För mycket av det goda

Storebror sjunger. Hela dagarna.

Han sjunger på någon slags engelska som låter så som han hör den. Storebror sjunger The worrying kind av the Ark, och exakt hur den börjar har jag inte koll på men han tar i för fulla lungor och mantrar "Loooser chicken, looooser chicken, bejbi I'm the worrying kihiiind".

Och när jag blir less och hojtar till honom att han skall snälla, snälla sjunga något annat istället så blir han en mini Martin Stenmark, som idag när vi gick på stan och han i en halvtimme i sträck sjöng "Jag kommer inte heeeeeem ikvääääll, om jag känner mig sjääälv, i hjärta och sjääääl!!". Det var jättegulligt de första tre fyra gångerna. Sen höll mamma på att få ett psykbryt.

Det är tur att man får vila öronen när han sover iallafall.


Appropå musik som fastnar, så går hela familjen ofrivilligt och triggar varandra och sjunger den här. Försök få den ur huvudet om du kan.