Fuck.
Förkylningen slog till som en klubba helt plötsligt nu på kvällskvisten.
Och jag som verkligen hade sett fram emot måndagens träning på nyöppnade Inpuls.
Nu blir jag väl tvungen att avboka både Pilates och Body Jam.
Fast jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig efter X antal extremt snoriga pussar från Lillebror. Förkylningen var väl oundviklig för det är svårt att låta bli att pussas när han är så förbaskat söt.
Han har snorat ner alla mina kläder också. Tur att jag har införskaffat ett till par exakt likadana träningsbyxor som jag redan hade, eftersom de är de enda som är bekväma nu och jag har dem jämt. Det känns helt klart bättre om jag kan variera och ha på mig byxa nr2 när nr1 ligger i tvätten fullkletade med snor och torkade rån.
Jaja. Nu har jag iallafall en bra anledning att få sova.
söndag, september 30, 2007
fredag, september 28, 2007
Here we go again
Kl 04:45 inatt vaknade Lillebror med falsk krupp. Skällig hemsk hosta, svårt att andas och allmänt ynklig liten kille. Tur att vi som rutinerade kruppföräldrar, efter storebrors alla år med samma hemska nätter vid minsta lilla förkylning, fattade att bara ta det lungt, få honom att andas kallt och ringa jouren. Vi gav honom Mollipect, som inte verkade särskilt mycket, men han lugnade som tur var ner sig och kunde tillslut somna om, så vi slapp åka in på akuten och inhalera.
Idag har han varit så otroligt grinig. Jag fattar inte att man aldrig skall få en lugn natt. Den ena förkylningen avlöser den andra mest hela tiden, och är det inte det så är det något annat. Det enda man kallt kan räkna med är att bli väckt minst tre gånger varje natt. Minst.
Idag har han varit så otroligt grinig. Jag fattar inte att man aldrig skall få en lugn natt. Den ena förkylningen avlöser den andra mest hela tiden, och är det inte det så är det något annat. Det enda man kallt kan räkna med är att bli väckt minst tre gånger varje natt. Minst.
torsdag, september 27, 2007
Fröken vet bäst
Storebror: Åh! idag är det hjärnkontoret på TV!
Pappa: Nej.. det är torsdag idag. Hjärnkontoret är på Onsdagar.
Storebror: Faktiskt så är det Onsdag idag och inte Torsdag. För det sa fröknarna i skolan på morgonen. De sa att det är Onsdag idag, och Pappa, de vet faktiskt bättre än du.
Pappa: Nej.. det är torsdag idag. Hjärnkontoret är på Onsdagar.
Storebror: Faktiskt så är det Onsdag idag och inte Torsdag. För det sa fröknarna i skolan på morgonen. De sa att det är Onsdag idag, och Pappa, de vet faktiskt bättre än du.
Tusen dagar
Ibland kommer drömmarna tillbaka.
De där drömmarna där jag simmar i vatten med döda kroppar omkring mig överallt.
Det har aldrig hänt, men jag minns så många som jag letade efter, som aldrig kom hem igen, och ibland i mina drömmar letar jag efter dem ännu, simmandes.
Häromdagen läste jag i tidningen att tusen dagar gått sedan den där annandagen.
Tusen dagar låter så oändligt många. Det är omöjligt att föreställa sig känslan som så många andra föräldrar faktiskt lever med; Tusen dagar utan sitt barn. Tusen dagar sedan den sista kramen. Tusen dagar sedan känslan av barnets lockar mot sin hand.
Det är omöjligt att föreställa sig.
Nu har det gått mer än tusen dagar.
Jag var aldrig där, det drabbade inte mig.
Men jag sörjer för alla de föräldrar, och alla de barn som drabbades.
Och på nätterna minns jag dem i mina drömmar.
De där drömmarna där jag simmar i vatten med döda kroppar omkring mig överallt.
Det har aldrig hänt, men jag minns så många som jag letade efter, som aldrig kom hem igen, och ibland i mina drömmar letar jag efter dem ännu, simmandes.
Häromdagen läste jag i tidningen att tusen dagar gått sedan den där annandagen.
Tusen dagar låter så oändligt många. Det är omöjligt att föreställa sig känslan som så många andra föräldrar faktiskt lever med; Tusen dagar utan sitt barn. Tusen dagar sedan den sista kramen. Tusen dagar sedan känslan av barnets lockar mot sin hand.
