lovat att göra en ny lapp.
"Och mamma vet du, jag hoppas att hon skriver att hon älskar mig!"
Han är så stolt och så glad. Han har till och med fått sin första puss, och han har pussat tillbaka.
"Hon satte upp handen på kinden när jag skulle pussa henne, men jag hann!".

Gullunge.

Glad midsommar!

Vi åkte till Hägnan och häckade på en filt ett par timmar i solen och hade picknick, trevligt inpackade som sillar i en burk tillsammans med resten av stans befolkning. Precis som det skall vara med andra ord.

Hemma grillade vi oxfilé och käkade kladdkaka med vispgrädde och jordgubbar, och försökte få barnen i säng utan allt för mycket bråk. Den ena tröttare än tröttast ville inte, och den andra tröttare än tröttast står helst upp i sängen och vägrar ligga ner och somna nu när han kan stå. Fattar de inte hur skönt det är att få sova!?!

Connie

Bebisen badar

Jack pot!

Gick in på H&M för att lämna tillbaka ett par jeans som D köpt. På vägen till kassan var jag bara tvungen att gå förbi stället där jeansen hängde som jag fastnade för men som det inte fanns några av i rätt storlek, bara för små eller alldeles för stora. Och tro det eller ej, där hängde ett par!! Visserligen en storlkek för stora så lite lösa är de, men ändå!! Någon har köpt dem och lämnat tillbaka så att jaaaag fick tag på exakt dem jeansen jag ville ha. Wohooo!

Dessutom vände jag mig om ett halvt varv vid jeansen och där hängde ytterligare ett par, på rea för 198 kr, och de satt också jättebra.

På fem minuter köpte jag alltså två par jeans! Jag som har letat mig blå i den här stan efter brallor som passar mitt fat ass.

Fetto

Det blev att gå tillbaka till heltidssjukskrivning. Det gick bara inte annars.

Idag har jag varit till sjukgymnasten och igårkväll var jag på pilates på gymmet. Det kändes riktigt bra, så det blir till att gå på pilates två gånger i veckan hädanefter.

Tror att jag skall testa spinning... Jag har aldrig någonsin varit på spinning eftersom jag tycker att det verkar så meningslöst att cykla på stället tillsammans med en massa andra människor. Men jag kanske måste omvärdera och ge det en chans.

I övrigt så fortsätter jeansjakten. Jag har fortfarande inte lyckats hitta ett par som passar som jag dessutom inte ser ut som antingen en stoppad korv i, eller som en rejält överviktig amerikan med förkärlek för fula postorderjeans. Jag tror jag skall gå över och börja ha mumus snart. Som Homer.

I vilket fall så måste jag antingen gå ner i vikt eller börja acceptera läget som det är. Men jag tror mer på alternativ ett. Trots att jag och Homer fyller år på samma dag och börjar ha förvillande lik kroppsform så kan jag inte riktigt känna mig nöjd med att vara fet som han är.

Sedan gissar jag dessutom att jag garanterat blir bättre i ryggen om jag går ner i vikt.

Det är bara så jääääkla svårt när det finns så mycket gott att äta överallt.

Flygtaxi

Sitter och väntar på att klockan skall gå några minuter till så att jag kan sätta mig i bilen och köra till flygplatsen och hämta upp min mamma, moster och kusin som varit ner söderut för att hälsa på en annan moster till mig som fyllde 60 i tisdags.

Det är helt sjukt att det kostar betydligt mer att flyga från Luleå till Jönköping än vad det kostar att åka en hel vecka till Bulgarien eller Turkiet inklusive boende! Behöver jag säga att jag knappast tänker flyga söderut i det här landet den här sommaren.



Såg precis Stranger than fiction med D här hemma i soffan. Riktigt bra film faktiskt. Will Ferrell är kul.



Nej.. Nu måste jag dra till flyget. Hämtar dem med kusinens Pajero och den är manuellt växlad och stor som ett hus. Det gäller att komma ihåg att trycka in kopplingen när man startar bilen nu när man är van vid automat. Det har hänt mig flera gånger att jag glömt och blivit extremt förvånad när bilen bara hoppar fram när jag vrider på nyckeln. Som tur är har jag inte kört in i någon vägg eller nåt än.

Jahapp, då börjas det igen.

Rygghelvete.

Två dagar har D (maken ) jobbat halvtid nu. HALVTID. Han har varit borta mellan 07.30 och 12.30 i två dagar, och min rygg har blivit panikdålig på nolltid. Jag fattar inte varför. Jag trodde verkligen att jag skulle klara det här.

