Nästan

Allt jag skriver känns meningslöst.

Födelsedag och jag sitter och tycker synd om mig själv och saknar, saknar, saknar min älskade lilla/stora favoritflicka.

Tusen saker i mitt huvud, ingenting som jag kan sätta ord på i en blogg. Ingenting jag kan vädra, bara saknad och ont i magen.

Ögonen svider. Jag är trött har gammal mascara som svider i ögonen när jag inte kan låta bli att gnida dem för att jag är så trött så trött.

Dagens lyckligaste stund; när jag tvättade min stora pojkes små fötter i badkaret och aktade mig för att skrubba i något av hans många, många skrapsår när alla plåster var borta och nakna sår låg blottade i varmt vatten och jag skrubbade med svamp och duschcreme för att fötterna var så smutsiga så smutsiga.

Och jag lyssnar på Eva Cassidy och försöker bli glad, för jag är glad, egentligen är jag glad, lycklig, lycklig och jag försöker påminna mig om att allt i livet egentligen är bra. Nästan allt.