Det är omöjligt att föreställa sig.
Nu har det gått mer än tusen dagar.
Jag var aldrig där, det drabbade inte mig.
Men jag sörjer för alla de föräldrar, och alla de barn som drabbades.
Och på nätterna minns jag dem i mina drömmar.
måndag, september 24, 2007
Två steg fram och ett steg bak
Efter att ha ätit med god aptit i några månader gjorde mamman och pappan det fatala misstaget att börja låta Lillebror smaka av våran mat. Nu vill han helst inte ha annat än välling och bröd. Han kniper igen munnen allt han kan och skakar på huvudet. Att lyckas få in en sked barnmat i den munnen är ungefär lika lätt som att smälla ihjäl en fluga med en fjäder. Det kanske går, men det är extremt svårt.Lite lättare går det om han får äta själv. Nackdelen är att den enda mat han eventuellt ibland går med på att äta nu är orange mat (spaghetti och köttfärssås eller makaronigryta), och då blir allting orange. Speciellt när det mesta av maten sitter på och omkring ansiktet istället för i munnen.
En annan sysselsättning som går betydligt lättare och snabbare än att äta mat är att ihärdigt krypa till Storebrors klädlådor och resolut dra ut allt som går att få tag i. Om och om igen.Jättekul. Verkligen jättekul, suckar föräldrarna.
En dag i mitt liv som mamma del 2
Det här med att vara impulsiv är tydligen ordet för dagen.
När storasyster kom hem efter att ha tillbringat helgen hos pappa kunde hon först inte hitta sin mp3-spelare (som är extremt viktig för henne just nu).
Efter lite letande dök den upp, instucken långt in under hennes bäddmadrass... med sladden till hörlurarna avklippt.
"Det var inte jag!" var storebror snabb att säga.
Men efter lite lirkande så fick vi ett halft erkännande och storasyster fick ett "förlåt".
Vid läggdags och sagoläsning passade jag på att påminna honom om det här med sladdar och hur farligt det kan vara, och vilken tur det var att det inte var en vanlig sladd som satt i väggen som han klippte i med saxen.
Men det var en olyckshändelse att sladden blev klippt! När jag kom in i hennes rum, så låg saxen öppen på hennes säng, med sladden mellan, och då råkade jag snubbla så att jag ramlade och kom åt saxen med armbågen så att sladden klipptes av.
Ja, fantasin är det inget fel på iallafall.
När storasyster kom hem efter att ha tillbringat helgen hos pappa kunde hon först inte hitta sin mp3-spelare (som är extremt viktig för henne just nu).
Efter lite letande dök den upp, instucken långt in under hennes bäddmadrass... med sladden till hörlurarna avklippt.
"Det var inte jag!" var storebror snabb att säga.
Men efter lite lirkande så fick vi ett halft erkännande och storasyster fick ett "förlåt".
Vid läggdags och sagoläsning passade jag på att påminna honom om det här med sladdar och hur farligt det kan vara, och vilken tur det var att det inte var en vanlig sladd som satt i väggen som han klippte i med saxen.
Men det var en olyckshändelse att sladden blev klippt! När jag kom in i hennes rum, så låg saxen öppen på hennes säng, med sladden mellan, och då råkade jag snubbla så att jag ramlade och kom åt saxen med armbågen så att sladden klipptes av.
Ja, fantasin är det inget fel på iallafall.
söndag, september 23, 2007
En dag i mitt liv som mamma
Det är inte alltid lätt att vara fem år och impulsiv.
Som igår, när storebror av någon anledning efter att han tvättat händerna före maten, tyckte att det var en kul idé att prova stryka tvål även på fläskfilén med pesto inlindad i parmaskinka som nyss tagits ur ugnen.
Han blev en erfarenhet rikare om man säger så.
Och mamman önskar sig tålamod i en tidig julklapp.
Som igår, när storebror av någon anledning efter att han tvättat händerna före maten, tyckte att det var en kul idé att prova stryka tvål även på fläskfilén med pesto inlindad i parmaskinka som nyss tagits ur ugnen.
Han blev en erfarenhet rikare om man säger så.
Och mamman önskar sig tålamod i en tidig julklapp.
torsdag, september 20, 2007
Rapport från snorträsk
Nu är bebisen sjuk igen. Snorig och febrig liten kille.
Han bara klänger på oss hela tiden. Vill vara uppe i famnen men så fort han kommer upp så skall han iväg igen och kan absolut inte sitta still. Allt ackompanjerat av ett ihållande gnäll. Hoppas verkligen att han blir frisk snart.