Imorgon blir det jobbigt. Antingen måste jag ringa doktorn igen om ryggen, eller så måste jag bita ihop och låta D åka till jobbet, och jag vet inte vad som känns värre. Båda alternativen känns som stora nederlag.

Jag vill inte ha ont längre!!!

Jag vill sova!

Försöker hitta tid att läsa Elisabeth Pantleys bok om hur man får bebisar att sova hela natten utan någon gråtmetod. "The no-cry sleep solution" eller "Somna utan gråt".

Problemet just nu är bara att jag är så aptrött att jag inte orkar läsa den för att lösa de nattliga väckningarna som snarare sammanfattas som "The no-sleep cry solution" eller "Gråta utan sömn".



Imorgon börjar maken jobba halvtid igen på försök och jag skall gå ner på halvtidssjukskrivning. Jag hoppas verkligen att det funkar och att ryggen håller, jag är så jävla less på att gå och känna mig som en handikappad latmask, bara för att inte kroppen vill som jag vill.

Huset ser för jävligt ut med renoveringsstök upp över öronen och i den här takten lär jag knappast få någon nominering till årets mamma. Här frodas dammråttorna överallt utom där bebisen försöker lära sig att krypa, men han får hålla sig till en begränsad del av vardagsrummet, för mer än så orkar jag inte dammsuga. Faktiskt.



I övrigt är allt bara fine and dandy. Fasaden på huset ruttnar och behöver målas om. Skåpen i köket väller över av saker som jag knappt använder men som jag inte orkar rensa ur. Bastun är visserligen utriven, men vi har absolut inte tid att börja bygga ny nu, för vi måste ju först måla om huset. Samtidigt tar jordgubbsplantorna över min rabatt och rabarberna växer sig enorma, och mer än god paj ger de mig dåligt samvete.



Oh well. Jag skall sluta klaga över mina I-landsproblem och gå och sova.

Eva

Nästan

Allt jag skriver känns meningslöst.

Födelsedag och jag sitter och tycker synd om mig själv och saknar, saknar, saknar min älskade lilla/stora favoritflicka.

Tusen saker i mitt huvud, ingenting som jag kan sätta ord på i en blogg. Ingenting jag kan vädra, bara saknad och ont i magen.

Ögonen svider. Jag är trött har gammal mascara som svider i ögonen när jag inte kan låta bli att gnida dem för att jag är så trött så trött.

Dagens lyckligaste stund; när jag tvättade min stora pojkes små fötter i badkaret och aktade mig för att skrubba i något av hans många, många skrapsår när alla plåster var borta och nakna sår låg blottade i varmt vatten och jag skrubbade med svamp och duschcreme för att fötterna var så smutsiga så smutsiga.

Och jag lyssnar på Eva Cassidy och försöker bli glad, för jag är glad, egentligen är jag glad, lycklig, lycklig och jag försöker påminna mig om att allt i livet egentligen är bra. Nästan allt.

Tårta

Idag har jag ätit födelsedagstårta med stora jordgubbar och kolasås.

Hurra för svenska jordgubbar! som jag har längtat!!!

Stora killen

Poof bara. Så var Lillebror 7 månader gammal. Plötsligt kan han både sitta själv och stå och hålla i sig kortare stunder. Vart tog min lilla, lilla pyttebebis vägen?

Fort ska det gå!

Lyckan är total när man är fem år och pappa tar med en till skogen för att cykla cross.

Då spelar det ingen roll att man redan har stora plåster under skydden. Att det på armbågar och knän trängs gamla skrapsår från asfalten som sedan

under sommaren byts mot nya. Det är ett evigt tvättande, plåstrande och tröstande ibland, men det går alltid fort över, och då är det bråttomt upp på cykeln igen.

Upp och iväg. Fort över backiga skogsstigar.

Höjden av lycka!

Allt är så nytt

Känner på gräset.

Känner på skogen.

Snörvel

Orkar knappt blogga. Är hemma igen efter några intensiva dagar som medföljande förälder med Storasyster och hennes klass på klassresa. Jag kom hem på onsdag och det tog inte många minuter efter hemkomst innan jag kände att jag hade ont i halsen, och givetvis har det brutit ut till en rejäl förkylning nu.
Den där resan tog visst på krafterna.

Men det är väldigt skönt att vara hemma igen.