Vi har suttit och tittat på Idol hela familjen ikväll och igår. Jag hejar särskilt mycket på Marie Picasso, för jag tycker verkligen att hon är duktig och förtjänar att få cred för sin sångröst. Hoppas det går bra för henne.
Ikväll lyckades jag dessutom ta mig iväg på Pilates igen och det är så jäkla skönt för nu äntligen börjar jag känna mig stark i magmusklerna och klarar av övningarna bra. Jag har försökt gå ett par gånger i veckan på Pilates och nu på senaste tiden även på konditionspass. Heja mig.
Han bara klänger på oss hela tiden. Vill vara uppe i famnen men så fort han kommer upp så skall han iväg igen och kan absolut inte sitta still. Allt ackompanjerat av ett ihållande gnäll. Hoppas verkligen att han blir frisk snart.
Vi har suttit och tittat på Idol hela familjen ikväll och igår. Jag hejar särskilt mycket på Marie Picasso, för jag tycker verkligen att hon är duktig och förtjänar att få cred för sin sångröst. Hoppas det går bra för henne.
Ikväll lyckades jag dessutom ta mig iväg på Pilates igen och det är så jäkla skönt för nu äntligen börjar jag känna mig stark i magmusklerna och klarar av övningarna bra. Jag har försökt gå ett par gånger i veckan på Pilates och nu på senaste tiden även på konditionspass. Heja mig.
måndag, september 17, 2007
Mmmmm.....nutella
Läste på Emmas blogg att hon bakat nutellabullar och jag höll nästan på att svimma av längtan.
Det här med GI:andet går jättebra, men just ikväll har jag haft ett jäkla sug efter bullar/tårta/sockerkaka. Jag har vandrat fram och tillbaka mellan soffan, kylen, frysen och skafferiet och desperat letat efter något att sätta i mig som stillar suget lite. Kanhända var det tur idag att det inte fanns bullar/tårta/sockerkaka hemma. Det hade varit svårt att motstå.
Minstingungen min är snorig igen, och inatt har han vaknat flera gånger av att han har slem i halsen, stackarn. Fast mitt i natten när han håller mig vaken och jag inte får sova tycker jag nog mest synd om mig själv och bara önskar att han kunde somna om.
Det här med GI:andet går jättebra, men just ikväll har jag haft ett jäkla sug efter bullar/tårta/sockerkaka. Jag har vandrat fram och tillbaka mellan soffan, kylen, frysen och skafferiet och desperat letat efter något att sätta i mig som stillar suget lite. Kanhända var det tur idag att det inte fanns bullar/tårta/sockerkaka hemma. Det hade varit svårt att motstå.
Minstingungen min är snorig igen, och inatt har han vaknat flera gånger av att han har slem i halsen, stackarn. Fast mitt i natten när han håller mig vaken och jag inte får sova tycker jag nog mest synd om mig själv och bara önskar att han kunde somna om.
fredag, september 14, 2007
Det där med kolhydrater
På McDonalds kl. 16.30. Vi sätter i oss middag efter att ha varit på stan och letat efter nya vinterkläder till Storebror. Jag har beställt en Grilled cesar sallad och till det ingår både krutonger och bröd. Efter att ha varit utan bröd i över tre veckor tar jag nu en liiiiten liten tugga av brödet.
Storebror: Men Mamma! Du får ju inte äta bröd!
Jag: Men jag tog bara en pytteliten bit.
Storebror: Jahapp. Nu gick du upp i vikt igen.
Storebror: Men Mamma! Du får ju inte äta bröd!
Jag: Men jag tog bara en pytteliten bit.
Storebror: Jahapp. Nu gick du upp i vikt igen.
onsdag, september 12, 2007
Ljus
Plötsligt är det höst. Det är kallt och regnigt och jag bläddrar bland sommarens fotografier och hittar tillbaka till den där natten i mitten av juli när jag gick ut med kameran och fotograferade pionerna som var på väg att slå ut.
Klockan var strax efter två i sommarnatten, det hade nyss regnat och jag behövde åndå ingen blixt.
Jag längtar tillbaka till ljuset.
tisdag, september 11, 2007
Nya vanor
Sprang på V på stan idag och övertalade henne att följa med mig på dansaerobic idag. Det var svettigt värre, och jag kan ju lungt skriva under på att kondition är en färskvara för det var både jobbigt, svårt och skönt men fler gånger skall det bli, för det känns så otroligt bra att äntligen vara igång ordentligt med både träning och bra matvanor.
Vikten fortsätter att minska sakta men säkert, och nog för att jag gärna vill ha bort alla överflödskilon så fort som möjligt så inser jag givetvis att om det går långsamt så är viktminskningen mer bestående. Jag försöker bara att inte tänka så mycket på hur många kilon det är totalt som jag måste gå ner. Det är så många att man kan få svårt att andas för mindre. Nu tar jag ett litet delmål i taget och så tar vi det så. Mitt första delmål att klara av en två veckors strikt GI-diet är avklarad och det gick så bra att jag har fortsatt av bara farten utan en tanke på att lägga av.
Det är konstigt det där att varje gång jag har varit i den här situationen att jag har kommit igång med träning och viktminskning så har jag alltid undrat vad fan jag väntade på innan. Jag kan nu för mitt liv inte förstå hur jag kunde tveka och tycka att det skulle kännas så fruktansvärt jobbigt att äta lite bättre och motionera. Det var ju inte direkt så att jag trivdes med att sitta och äta sockerkaka i soffan och gnälla över hur tjock jag hade blivit. Snarare var det så att den där sockerkakan var som heroin för mig; really, really bad, men nästan omöjlig att låta bli, trots att jag visste konsekvenserna av att äta den.
Otroligt nog så är sockerberoendet nu såpass botat att jag utan problem kan baka mellanmålsmuffins till barnen utan att äta själv. För ett halvår sedan hade jag bakat vanliga muffins, gett barnen varsin och ätit upp resten själv.
Okej, jag kanske inte skulle ha gjort något riktigt så drastiskt, men tro mig, tankarna fanns där så fort det gällde saker med socker i. Jag var med socker som Gollum med ringen (mine, my precious).
Nu kan jag inte annat än tacka tidningen Amelia för artikeln om GI och Camilla Läckberg. Tänk att det kan vara något så enkelt som sparkar igång en alldeles för försoffad sockerberoende trebarnsmorsa.
Vikten fortsätter att minska sakta men säkert, och nog för att jag gärna vill ha bort alla överflödskilon så fort som möjligt så inser jag givetvis att om det går långsamt så är viktminskningen mer bestående. Jag försöker bara att inte tänka så mycket på hur många kilon det är totalt som jag måste gå ner. Det är så många att man kan få svårt att andas för mindre. Nu tar jag ett litet delmål i taget och så tar vi det så. Mitt första delmål att klara av en två veckors strikt GI-diet är avklarad och det gick så bra att jag har fortsatt av bara farten utan en tanke på att lägga av.
Det är konstigt det där att varje gång jag har varit i den här situationen att jag har kommit igång med träning och viktminskning så har jag alltid undrat vad fan jag väntade på innan. Jag kan nu för mitt liv inte förstå hur jag kunde tveka och tycka att det skulle kännas så fruktansvärt jobbigt att äta lite bättre och motionera. Det var ju inte direkt så att jag trivdes med att sitta och äta sockerkaka i soffan och gnälla över hur tjock jag hade blivit. Snarare var det så att den där sockerkakan var som heroin för mig; really, really bad, men nästan omöjlig att låta bli, trots att jag visste konsekvenserna av att äta den.
Otroligt nog så är sockerberoendet nu såpass botat att jag utan problem kan baka mellanmålsmuffins till barnen utan att äta själv. För ett halvår sedan hade jag bakat vanliga muffins, gett barnen varsin och ätit upp resten själv.
Okej, jag kanske inte skulle ha gjort något riktigt så drastiskt, men tro mig, tankarna fanns där så fort det gällde saker med socker i. Jag var med socker som Gollum med ringen (mine, my precious).
Nu kan jag inte annat än tacka tidningen Amelia för artikeln om GI och Camilla Läckberg. Tänk att det kan vara något så enkelt som sparkar igång en alldeles för försoffad sockerberoende trebarnsmorsa.
lördag, september 08, 2007
Stor eller större
Det största problemet i TV-letandet på senaste tiden har varit att bestämma vilken storlek TV:n skall ha.
Så nu köpte vi en TV igår för att se om det funkar.
Det som är väldigt märkligt är att TV:n som såg ganska liten ut på butiken nu plötsligt verkar rätt så stor här hemma, så det där med att vi behövde en ännu större får jag nog släppa. Då hade TV:n tagit över hela vardagsrummet.
Det räcker bra såhär.
Så nu köpte vi en TV igår för att se om det funkar.
Det som är väldigt märkligt är att TV:n som såg ganska liten ut på butiken nu plötsligt verkar rätt så stor här hemma, så det där med att vi behövde en ännu större får jag nog släppa. Då hade TV:n tagit över hela vardagsrummet.
Det räcker bra såhär.
En blomma
Jag glömde min mammas födelsedag, och kom på det tre dagar efteråt och insåg att hon till och med varit här och hälsat på utan att jag grattat henne.
Pinsamt.
Så jag åkte in till stan med båda yngsta barnen i släp för att köpa en fin blomma till henne, och fick börja med att byta bajsblöja eftersom Lillebror tyckte att det var en bra idé att bajsa på bussen. Jag som knappt byter blöjor hemma ens eftersom han spjärnar så mycket och jag har så ont i ryggen. Det var bara att bita i det sura äpplet och ta tag i saken inne på en offentlig toalett i stan medan Storebror satt och höll för näsan och gnällde om att det luktade så äckligt där inne.
Sen gick vi och köpte en fin orkidé med fin kruka för fyrahundra spänn på närmsta blomaffär och medan vi väntade på bussen hemåt så köpte vi varsin korv eftersom det var så sent och jag inte hunnit laga middag.
När korven var uppäten skulle jag bara slänga skräpet och såg då att det bara var en minut kvar tills bussen skulle gå så jag tog vagnen och Storebror och sprang. Vi hann precis och när bussen åkt 20 meter så slår det mig "HELVETE, BLOMMAN!!". Givetvis blev den kvar på parkbänken där vi suttit och ätit korv.
Det var bara att plinga avstigningsknappen, kliva av och börja springa tillbaka. På vägen ringde jag 118118 och bad dem koppla mig till Korvhuset där vi ätit. Jag förklarade situationen och de tog hand om blomman som, som tur var, stod kvar.
Så TACK till er på Korvgubben i centrum för att ni räddade min mammas försenade födelsedagspresent!
Pinsamt.
Så jag åkte in till stan med båda yngsta barnen i släp för att köpa en fin blomma till henne, och fick börja med att byta bajsblöja eftersom Lillebror tyckte att det var en bra idé att bajsa på bussen. Jag som knappt byter blöjor hemma ens eftersom han spjärnar så mycket och jag har så ont i ryggen. Det var bara att bita i det sura äpplet och ta tag i saken inne på en offentlig toalett i stan medan Storebror satt och höll för näsan och gnällde om att det luktade så äckligt där inne.
Sen gick vi och köpte en fin orkidé med fin kruka för fyrahundra spänn på närmsta blomaffär och medan vi väntade på bussen hemåt så köpte vi varsin korv eftersom det var så sent och jag inte hunnit laga middag.
När korven var uppäten skulle jag bara slänga skräpet och såg då att det bara var en minut kvar tills bussen skulle gå så jag tog vagnen och Storebror och sprang. Vi hann precis och när bussen åkt 20 meter så slår det mig "HELVETE, BLOMMAN!!". Givetvis blev den kvar på parkbänken där vi suttit och ätit korv.
Det var bara att plinga avstigningsknappen, kliva av och börja springa tillbaka. På vägen ringde jag 118118 och bad dem koppla mig till Korvhuset där vi ätit. Jag förklarade situationen och de tog hand om blomman som, som tur var, stod kvar.
Så TACK till er på Korvgubben i centrum för att ni räddade min mammas försenade födelsedagspresent!
onsdag, september 05, 2007
tisdag, september 04, 2007
Jakten fortsätter
Det här med att hitta en ny TV är inte lätt.
Jag vet inte hur det gick till, men på något sätt har min äkta hälft lyckats hjärntvätta mig med diverse snack om Full HD eller inte Full HD, och 1080i och 720p och blueray och bla, bla, bla.
Jag som var ganska nöjd förut på TV-butiken och lätt kunde peka på en TV i lagom prisklass och säga: "den ser väl bra ut, den tar vi", men efter vad som känns som miljoner "hmmmm" och "men..." och .."fast.." från Makens sida med invändningar om alla TV:apparater i den omfattningen att till och med jag börjar tveka så stirrar jag numera bara stint på honom och säger "FIGHT YOUR DEMONS!!".
Det börjar bli dags att sluta vela nu va.
Jag vet inte hur det gick till, men på något sätt har min äkta hälft lyckats hjärntvätta mig med diverse snack om Full HD eller inte Full HD, och 1080i och 720p och blueray och bla, bla, bla.
Jag som var ganska nöjd förut på TV-butiken och lätt kunde peka på en TV i lagom prisklass och säga: "den ser väl bra ut, den tar vi", men efter vad som känns som miljoner "hmmmm" och "men..." och .."fast.." från Makens sida med invändningar om alla TV:apparater i den omfattningen att till och med jag börjar tveka så stirrar jag numera bara stint på honom och säger "FIGHT YOUR DEMONS!!".
Det börjar bli dags att sluta vela nu va.
Kramp
Jamenkomigen.
Gick en promenad runt området på totalt 4.5 km med Maken idag. Han sköt vagnen och jag klagade på att jag fick kramp i vaderna. Stannade och stretchade några gånger och Maken undrade om vi skulle sakta ner lite. Jamenkomigen. Hur svårt skall det vara att promenera?!
Fast det är klart. Med min övervikt så är det som att jag skulle ha slängt upp både storebror och lillebror på ryggen innan jag gick ut.
Inte konstigt om det känns lite tungt.
Gick en promenad runt området på totalt 4.5 km med Maken idag. Han sköt vagnen och jag klagade på att jag fick kramp i vaderna. Stannade och stretchade några gånger och Maken undrade om vi skulle sakta ner lite. Jamenkomigen. Hur svårt skall det vara att promenera?!
Fast det är klart. Med min övervikt så är det som att jag skulle ha slängt upp både storebror och lillebror på ryggen innan jag gick ut.
Inte konstigt om det känns lite tungt.
Dagens ungdom
Tonårsdottern står och läser nya OKEJ och bläddrar bland sidorna.
Tonåringen: Meh, vad är det för ful gubbe på bild i tidningen?
Jag: Vem då?... *förfärat* Ful gubbe!!?!? Men det är ju Johnny Depp!!!
Tonåringen: Meh, vad är det för ful gubbe på bild i tidningen?
Jag: Vem då?... *förfärat* Ful gubbe!!?!? Men det är ju Johnny Depp!!!
måndag, september 03, 2007
Tandlös
Storebror tappade en till tand idag. Nu saknas tre i överkäken och två i underkäken. Det är ingen liten glugg, stackarn har ju knappt några tänder kvar.
Stackars bebisen
Idag fick bebisen sin första riktiga feber.
När han vaknade efter att ha sovit på eftermiddagen kändes han jättevarm och när vi tog tempen så visade den på 40.8 grader.
Med hjälp av en supp i rumpan blev allmäntillståndet bättre så nu försöker vi få honom att sova och bli frisk.
Men jag gissar att det inte blir så mycket sömn för mig inatt.
När han vaknade efter att ha sovit på eftermiddagen kändes han jättevarm och när vi tog tempen så visade den på 40.8 grader.
Med hjälp av en supp i rumpan blev allmäntillståndet bättre så nu försöker vi få honom att sova och bli frisk.
Men jag gissar att det inte blir så mycket sömn för mig inatt.
Är det såhär det är att handla med barn?
...frågade F mig per mail häromdagen.
Jag kan inte annat än skratta igenkännande, dra en lättnadens suck över att jag bara har tre barn, skicka den stackars mamman lite styrka mentalt, samt gratulera henne till försjäljningen av Pokemonkorten.
Jag kan inte annat än skratta igenkännande, dra en lättnadens suck över att jag bara har tre barn, skicka den stackars mamman lite styrka mentalt, samt gratulera henne till försjäljningen av Pokemonkorten.
lördag, september 01, 2007
Robyn
Jag har aldrig varit sådär speciellt förtjust i Robyn. Det sitter förmodligen kvar sedan tiden då hon blev känd med "skvallerbyttabingbång-ifyoureallywant me"-låten när hon var 16 och jag och Karin på jobbet hörde den på radio ungefär tusen gånger om dagen ofrivilligt och vi kallade henne Robynsexton.
Men Robyn har sannerligen vuxit upp nu, och den här låten, med den här videon väcker något i mig sådär så att det känns i hela magen.
Jag fastnade inte för den på samma sätt med den andra videon med en massa kuber, men i den här så kommer låten och texten fram på ett helt annat sätt.
Magiskt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
